En vecka för Självempati

Du ställer dig framför spegeln och känner dig besviken över det du möter i reflektionen. Du blir arg på dig själv som aldrig någonsin lyckas skärpa dig och gå ner de där extra kilona!
Du sitter på ett arbetsmöte och kommer på en superbra idé. Men genast börjar du ifrågasätta om det verkligen var så bra eller om det bara var ett av dina vanliga impulsiva dumma förslag. Så du håller tyst.
Du kommer hem från att ha ätit lunch med en älskad vän och blir orolig över att du har sagt något knäppt. Så du har lust att slå dig själv för att du aldrig tänker efter innan du säger något.
Ditt barn är bråkigt i skolan och du bär en tung ryggsäck med skuldkänslor över att du kanske inte har gett ditt barn tillräckligt med kärlek, uppmärksamhet eller tid.

Ingen av dessa situationer är ovanliga. De flesta av oss är oerhört hårda, kritiska och rent av elaka mot oss själva i perioder. Vi lever i en kultur där vi anses vara lata och odisciplinerade om vi inte är hårda mot oss själva. Vi får höra att hur hårt vi än försöker, så är vårt bästa inte tillräckligt bra.

Att vara människa är extremt svårt. Vi är operfekta, vi misslyckas, vi snubblar och faller och gör bort oss, om och om igen. Så är det för oss alla. Vad säger du till din vän som inte fick jobbet hon sökte, eller en kollega som råkade räkna fel i en tidsrapport, eller ditt barn som trots hård läxläsning inte gjorde bra ifrån sig på franskaprovet? Troligen säger du ”Det är okej. Du gjorde ditt bästa. Nästa gång går det bättre.” Många gånger är vi fulla av medkänsla för dem som vi älskar och står oss nära. Men hur är det när det kommer till oss själva? Har vi förståelse och empati för att det är svårt att vara en ickeperfekt människa? Kan vi kärleksfullt klappa oss själva på kinden och säga ”Det är okej, du är fin som du är.” ? Inte ofta gör vi det.

Nu är det dags att ändra på det. Denna vecka ska vi kärleksfullt på min blogg att ägna oss åt vår självempati. Du kommer att få nya tankar om dig själv, testa nya perspektiv och öva självmedkänsla. Du behöver din egen omsorg, din tröst och din kärlek.  Så välkommen till Självempati-veckan.

Börja idag med att säga till dig själv flera gånger under dagen ”Jag är bra, precis som jag är.” Känn efter hur det känna när du säger eller tänker så om dig själv. Har du svårt att tro dig själv, blir du generad, irriterad eller orolig? Eller känns det helt naturligt, varmt och fint? Oavsett hur det känns, döm eller analysera inte – bara acceptera.

Åter varmt välkommen till Självempativeckan!

 

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , ,

4 kommentarer till “En vecka för Självempati

  1. Bra initiativ! detta ser jag fram emot i veckan, vilken fin måndagsstart du ger oss.

  2. Tack Lina!
    Självempati behöver vi alla lite mer av. Det som även din blogg uppmuntrar oss till.
    Ha en fin vecka.

  3. härlig start på en härlig vecka. 🙂 Tack och jag kommer följa veckan med spänning. Kram

  4. Vilket fantastiskt initiativ!
    Jag kämpade med att försöka gå ner 20 kilo i cirka 5 år och kände mig grymt misslyckad. Tills jag en dag kände att det fick vara nog, jag ville bara sluta med all kampen och vara snäll mot mig själv. Och jag började tänka precis så: att jag är bra precis som jag är. I början tänkte jag det ganska många gånger under dagen och efter ett litet tag så behövde jag inte affirmationen längre utan var liksom i den känslan. Att sluta med vikthetsen gjorde mig lugnare och plötsligt började jag få lust att promenera och äta lite mer hälsosamt. Under det året gick jag ner dom där kilona egenteligen bara genom att vara snäll mot mig själv och min kropp. Innan hade jag testat diverse bantningskurer och hets-promenerat. Men aldrig för att jag egenteligen ville utan för att jag hade panik över min vikt, verkligen panik.
    Vårhälsningar
    Julia

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *