Vilken helg, mina vänner. Den har gått i ett rasande tempo och har varit givande och rolig. I ärlighetens namn är jag ordentligt trött just nu och egentligen borde jag ha suttit i skolbänken idag också, men fick ledig av kursledaren eftersom hon tyckte att jag har kört på i ett högt tempo den senaste tiden. Det höga tempot är helt i sin ordning, när man vet att det finns ett slut. Nu har jag några veckors intensivt tempo kvar, sedan i slutet på maj åker vi iväg en helg till Dalarna och bara njuter. 
När man har ett roligt och omväxlande arbete som jag, är det många saker som ger mycket energi trots att det inte blir så mycket återhämtning. Som på fredagen då min goa vän och kollega Lina Lanestrand och jag tog oss en långpromenad medan vi pratade arbete. Lina hade med sig lins- och kokossoppa som vi avnjöt med en massa färska koriander i blåsippsbacken. Jag fick också ett litet avsmakningspaket från Bioofood (en av fördelarna med att vara bloggare) med lite godsaker och nyheter från deras sortiment.
På lördagen gav jag mig tidigt på morgonen av till Bromma, för att fortsätta utbildningen till kostrådgivare. Den hålls av Anna Hallén och ger mig ovärderlig kunskap som jag behöver i mitt arbete som samtalsterapeut. Låter det konstigt? Jag kommer att berätta mer, jag lovar, men kropp och själ hör intimt samman och mår den ena inte bra märker vi snart av det i den andra. Vi pratade en hel del om övervikt, varför vissa inte går ned i vikt och vad man kan göra åt det.
På lördagskvällen var jag så trött att jag ramlade i säng vid 21 och som som en stock hela natten.
Igår söndag var det dags för mig att hålla en i utbildningsdag för blivande kostrådgivare. Då pratade jag KBT och dysfunktionellt ätbeteende. Det vill säga hur man med hjälp av KBT arbetar med klienter som har olika slags ätstörningar. Dessa kostrådgivare blir oerhört välutbildade, inte nog med all näringskunskap, de får även inblick i vilka konkreta verktyg man kan använda för att hjälpa människor att göra beteendeförändringar.
Efter sex timmar som fröken, träffade jag Anna. Och vi satt på hennes hotell, drack ett glas bubbel och skrattade så vi grät. Vi har så roligt när vi möts och det är en sorg att hon bor så långt borta. Trots att vi bara har känt varandra i drygt ett år, är det som om vi har varit vänner länge. Vissa människor kliver rakt in i ens hjärta.
