Idag vill jag prata om en svår sak som många av oss någon gång har upplevt. Att känna sig ensam, fast man har människor omkring sig. Vi kan känna oss ensamma i vår relation till vår partner, i vår arbetsgrupp, i familjen, för att stress, sjukdom eller aktiviteter har gjort oss ensamma.
Jag var anställd en gång i tiden. Då och då samverkade jag över avdelningar med andra som hade samma ansvar och yrkestitel som jag. Det hände något märkligt när jag var i den gruppen, det var som om jag krympte och blev en pytteliten ointelligent människa som varken syntes eller hördes. Det var så konstigt. När vi stod vid kaffeautomaten, så stod alla i gruppen i en ring, men jag hamnade på något mysko sätt utanför ringen. Ibland tog jag till orda och ville säga något viktigt på våra möten, men orden som trillade ur min mun var kantiga och osammanhängande och plötsligt kunde jag bli avbruten som om det jag precis hade sagt – aldrig någonsin hade sagts.
Konstigt. För jag räknas också, eller? Tillslut började jag tvivla på det. Det var kanske lika bra att hålla tyst. 
Vad hände? Jag såg till att bli uppsagd när företaget omorganiserade och startade eget företag. Men jag tänker ibland på det som hände. Varför det blev som det blev.
Det är aldrig lätt att säga vad som gick fel. Eller vems fel. Precis på samma sätt som det är vårt gemensamma ansvar att få människor att känna sig välkomna i den gruppen vi tillhör.
Men det är så viktigt att komma ihåg att det går att ta sig ut ensamheten – om du vill. En stor del handlar om ansvar – att DU tar ansvar över ditt eget liv. Visserligen kan vi inte ändra på andra människor, men vi kan kan sluta se oss själva som offer. Även om en sjukdom, en dålig partner, en grupp med människor har tvingat oss in i vår ensamhet behöver vi lyfta blicken och – vad vi kan göra åt det.
Kan du skaffa dig vänner på andra håll? Det finns jättetrevliga nätsidor för både dejting och att träffa vänner. Eller gå med i en förening, gå en kurs, engagera sig i en hjälporganisation, bjuda grannarna på kaffe, erbjuda dig att vara barnvakt, ringa upp en gammal släkting, engagera dig kyrkligt.
Kanske behöver du lyfta frågan bland de människor som får dig att känna dig ensam? ”Jag vill ha er hjälp för jag känner mig utanför”. ”Kan vi inte stänga av teven och prata en kväll eller göra något trevligt tillsammans? Jag saknar dig.”
Och för oss andra som är med i olika grupper. Vi behöver se oss om då och då. Det är lätt att glömma bort någon som inte tar plats. Lätt att vända bort blicken när någon behöver hjälp. Bjud in. Fråga. Delge. Det kan betyda så mycket mer än du tror.
by 
by