I slutet av november förra året packade min livskamrat sin väska och åkte ifrån mig. Snart sju månader senare står jag här i en nyväckt sommar och väntar på att han ska komma tillbaka. Hem. Till mig.
Livet utan honom har i stunder känts ensamt. Även om det tidvis kan vara vilsamt och skönt, så måste jag erkänna att mitt hjärta har värkt av saknad.
Och han kommer hem till mig! Hans tidsbegränsade arbete i ett land långt, långt bort från Sverige är snart slut och redan i nästa vecka kommer jag att få bo i hans kram igen. Hela min varelse sjunger av glädje och tacksamhet för att han kommer hem välbehållen.Jag har under dessa månader av mitt liv av många olika skäl valt att inte berätta om hans frånvaro för andra än mina närmsta vänner. Men nu när han vilken dag som helst kommer hem, finns det ingen anledning att vara tyst om dessa långa månader. Det är mitt val att leva med en öppenhet i bloggen och inte min livskamrats, därför får han förbli anonym här, men närvarande i mitt liv och mitt hjärta.
Jag blev kär i den här mannen för snart sex år sedan för att han var som ingen annan jag hade träffat. Intelligent, tänkande och med en stabil självkänsla. ”Jag kommer aldrig att be dig ändra på dig och bli någon du inte är”, var en av de första sakerna han sa till mig och det står han för än idag. Vi är så olika som ett par kan bli, han är introvert, tänker innan han pratar och följer alltid ett recept till minsta knivsudd. Jag är extrovert, spontan och impulsiv och detaljer tråkar ut mig. Att leva med min motsats är ständigt lärorikt. Han tänker efter åt mig och jag känner efter åt honom. Min självkänsla helas av att älskas av honom. En gång frågade jag honom om jag hade några dåliga sidor som jag borde arbeta på. ”En Warriorprincess borde inte vara rädd för spindlar” var hans självklara svar.
Så här mycket får ni se av mina kärlekar. Den ena en ivrig fotomodell ofta med på mina bilder, den andra en stjärna på min himmel som ni bara får se ryggen på. Jag är så tacksam att han är min livskamrat och kommer hem till mig igen.
Idag kommer även min lilla kärlek hem efter två veckors vistelse… eller semester vi kanske borde kalla det för… hos mina föräldrar. Där har hon ätit köttbullar och gått pensionärspromenader. Idag är en glädjens dag när jag får hålla min lilla pudel i knät igen.
Ha en skön söndag mina vänner. Tack för att du läser min blogg.
by 
by
Kärlek! 🙂
“En Warriorprincess borde inte vara rädd för spindlar…”
Vilket peppande & kärleksfullt svar.
…å så vackert uttryckt.
Varma solskenshälsningar!
åååå, vad glad jag blir för din skull. Kramar om dig och tänker på hur stark du varit under den här tiden. Jag blir glad för er skull. kram
Kramar om och skickar Hjärtan till dej <3
Tack Maria för dina värmande ord – nu kan jag gå till sängs med ett leende på läpparna.
Jag uppskattar att du tog dig tid att skriva en kommentar fastän du har din egen blogg (med alltid tänkvärda inlägg) att driva och dessutom allt arbete med kokboken.
Den kanske förresten skall kallas för k(l)okboken. 😉 Jag tror att dess budskap kommer att bli just det…klokt.
Varma hälsningar.
Tack för era fina ord och vänlig omtanke. Jo, jag känner mig nog lite som en Warriorprincess som har traskat mig igenom dessa månader utan att ha livet på vänt. När han åkte var det ett löfte till oss båda att jag inte skulle låta allting stanna av i väntan på att han ska komma hem. Det har hjälpt mitt i saknaden.
SoF – det gläder mig att du såg min kommentar. Jag menar varje ord. Dina bilder och din hemsida är en härlig viloplats för mig – tack för den. Värme!