För andra gången läser jag just nu boken Var du än går är du där av Jon Kabat Zin, mannen som utvecklade Mindfulness. Det är en vacker och näst intill poetisk bok om hur vi borde leva våra liv med hjälp av Mindfulness. På sitt berörande sätt, kräver den eftertanke hos sin läsare och tillåter man den komma in på livet, så har den så mycket att säga om att leva i ögonblicket.
Igår läste jag ett stycke om mötet med andra människor. Jon beskriver hur sällan vi är i själva mötet, att vi inte tillåter oss själva att verkligen se människan framför oss. Ofta ser vi en bild vi redan har skapat oss av den andre eller rent krasst är vi så upptagna med att få ut det vi själva vill säga att vi glömmer personen framför oss. Kanske vi sällan ställer frågan Vem är du? med en uppriktig och vänlig nyfikenhet. Sen undrar jag om vi är beredda att ta emot det vi får höra om vi ställer den frågan? Mår vi inte bäst med den gamla bilden vi har av personen som vi kanske har känt under många år och därför gör vi vad som står i vår makt för att försöka behålla bilden.
Igår hade jag förmånen att träffa en kvinna som under många år har varit min mentor. Hon berättade om sin relation till sina barn, att hon medvetet har valt att kliva ur rollen som mamma och istället vinna deras vänskap. ”De behöver ingen mamma längre för de är vuxna och jag behöver respektera deras liv och val.” Med människor som tillhör vår familj vare sig vi har valt dem eller inte, är det en svår konst att se någon annan än den man har vant sig att se. Svår och näst intill smärtsam.
Nästa gång du möter en människa, så gör det med avsikten att verkligen att verkligen se personen framför dig. Lyssna inte bara med ditt öra utan även ditt hjärta och ge av hela din uppmärksamhet. Det är en ljuvlig present att utan förbehåll ge av sin närvaro i nuet och se den andra utan att döma, utan att jämföra, utan förväntningar. Det är också en svår konst, men de ögonblick man klarar av att vara i nuet i mötet öppnar upp något helt nytt. Pröva så får du se.
by 
by
Ja tänk om vi oftare kunde lyckas med detta.
Jag tränar på! 🙂
Varma solskenshälsningar!
För en tid sedan, flera år egentligen sökte jag något som jag inte fann, men jag köpte boken som du berättar om. Den har nu stått i min bokhylla länge, dags att plocka fram den, damma av den och börja läsa känns det som. Nu är jag i fas för att ta till mig mer om mindfulness….
Ha en fin fin dag! Härliga retrobilder på dig själv :))
Kram Aase
Varje dag ser jag genom fönstret ganska många människor gå till och från Centrum på gångvägen utanför vår lägenhet. Ett kort ögonblick, så är de borta. Några lägger jag särskilt märke till, undrar vilka de är, vilket liv de lever eller levt.
I går då var jag ute på vår lilla gräsplätt stannade en kvinna upp och frågade
om jag varit sjuk eller bortrest, då hon saknat mig.
Vi kände inte varandra men hon hade tydligen lagt märke till mig på tomten eller i någon affär. Jag har sett henne många gånger, då hon går förbi med din lilla hund vid sidan eller i rollatorns korg. Vi började samtala och hennes lilla 13-åriga hund, la sig genast till ro vid mattes rollator, troligen van vid samtalsmöten. Vi märkte snart att vi hade gemensamma intressen, mycket att prata om o jag fick en ovanlig livshistoria att tänka på.
Nu är vi lyssnande vänner, skönt att se en medmänniska inte bara till utseendet utan ha fått lyssna till en del av hennes rika liv, som ur mänsklig synpunkt inte blir så långt. Hon är den andra kvinnan som på kort tid stannat till och delat tankar med mig. Vi behöver varandras empati o uppmuntrande ord. Kram Maria!
En viktig sak att öva på.
Har också den boken och älskar bara titeln! Har bekantat mig en del med den, men ny blev jag påmind om den och tror minsann jag ska plocka fram den imorgon.