Ah, jag älskar dessa dagen-efter-dagar. Dagen efter julafton, påskafton, födelsedagen, midsommarafton osv. De är så kravlösa. Det är som om vi har kastat alla våra roliga kort på bordet, ätit den goda maten och gjort allt det där vi planerade långt i förväg. Nu är det avklarat och så kommer dagen efter, utan förväntningar och krav (annat än möjligtvis pocka undan sorgsna smulor och ekande tomflaskor). För dagen efter den stora dagen, har vi sällan planerat så mycket för.
Så här hasar jag runt i mina raggsockor, osminkad och rufsig. Småäter lite av rester, funderar över vad jag ska göra, tar en promenad och en siesta. Bara har det skönt, utan krav på att ha det roligt.
För har du tänkt på hur kvävande och krävande det kan vara att ha roligt. Du vet de där gångerna vi har bestämt oss för att ha kul – som en stor högtidsdag som midsommar. Jag tittade igenom alla idylliska bilder på Facebook, där vänner visar upp sina lummiga landställen eller de härliga midsommarfesterna som de har varit på. Det utstrålar glädje, fest och Sverige från sin bästa sida. Och mina tankar snuddar vid den obehagliga känslan ”Men jag då?”. Vi har inga härliga midsommarbilder att stoltsera med. Eller kan inte kommentera inför någon vilken rolig/galen/trevlig/mysig/hysterisk fest vi var på igår. För vi var bara hemma, min sambo, vovven och jag.
Jag tänker på alla de som faller utanför ramarna för vad en idyllisk midsommar innebär – för de har inte de rätta ingredienserna; som vänner, landställe, partner, barn, pengar eller vad det nu kan vara som vi behöver för att fira midsommar. Jag minns när jag var singel och bjöd in mig på den roligaste festen jag kunde hitta, där det visade sig att alla var par. Eftersom jag var ofrivilligt singel just då, så sved det i hjärtat och jag tillbringade dagens efter med at gråta floder över att mitt liv inte var som jag ville att det skulle vara.
Eller alla de som sliter för att ordna något riktigt fantastiskt/gott/gemytligt för vännerna eller familjen, så fint och fantastiskt att de faktiskt glömmer bort att njuta av hela tillställningen. Jag minns mina jular från uppväxten, hur min lilla mamma slet med bakande, matlagning, städning så när julaftonskvällen var över låg hon ofta och grät av utmattning. Men jag har själv gjort likadant. Fejat, fixat och donat så allt ska vara perfekt – inte särskilt snällt mot mig själv eller de inbjudna som känner kraven på sig att ha roligt.
Näe, så idag tänker jag fortsätta att njuta av att slippa kravet på att ha roligt. Kanske helt enkelt gå runt i mina raggsocker och min fula t-shirt och ha tråkigt. Kravlösa härliga lördag!
by 
by