De senaste två åren av mitt liv har varit de mest intensiva. Både privat och i karriären. Min kollega och jag har gett ut en bok och skriver just nu på nummer två. Jag har gått en steg 1 utbildning till psykoterapeut, hållit i kurser och coachat eller gett samtalsterapi. Privat har det varit oerhört omtumlande för jag har gått i egen terapi och tampats med alla existentiella tankar som dyker upp. Nu berättar jag bara en liten del av allt det som har slukat mig både mentalt och praktiskt. Mitt i detta har jag tappat bort mitt sociala jag… för jag har inte haft tid eller ork över till att umgås med mina vänner. Eller? Har jag varit osocial? Idag har jag fullkomligt koll på vad alla mina vänner gör, hur de mår och vad de åt till frukost i morse. Jag ger uppmuntrande ord, tröstar, skämtar och gillar. Berättar vad jag gör, beklagar mig eller skryter. Jag är social på Facebook, varje dag, flera gånger varje dag.
Jag läste i Svd en intressant jämförelse mellan Facebook och alkohol, att det förstärker den känslan man redan befinner sig i. ”Mår man bra och känner sig omtyckt kan självförtroendet växa ytterligare. Men är man nedstämd är det lätt att känna sig än mer ensam och misslyckad när andra går på roliga fester, får 30 kommentarer på sina fyndiga inlägg eller lägger ut det ena bildbeviset efter det andra på sitt lyckliga familjeliv.” (Idagsidan 100810)
Vi använder Facebook för att bli bekräftade och känna oss som en del i ett nätverk. Alltid hittar vi någon som tycker som vi, ger oss lite uppmuntran eller som har tid att chatta. Min mamma som är 76 år gick med i Facebook för några månader sedan och snart blev hon ordentligt biten. Hon sitter flera timmar om dagen framför datorn och nu var hon så bekymrad eftersom hon inte har någon uppkoppling på landstället, där hon och pappa tillbringar stora delar av sommaren. Så visst uppfyller Facebook ett socialt behov hos oss. Även om mycket av kommunikationen kan kännas ytlig och banal, när vi får veta saker som vem som springer 4 kilometer i spåret eller kokar sin egen jordgubbssylt, så känner vi oss delaktiga vilket är ett djupt psykologiskt behov hos oss människor.
Men vi får också möjlighet att skapa vår egen identitet. Välja vilka bilder vi lägger upp, vad vi säger och vilka grupper vi tillhör. Som jag skrev i ett tidigare inlägg finns det de som menar att Facebook har blivit ett käckt tillhåll där vi försöker visa oss mer positiva än vi är. Ingen skriver om den trista vardagen, rädslan för att misslyckas eller den envisa valken ovanför jeanskanten. Jag har några vänner på Facebook som alltid är lyckliga på olika sätt, men ska jag vara ärlig får de färre kommentarer än de som innerligt berättar om saker som berör dem på riktigt.
Jag tror att den viktigaste orsaken till att delta i Facebooks sociala nätverk är att få bli sedd och att få se andra. Där har mediet en viktig funktion. Under mina två osociala år har jag trots mn frånvaro känt mig sedd och delaktig. Den känslan har varit viktig. Så även om det stundom är ytligt, småtråkigt och missvissande – så finns mina älskade vänner där och de visar att de ser mig när jag behöver bli sedd.
Om du själv vill ha en motvikt till Facebooks ytlighet – så gå med i min grupp Kafé Kreativ Dialog. Som medlem får du gratis ett brev varje dag med citat, affirmationer, övningar, länkar eller något annat tänkvärt eller uppbyggande. Det är kravlöst och utan förpliktigade. Välkommen!
by 
by