Idag bjuder jag in dig till en stilla resa upp mot fjällkedjan.
Dit där luften är klar, vid och fri.

I denna meditation får du vila i bilden av fjällens orubbliga närvaro, medan moln långsamt rör sig över topparna – kommer, förändras och löses upp. Precis som våra tankar och känslor gör, när vi inte försöker hålla fast dem.

Vi låter vinden svepa genom kroppen.
Inte för att pressa bort något, utan för att varsamt lätta på det som blivit tungt. Spänningar, oro, gamla känslor som kanske burits lite för länge får möta luftens rörelse och frihet.

Ur ett kroppsligt perspektiv stödjer denna typ av visualisering det parasympatiska nervsystemet – den del av oss som står för återhämtning, trygghet och vila. När vi föreställer oss rörelse, rymd och lätthet kan kroppen börja svara med just det: ett mjukare andetag, mindre motstånd, mer utrymme inuti.

Det här är ingen meditation där du ska “stänga av” tankarna.
Det är en stund där du får låta dem vara som moln – fria att passera.

Välkommen att vila i luftens element.
Välkommen att släppa taget, om så bara för några minuter.

by

by