Vår självempatiska vecka fortsätter och idag ska vi titta på vad som ingår i självempati. Ställ dig frågan när du läser under rubrikerna – Kan jag ge mig själv detta?

.

Vänlighet mot mig själv.
Självempati innebär att vara varm och förstående mot mig själv när jag lider, misslyckas eller känner mig otillräckliga. Det handlar inte om att du ignorerar din smärta eller reagerar självkritiskt när det går snett. Självempatiska människor inser att det är oundvikligt  att vara ofullkomlig, att misslyckas och att uppleva livet svårigheter – så de tenderar att vara försiktiga med sig själva när de konfronteras med smärtsamma upplevelser istället för att bli arga när livet inte går som man vill. Människor kan inte alltid vara eller få exakt vad de vill. När vi inte accepterar det eller slåss mot lidande ökar stress, frustration och självkritik. Men när vi accepterar denna verklighet med sympati och vänlighet mot oss själva känner vi oss känslomässigt mer stabila.

.

Att vara människa
En frustration över att saker och ting inte precis blir som vi vill, följs ofta många gånger av en irrationell, men intensiv känsla av isolering – som om Jag är den enda person som lider eller gör misstag. Alla människor lider. Själva definitionen av att vara människa innebär att man är dödlig, sårbara och ofullkomliga. Därför innebär självempati att erkänna att lidande och personlig otillräcklighet är en del av den delade mänskliga erfarenheten – något som vi alla går igenom snarare än något som händer mig ensam. Det innebär också att erkänna att personliga tankar, känslor och handlingar påverkas av yttre faktorer som föräldraskap, historia, kultur, genetiska och miljömässiga förhållanden, samt beteende och förväntningar på andra. Om vi förstår att vårt beteende eller våra misslyckanden faktiskt har en orsak, tillåter vi oss att vara mindre fördömande om våra personliga misslyckanden.

.