”Men förstår du inte vad jag menar?!” ”Lyssna på vad jag säger!” ”Du är ju inte riktigt klok!”

Har du sagt… eller snarare skrikit något liknande någon gång? I frustration så kommer det barnsliga, arga eller ledsna ord ur munnen. Du tycker att din ståndpunkt är hur klar som helst – men den du argumenterar med håller inte med dig. Det river i bröstet av ilska och du vet inte hur du ska göra för att få den andra att förstå. Just då kanske det är viktigt att fundera över – är det värt det?

Jag har långsamt och smärtsamt börja inse att det finns några krig jag aldrig kommer att vinna. Som till exempel en relation som jag har valt att ha kvar för att den betyder mycket för mig, men jag är tvungen att acceptera denna människa som den är. Personen kommer aldrig förstå min synvinkel, därför kommer det bara kosta mig frustration att försöka gång på gång försöka övertyga. Att acceptera att det är som det är. Men att acceptera är inte samma sak som att hålla med eller gå med på vad som helst eller låta människor trampa runt inom en själv. Självklart är det viktigt att rensa ut relationer som tar energi, kostar för mycket eller aldrig blir riktigt bra hur mycket man än försöker. Vad jag pratar om är när man har vägt för och emot och inser att man vill behålla denna person i sitt liv, trots vissa eftergifter. Till exempel har jag en handfull vänner som jag har haft förmånen att behålla genom livet, trots att jag i perioder inte är särskilt social utan är dålig på att höra av mig. Någon vän har upplevt att mina perioder av tystnad kostar för mycket, så de har valt att avsluta vänskapen. Det gör ont att mina introverta sidor ska kännas så arbetssamma för dem att hantera, men jag respekterar deras beslut.

Kanske du har en vän som är som jag och behöver vara en ensamvarg i perioder, en förälder som är hopplöst envis, en partner som behöver sina pokerkvällar, en tonåring som vill vara goth eller någon annan som har en vansinnig åsikt, en bokstavskombination eller en psykosomatisk sjukdom? Det finns säkert oändliga exempel när du har slagit din panna blodig för att försöka få upprättelse eller ändra på något. Kanske är det då dags att släppa taget om frustrationen och inse att – jag kan inte ändra på någon eller kanske få det jag vill. Att försöka tina upp isbiten om och om kommer bara att de dig frostbitna fingrar. Därför mår du bättre av att släppa taget om ambitionen och tänka att det får vara okej som det är. Nästa gång du står inför det så ta ett steg tillbaka och tänk ”Jag har valt relationen före denna egenhet som han/hon har. Det är personen jag tycker om inte denna egenhet. Därför släpper jag taget om ilska och frustration och väljer att se människan bakom.”

by

by