Tåg är ett underbart sätt att förflytta sig på. Jag far hellre genom Sveriges landskap, än över det i ett flygplan. Skogar, städer och hus som far förbi och här sitter jag med datorn på bordet framför mig och Selma i knät. Under många härliga timmar kan jag inte annat än att sitta här och det vilar något fridfullt över det.

Selma och jag är på väg till Malmö framför allt för att träffa kära vänner som jag känt i över tjugo år. Maria och jag möttes i vår brinnande längtan för att arbeta i Afrika. Vi arbetade tillsammans som lärare på ett barnhem i Sierra Leone. En resa som förändrade mitt liv och en vänskap som knöts för livet. Maria och jag fick lära oss mer än vad vi själva kunde lära ut, vilket var en omtumlande upplevelse. I ett av världens fattigaste länder mötte vi en generositet större än i vårt rika välfärdsland, där man tog hand om varandra, delade med sig  och gav av det lilla man hade. I en by mitt i djungeln delade Maria och jag hus, arbete och glädje och sorg. Vi till och med sov i samma rum under detta år.

Livet går vidare och nu har jag förmånen att förutom min Maria, ha fått lära känna hennes man Fredrik och deras tre fina döttrar. Så min helg känns som en stor present.

Men förutom det kommer jag hinna med ett arbetsmöte. Om några månader kommer jag att kunna berätta mer, men just nu kan jag säga att det ska bli härligt att få träffa en inspirerade kollega.

Jag önskar er en härlig fredag kära vänner och tack för att du läser min blogg.

by

by