Sitter i soffan med en kopp kaffe, datorn och pudlarna och slår på mig själv. Inte vad jag brukar tycka om att göra på en torsdagsmorgon, men när jag vaknade i morse var jag så vansinnigt trött. Jag orkar inte yoga. Jag orkar inte träna. Jag orkar inte blogga eller lägga ut #dagensmindfulness på Instagram. Jag orkar inte vara duktig. Dessutom ska jag snart få mens. I ett sådant läge kanske det vore på sin plats att vara riktigt snäll mot sig själv – jag kunde klappa mig själv på kinden och säga att det är okej. Ge mig själv en lugn frukost med skön musik i bakgrunden. Men icke sa nicke. Istället rattar jag in taskighetskanalen på min mentala radio och får lyssna på vilken lat och hopplös person jag är. Tror ni att det hjälper mig att må bättre?
Men vad i…?! Hur kommer detta sig? Hormoner? Dålig självkänsla? Taskig barndom? Nej. Möjligtvis lite hormonbrist. Att vara motivationslös och trött kan handla om att jag körde slut på mitt dopamin igår. Jag hade en lite väl lång arbetsdag igår plus att jag tränade. För lite återhämtning gör att man snabbt knaprar i sig gladhormonerna.
Jag är inte ensam om att ha taskighetskanalen som motivation. Av någon märklig anledning menar forskare idag att vi tror att vi hjälper oss själva genom att mobba oss. Om jag tänker ”Upp ur soffan din tjockis” så inbillar jag mig at jag kommer att få kraft om motivation och glatt skutta ut i löpspåret. Men det är ju inte sant.
Vad händer i hjärnan?
När du är självkritisk och klankar ned på dig själv, väcks rädsla och triggar samma områden i hjärnan som då vi är utsatta för hot utifrån. En liten del av hjärnan som kallas för amygdala reagerar med kamp-flyktbeteenden och vi får ett påslag av stresshormonerna kortisol och adrenalin.
När du istället visar självmedkänsla för dig själv kopplar hjärnan istället in systemet för omsorg och omhändertagande, enligt forskningen. Det sänker blodtrycket och aktiverar må bra-hormoner som oxytocin. Det fungerar automatiskt när vi blir stöttade av andra, men sätter igång också när vi ger oss själva vänlighet.
Självmedkänsla handlar inte om att du är bättre än andra, utan om att du är en helt vanlig människa som är värd lika mycket som alla andra. En människa som har det svårt emellanåt och då är värd vänlighet. Även från dig själv.
Så nu ska jag publicera det här inlägget och istället ge mig själv en lång skön dusch. Idag behöver jag min egen kärlek, inte kritik. Puss på mig.
by 
by
Oj vad jag känner igen mig …senast igår ..får dåligt samvete för jag är trött för att jag inte orkar vara social inte orkar ta mig ut o röra på mig mm efter att jag röjt hemma o sprungit i tvättstugan ,bäddat rent plockat i köket osv osv . Har problem med nacken o ofta huvudvärk . Blir glad för dom stunder jag har energi för något men sen kommer det dåliga samvetet för att jag inte är ”fullkomlig” i det hänseendet att jag inte orkar med 24 tim jobb sen hem o röja ,vänta ut huvudvärk men blir så trött så jag orkar inte lägga energi på mig själv Känns som jag springer eller snarare kryper runt i ett evighetshjul av dåligt samvete . Känner mig tråkig , trött , ofräsch , gnällig , inte tillräcklig …. När tar det slut ? Har nog mobbat mig själv stor del av mitt liv …
Hej!
Just igår berättade jag för två vänner att jag ofta känner ett självhat. Det är ett starkt ord men är precis så jag känner. Jag var tex ute och cyklade MTB med min samboför några veckor sedan. ´Både han och jag är nybörjare. Mitt i skogen var vi tvungna att ta oss över en lerpöl och sambon lyckades bra. Jag däremot ramlade förstås och blev så besviken på mig själv att jag började gråta (jag gjorde aldrig illa mig) och tankarna malde på: ”fy f_n vad dålig du är”, ”du är pinsamt usel”, ”patetiska människa” osv. Jag till och med planerade att när jag väl kommit hem skulle jag ta fram min ridpiska och rappa mig själv över ryggen som straff för att jag är så dålig.
Jag vill inte känna så här. För jag är ju egentligen rätt ok. Självhatet förtär mig vissa dagar och jag vet inte hur jag ska komma ur den onda cirkeln? Har någon nåt tips?
Så många sanningar!
Tack för att du satte ord på mina känslor.
Tack för att du fick mig att tänka till.
Tack för att du skrev dessa ord just idag, när jag behövde dem som mest.
Tusen TACK!
Tack för ditt fina och ärliga inlägg Maria. Jag känner verkligen igen mig de dagar det är motigt att vara Marie. Det ligger oerhört nära tillhands att vara sträng mot mig själv istället för varm och inkännande. Jag går också direkt i en analys kring ”varför”. Visst är det konstigt att vi inte bara kan konstatera att ”nu är jag trött och måste vila” istället för att hitta godtagbara skäl. Det var en bra och viktig insikt. Tack Maria och ha en riktigt fin ”oduktig”dag idag.
Tack alla ni för en fantastisk respons på mitt inlägg! Hög igenkänningsfaktor för många av er. Och frågan vi alla brottas med – hur gör jag för att bli snäll mot mig själv.
En väg är att arbeta med sin självmedkänsla. Om du vill lära dig mer om det har jag ordnat 25 procent rabatt på min e-kurs i självmedkänsla fram till söndag. Med koden MBJ får du ett superpris.
https://app.coursio.com/store/mariahelander/e-terapi-i-sj-lvmedk-nsla
Varma kramar
Maria
Varm kram till dig också Maria