Författararkiv: Maria

OAS – hjälper dig att komma ihåg vad som är viktigt

Vi hamnar alla i situationer där vi vill göra tvärt emot vad vi har bestämt oss för. Du vill inte gluten, men nu serverar dina vänner dig hemmagjord pasta som du älskar mest av allt. Du vill har bestämt dig för att inte äta på kvällen, men så känner du dig så rastlös och vet att ni har glass i frysen. Du vet att du behöver den där kvällspromenaden, men känner dig otroligt omotiverad när det väl är dags. Du känner säkert igen dig.

Jag hamnar ofta där och ibland väljer jag att vara snäll mot mig själv. Igår kväll åt jag en skål glass, fast jag vanligtvis försöker undvika raffinerat socker och det var så in i norden gott och precis vad jag ville ha. Det fick vara så.

Men jag har en liten formel som hjälper mig varje dag att knyta ann till det som är viktigt i livet, så mina värderingar får styra mina val – inte mitt sug eller mina känslor. OAS. Enkelt att komma ihåg. Lätt att använda.

  • Observera – ta in vad som händer omkring dig eller inom dig. Är du stressad, trött eller kanske irriterad? Eller är det omständigheter som frestar dig? Vad känner du? Vad upplever du?
  • Acceptera – öppna upp för det du känner. Vad det än är som surrar låt det få vara där. Du behöver inte tycka om det. Du behöver inte vilja känna som du gör, men istället för att försöka fly ifrån obehaget låt det vara där.
  • Sök värdet – nu först kan du söka efter det du tycker är viktigt. Vilken slags människa vill du vara? Är du en människa som prioriterar din hälsa? Är du en människa som vill vara stark och frisk? Är du en människa som vill känna lugn inombords? Låt det du tycker är viktigt få styra dina handlingar, inte ditt sug eller flykten från obehagliga känslor. Du bestämmer vilken människa du vill vara.

Prova nästa gång du känner dig driven att göra tvärt emot vad du egentligen har bestämt dig för, så får du se vad du upplever.

Läka lever och tarm

Många frågar hur det går med mitt arbete att läka tarmen. Jag började arbeta på att läka min tarm i början av året. Jag mådde i det stora hela bra, lite bråkig mage ibland och kände av min autoimmuna sjukdom Sjögrens syndrom endast genom torra ögon och mun. Där hade jag kunnat stanna, för att det är sju tusen gånger bättre än hur jag mådde mellan 16 och 30 år, med ständig ledvärk, trötthet och stelhet. Men genom att leva sunt, med mindre gluten och raffinerat socker, mindre omega 6 och mer yoga och träning, fick jag bort tröttheten och värken. Vilken vinst för livet! Jag är fri från min reumatiska sjukdom. Trodde jag.

Började *tarmläkningen med att
– helt utesluta gluten
– dagligt intag av mjölksyrabakterier (tarmens bästa vän)
– öka dosen omega 3 (minskar inflammation)
– en shot av citron och olivolja varje morgon (basiskt och hjälper kroppen att rensa ut slaggprodukter)
– lerkapslar  

Vad som hände var att jag blev sämre i mina leder och tröttare. Bara någon vecka efter att jag började arbeta på att läka tarm och lever, blossade en inflammation i knät upp. Jag blev också sämre i magen och kände mig uppblåst. Det var ett tecken på att utrensningssymptomen hade satt igång, säger de som vet. I vilket fall fortsatte jag.

I februari fick jag även en meniskskada i samma knä och på grund av den pågående inflammationen så ville skadan inte läka. I slutet på maj gjorde man en titthålsoperation på knät och tog bort de skadade partierna, men kunde även konstatera att inflammationen hade påbörjat en artros i knäleden och en slemsäck var skadad. ”Du kommer inte att kunna springa eller fjällvandra igen” sa läkaren till mig.

Det är andra gången under mitt liv en läkare talar om för mig att min kropp kommer att svika, första gången var jag 16 år då en läkare siade om att jag tyvärr skulle hamna i rullstol på sikt. Så det finns inte en fiber i min kropp som tänker tro på den domen. Jag vet att jag ska springa igen, det får ta tid och min envishet, men det kommer att gå.

Jag fortsätter med att läka min tarm och har även lagt till gelatin och Glukosamin för leder, brosk och att bromsa artrosen. Cyklar varje dag innan promenader för det smörjer knäleden och tränar lättare styrkepass och yogar.

Svullnaden i mitt knä har blivit mindre och jag har inte alls lika mycket värk. Jag börjar också få tillbaka rörligheten i knät. Mina tarmar har blivit mindre svullna och jag känner dagen efter om jag fått i mig för mycket socker eller om det smugit sig in gluten i kosten (som tex igår när jag åt en kebabtallrik).

Jag är så oändligt tacksam över att jag redan innan separationen hade börjat med min läkning, för att lägga fokus på att må bättre fysiskt har hjälpt mig på att läka det inre. Men jag är oändligt snäll mot mig själv. Inga bannor om jag inte orkar träna eller glömmer mina piller. Mitt fokus är att bli stark och jag när inte dit genom att vara taskig mot mig själv.

Tack för att du läser min blogg

*Läs mer om tarmläkning på Anna Halléns blogg och även intressant läsning om leverns påverkan på kroppens läkning.

Att skapa en ram runt en bottenlös tillvaro

När livet plötsligt inte blir som man planerat och tänkt sig, bubblar det upp många olika känslor. Den första veckan efter separationen kände jag avgrundsdjup sorg. Det var som att falla utan botten. Men sorg och starka känslor skrämmer inte mig idag, jag har lärt mig att sorg inte är något du kan smita ifrån för den kommer alltid ikapp dig förr eller senare. Sorgen fick ta plats.

Jag hade mina närmsta vänner att prata med. Min bror och hans fru att umgås med. Och att vara där jag mår som allra bäst – på vårt landställe – kändes helande.

Andra veckan sa en av mina vänner till mig ”Nu räcker det Maria, nu måste du börja bygga upp dig själv. Ät tre gånger om dagen, rör på dig och yoga!” Även om jag inte hade lust till något av det, skapade jag mig ett schema med rutiner. På morgonen ska jag göra mig en citronshot, sedan yoga och arbeta en stund med min foamroll. På förmiddagen blir det rörelse i form av cykling, promenader och lättare styrketräning. Frukost, lunch och middag. 10 000 steg i form av hundpromenad. Vitaminer varje dag. Bygg upp. Bli stark i kroppen för att hjälpa själen att läka. Och visst finns det stunder där hela jag inte vill göra situps, men 10 minuters styrketräning klarar jag av. Så låga krav som möjligt, det viktigaste är att det blir gjort.

Självklart vet jag att det viktigaste är att vara snäll mot mig själv. Behöver jag sova, så sover jag. Behöver jag gråta, så gråter jag. Schemat och mina rutiner är en ram runt min tillvaro, när allting annat gungar.

Det spännande är trots allt att upptäcka hur stark jag är. Och att det finns en enorm styrka i att tillåta sig att var svag och tillåta sorg. För mitt i sorgen finns glädjen och skrattet. 

Starkare än för 11 år sedan

”Om du är starkare när du går ur en relation än vad du var när du gick in i den, då vet du att det var en bra relation” sa han under vår första dejt för 11 år sedan.  Nu har han och jag har valt att gå skilda vägar. Starkare och klokare än vad vi var då.

Han är min bästa vän och den människa jag har delat en fjärdedel av mitt liv tillsammans med. Det finns igen osämja mellan oss och jag är tacksam över att få ha varit en del av honom och hans familjs liv. Vi lämnar inte ljusa minnen bakom oss, vi bär dem med oss.

Men självklart är det tungt, förbannat tungt, eftersom vi trodde att vi var livskamrater. Vi planerade en framtid tillsammans och investerade i varandra. Det gör ont att skiljas och att inte längre vara den människa som jag var som hans livskamrat. Jag befinner mig just nu på landet och njuter av den läkningen som närvaron här erbjuder.  Och det får ta tid att komma tillbaka till full kraft.

Så tack för ditt tålamod med min frånvaro. Jag har behövt tid för att möta sorgen och bygga upp mig själv igen. Jag är på väg tillbaka och känner mig starkare och klokare än någonsin.

Faktum är att jag har haft otrolig nytta av att arbeta med mitt bästa jag. Varje dag har jag rutiner som har med min hälsa att göra – äta rätt saker, röra på mig, yoga och träna mitt knä. Det är otroligt skönt att luta sig mot, när saker och ting omkring en känns osäkert.

Till mina klienter vill jag säga att mitt arbete kommer att fortsätta som planerat i höst. För dig som följer mig här, så kommer jag fortsätta att blogga och lägga ut mindfulness. Jag ser fram mot att möta dig här och vi har en spännande tid framför oss.

Tack för att du läser min blogg.

 

Människan är av naturen en belöningsjunkie

Jag hade bokat in träning igår. Hade tänkt att göra ett lunchpass. Men vid lunch var jag så trött, så jag tänkte ”Nej, jag tar en hundpromenad istället och tränar ikväll.” När kvällen kom tänkte jag ”Nu är jag så hungrig, så jag äter först och tränar senare.” När senare kom tänkte jag ”Oj, vad trött jag är, jag tar en tidig kväll.” Min listiga hjärna kom med riktigt bra anledningar till att jag inte skulle träna, så listiga att jag gick på dem.

Det är här vi alla har hört saker som ”Människan är av naturen lat, därför måste du tvinga dig själv att gå till gymmet! Bara disciplin funkar!”

Stopp och belägg! Människan är inte av naturen lat! Om vi älskar att göra något eller brinner för något så kan vi jobba tills vi stupar. Människan är däremot belöningsjunkie och ibland eller kanske jag ska säga för det mesta ger tevesoffan en större kortsiktig belöning än gymmet.

Din fantastiska hjärna är utvecklad för 300 000 år sedan och då var den så smart anpassad för sin omgivning att vår art överlevde hårda tider trots att vi egentligen är ganska bräckliga varelser som varken har päls, klor eller kan springa särskilt fort. Under de flesta av alla dessa år har hjärnan gjort ett fantastiskt jobb – du får belöning av att stoppa i dig energirik mat och du får belöning om du spar på krafterna så du kan lagra lite av den värdefulla energin runt magen tills det kommer hårdare tider. Och nu kommer snart vintern och då är det bra att ha ett extra lager fett, så slipper vi frysa så mycket. Tack hjärnan! Vilket otroligt fantastiskt överlevnadssystem! Men idag behöver vi det inte – för idag behöver vi inte lagra energin runt midjan – eftersom vi när som helst kan hämta energi ur kylskåpet.

Nu när jag har skrivit färdigt detta, ska jag göra ett lättare yogapass och en promenad.  Men min hjärna börjar redan berätta för mig att jag nog inte hinner och det är bättre att spara det till i kväll. Och nu sa min hjärna precis att jag nog är lite trött, så jag behöver nog vila. ”Nice try, Brain!”

Men jag säger till min belöningsknarkande hjärna ”Om vi tar den där promenaden nu på morgonen, så kan vi ta en lång dusch efteråt med den nya duscholjan och duschskrubben. Och du, Hjärnan, du älskar ju egentligen att gå i skogen på morgonen – du får massor av härligt dopamin av det och lever gott i flera timmar efteråt.” ”Okej då” säger Hjärnan. 

Rattar du också in taskighetskanalen på din mentala radio?

Sitter i soffan med en kopp kaffe, datorn och pudlarna och slår på mig själv. Inte vad jag brukar tycka om att göra på en fredagsmorgon, men när jag vaknade i morse var jag så vansinnigt trött. Jag orkar inte yoga. Jag orkar inte träna. Jag orkar inte blogga eller lägga ut #dagensmindfulness på Instagram. Jag orkar inte vara duktig. I ett sådant läge kanske det vore på sin plats att vara riktigt snäll mot sig själv – jag kunde klappa mig själv på kinden och säga att det är okej. Ge mig själv en lugn frukost med skön musik i bakgrunden. Men icke sa nicke. Istället rattar jag in taskighetskanalen på min mentala radio och får lyssna på vilken lat och hopplös person jag är. Tror ni att det hjälper mig att må bättre?

Men vad i…?! Hur kommer detta sig? Hormoner? Dålig självkänsla? Taskig barndom? Nej. Möjligtvis lite hormonbrist. Att vara motivationslös och trött kan handla om att jag körde slut på mitt dopamin igår. Jag hade en lite väl lång arbetsdag igår plus att jag har varit tröttare över lag sedan knäoperationen. För lite återhämtning gör att man snabbt knaprar i sig gladhormonerna.

Jag är inte ensam om att ha taskighetskanalen som motivation. Av någon märklig anledning menar forskare idag att vi tror att vi hjälper oss själva genom att mobba oss. Om jag tänker ”Upp ur soffan din tjockis” så inbillar jag mig at jag kommer att få kraft om motivation och glatt skutta ut i löpspåret. Men det är ju inte sant.

Vad händer i hjärnan?
När du är självkritisk och klankar ned på dig själv, väcks rädsla och triggar samma områden i hjärnan som då vi är utsatta för hot utifrån. En liten del av hjärnan som kallas för amygdala reagerar med kamp-flyktbeteenden och vi får ett påslag av stresshormonerna kortisol och adrenalin.

När du istället visar självmedkänsla för dig själv kopplar hjärnan istället in systemet för omsorg och omhändertagande, enligt forskningen. Det sänker blodtrycket och aktiverar må bra-hormoner som oxytocin. Det fungerar automatiskt när vi blir stöttade av andra, men sätter igång också när vi ger oss själva vänlighet.

Självmedkänsla handlar inte om att du är bättre än andra, utan om att du är en helt vanlig människa som är värd lika mycket som alla andra. En människa som har det svårt emellanåt och då är värd vänlighet. Även från dig själv.

Så nu ska jag publicera det här inlägget och istället ge mig själv en lång skön dusch. Idag behöver jag min egen kärlek, inte kritik. Puss på mig.

Kära jag… förlåt mig!

Har du svikit dig själv igen? Har du ätit fel, tappat kontrollen över maten, godiset eller vinet? Har du hoppat över att träna eller meditera? Har du gjort tvärt emot vad du lovade dig själv?

Vet du vad… det är okej. Du är människa och vi människor gör misstag om och om igen. Det kommer ta tid att lära sig en ny vana eller att skapa ett nytt beteende. Du lärde dig inte cykla på en dag, utan det tog lång tid innan du kunde hålla balansen, bromsa och trampa uppför en backe. Jag är ganska säker på att du körde ned i diket några gånger och fick några ordentliga skrubbsår.

En viktigt redskap på din resa mot ditt bästa jag är förmågan att förlåta dig själv. Varje dag är en ny dag och en ny chans, gårdagen innehåller inget annat än minnen och lärdomar. Du är din största domare och elakaste kritiker, men du förtjänar din egen värme och medkänsla. För jag vet att du har kämpat i motvind.

Nu tar vi en dag till. Ge dig själv en chans att visa vad du klarar av idag. Om du bara får lite av din egen uppmuntran kommer det att gå så mycket bättre. Tro mig.

Att ta en paus behöver inte betyda att släppa allt

Jag har gått tillbaka några steg i rehabiliteringen av mitt knä. Svullnaden hade gått ned och jag kunde ta längre promenader, det kändes så mycket lättare och bättre i knät. Men på landet blev jag för ivrig och överansträngde mig. För många trappsteg, för mycket spring och en alldeles för lång skogspromenad. Plötsligt svullnade knät upp igen och med det kom smärtan och stelheten tillbaka.

Nu blir det att börja om från början. Korta promenader. Mycket vila med knät i högläge. Och det är så otroligt frustrerande.  Mitt i ett bakslag vet jag hur lätt det är att bara ge upp allt hälsosamt. Att strunta i att äta sunt, att sluta gå de små stegen framåt. Och istället göra tvärt emot och äta allt dåligt och sitta kvar i soffan istället för att ta den där promenaden eller meditera en stund.

Det är alltid okej att ta en paus från sina hälsovanor. Men det är skillnad på att bara vila ifrån det man har lovat sig själv och istället släppa taget om allt. Det är lätt att göra det och det beror nästan alltid på att man har för höga krav på sig själv. Det bästa sättet att hantera en svacka är att sänka kraven. Och tänk att tre minuters meditation är bättre än de 20 minuterna som inte blir av. En fem minuters promenad är bättre än joggingrundan du hoppar över. Sänk dina krav en stund, en dag eller en hel vecka. Kanske du till och med behöver göra som jag och gå tillbaka och se över dina hälsovanor, börja långsamt så du inte tappar sugen igen.

Om du bara vill strunta i allt – pröva att istället för att hoppa över allt nyttigt och bra – gör något litet som inte tar så mycket tid. Den lilla lilla hälsosamma handlingen kommer hjälpa dig att inte släppa allt. Testa.

Så även om jag har lust att bara lägga ned hela projektet idag och äta glass framför Netflix, kommer jag att lägga mig i tre minuter med fötterna mot väggen. Inte längre, bara tre minuter. För att hämta tillbaka mig själv.

Motivation även under semestern

Då startar vi en ny vecka på vårt MBJ-projekt. Förra veckan var det midsommar och många började även sin semester. Kanske flera av er tycker att det är trist att börja fokusera på sin hälsa mitt under sommar och semester, men jag säger tvärt om. Finns det något bättre tillfälle att ägna sig åt sin hälsa än när vi har lite mer ledighet eller kan vara utomhus. Semester behöver inte innebära rabarberpaj varje dag, semester kan innebära massor av tillfällen att äta mat som kroppen mår bra av. Ledigheten kan erbjuda stunder av mindfulness och möjligheter att röra mer på sig.

Hur kan du motivera dig själv när det känns som att du har lust att strunta i allt som har med att må bra att göra.

  1. Börja med att se till saker som du tycker är roligt. Om du inte tycker om att jogga eller styrketräna, då ska du istället leta efter en annan rörelse. Att skapa hälsovanor som man tycker är dödstråkiga kommer inte att bli av.
  2. Återkom alltid till dina vinster. Vad vinner jag på att skaffa mig dessa nya hälsovanor? Skriv ned, läs in på telefonen eller stanna upp och fundera kring det.
  3. Behandla dig själv med medkänsla. Ställ dig frågan varje dag ”Hur kan jag hjälpa mig själv at må mitt bästa jag?”
  4. Kan man lära sig spanska felfritt genom att läsa en blogg? Eeeeh… självklart inte. Hur kommer sig då att du tror att du ska lära dig nya vanor genom att bestämma dig. Nej, du kommer att snubbla, göra snedsteg, tappa motivationen – det är en del av att vara en lärande människa.
  5. Ställ inte för höga krav på dig själv och sänk dina mål. Små steg framåt för att orka hela vägen.

Hur motiverar du dig själv idag?

Min personliga resa tillbaka till Mitt Bästa Jag

Har du haft ditt MBJ-veckomöte med dig själv ännu? Och vad bestämde du om din väg mot ditt bästa jag? Var det svårt att svara på frågorna? Det gör absolut ingenting om du inte kan svara på alla frågor – strunta inte i att göra dem i så fall – gör det du kommer på. Nästa vecka kanske du har hittat fler saker du tycker är viktigt och vill följa upp.

En sann MBJ-coach ställer lagom svåra frågor och man inte kan svara direkt, så kan det få vila en stund. Kanske det viktigaste för dig just nu är att få arbeta med din egen självkänsla? Det är bra, börja då där. Resten kommer sen.

Mitt knä tvingar mig att ta det lugnt, vilket är en nyttig och jobbig läxa. Just denna vecka svarade jag följande i min MBJ-journal:

  • Jag är en människa som tycker att det är viktigt en stark, smidig och frisk kropp.
  • Mina vinster med att leva så är att jag kommer att få njuta mer av att använda kroppen till träning, löpning, vandring, yoga och allt jag älskar att göra. Jag vinner en frihet i min egen kropp. Jag kommer även att slippa värk och dålig hälsa.
  • Denna vecka ska jag göra följande: 
    – Börja med lättare styrketräning (x2)
    – Mindfulness eller meditation 10 min (x4)
    – Fortsätta äta glutenfritt och begränsa socker, samt äta mycket fisk och grönt
  • Hur kan jag hjälpa mig själv?
    – Genom att förbereda träningen kvällen innan t.ex packa träningsväskan
    – Genom att skapa en vara att meditera direkt på morgonen
    – Äta gott, pröva nya recept, laga middagar med vänner
  • Känner jag motstånd eller hinder ska jag
    – Läsa igenom anteckningarna från senaste veckomötet
    – Möta motståndet och stanna kvar i det
    – Se över om jag behöver hitta saker att belöna mig själv med.

Idag har jag haft mindre värk i knät och känt mig lite piggare. Jag har varit hos en kiropraktor för att få hjälp att bygga upp kroppen från grunden. Troligen kan jag ha fått förslitningar i mitt knä på grund av att jag snebelastar i mitt bäcken.

Hundpromenader, styrketräning och foamroller kommer att hjälpa mig. Jag är så taggad att komma tillbaka till mitt bästa jag. Särskilt eftersom läkaren inte var så positiv om mitt knäs framtid. Men jag har hört läkare tidigare siat om att jag kommer att sitta i rullstol på grund av min reumatism och tack vare envishet, rätt mat och rörelse är jag fri från reumatismen idag. Om någon säger – det går inte – det taggar mig bara ännu mer. Så nu ser jag bara framåt.

Var snäll mot dig själv idag!