Författararkiv: Maria

En dålig dag – inte ett dåligt liv

Hela den här dagen började snett med att jag sov dåligt på grund av en förkylning. Sen vaknade jag extra tidigt av en dröm som gjorde så ont. Inga monster eller katastrofer, utan sårande ord från någon som sårat. Sen vet ni hur det är med vissa dagar som börjar snett, de liksom bara fortsätter att kännas tunga genom att det händer fel saker.

Sen gör jag ofta en sak när saker känns extra tungt – jag plågar mig själv lite extra. Just en sån här dag tänker jag katastroftankar om min ekonomi eller oroar mig över någon av hundarnas hälsa. Och sen slänger jag gärna in någon taskig kommentar om hur jag ser ut också.

Känner du igen det? Vet du vad det beror på? Vi tänker ofta katastroftankar för att skydda oss själva. Jag vet att det låter galet, men vår listiga hjärna tänker att om vi bara förbereder oss på det värsta scenariot, så kommer vi klara det när katastrofen väl kommer. Även om det bara plågar oss ännu mer, så gör vi det för att skapa någon form av kontroll när vi redan är stressade, ledsna eller oroliga.

Men jag vet att det är en dålig dag och inte ett dåligt liv. Sen har jag förmånen att jobba med klienter som kan inspirera, växa och utmana mig och det brukar vara precis vad jag behöver fokusera på.

Jag är fortfarande rätt låg. Men jag har gjort bra MBJ-val. Ätit riktig mat alla tre måltider. Inget socker eller gluten, men det är sällan något problem numera. Tog en hundpromenad i skogen. Och även om det var svårt, övat mig att behandla mig själv schysst och nu ska jag göra en kort mindfulnessövning. Så det går att göra bra val även dåliga dagar – kanske då vi behöver de bra valen som allra mest.

Förresten. Du har väl inte missat Petras och min podd – Stresspodden. I dagens avsnitt intervjuar vi Åke Pålshammar som är neuropsykolog om stressens påverkan på hjärnan. http://www.stresspodden.nu/2017/11/22/13-den-stressade-hjarnan/  

 

Vad är ditt bästa jag?

Vad är mitt bästa jag? Den frågan har jag funderat över idag.

  • Om mitt bästa jag är präglat av jämförelsen av det jag ser i media och hos andra jag beundrar- är det i så fall något som jag aldrig kommer att kunna uppnå och hur påverkar det mig?
  • Om mitt bästa jag är format av andras åsikter, saker jag hört om mig själv och min kropp eller tankar som andra har om vad som är bra – hur kan jag då finna glädje och stolthet över det jag väljer att göra för min hälsa?
  • Om mitt bästa jag är skapat av oro för det som ligger på tallriken eftersom det kan göra mig sjuk eller frisk – kommer jag då kunna hitta vad just min kropp mår bra av att äta?
  • Om mitt bästa jag är skapat för att komma ifrån självförakt och avsky för den jag är nu – hur ska jag då kunna orka peppa, vårda och hjälpa mig själv till att vara den jag längtar efter?

Jag levde under många år med en kronisk sjukdom som gjorde att jag inte trodde att jag klarade av allt jag ville och var rädd för att överanstränga mig för då kunde jag få ont. Efter det levde jag lika många år med en man som har rutor på magen, tränar minst sex gånger i veckan och tycker att en fem kilometers löprunda inte är ett ordentligt träningspass. Det var svårt att inte präglas av hans syn på kroppen och hälsan.

Så idag har jag funderat kring vad jag tycker är viktigt. Jag ställde mig frågan ”Hur vill du känna i din kropp? Vad vill du använda din kropp till?” Och plötsligt var svaret på vad mitt bästa jag är så tydligt.

Jag vill känna mig stark och fri i min kropp och inte vara begränsad av den. Jag vill kunna springa, leka, dansa, älska – men också bära tungt, gå länge och yoga i många timmar. Det är mitt bästa jag. Och för att nå det behöver jag ta itu med alla de påhittade bästa jagen, som kommer ur media, andras åsikter eller gamla föreställningar. Det kan jag bara göra genom att pröva mig fram och tillåta mig att säga nej, att misslyckas och att varsamt resa mig upp igen.

Idag gjorde jag det genom att ta en vilodag från träningen. Att äta frukost, lunch och middag. Att leka i skogen med hundarna. Genom att välja att göra en stunds mindfulness även om tankarna for som pingpongbollar. Och att avstå att svara argt på ett mejl som fick mig att känna mig kränkt, utan att låta det vila tills imorgon.

Vad är ditt bästa jag? Hur vill du känna i din kropp? Vad vill du använda din kropp till?

Tack för att du läser min blogg. 

 

Två nya webbkurser med fokus på självmedkänsla

Ju mer jag arbetar med att få människor att må bättre och nå sina mål, desto mer förundras jag över hur mycket deras självmedkänsla har med deras mående att göra. Ny spännande forskning visar också att hjärnan får doser av måbrahormoner när man arbetar med sin självmedkänsla och det skyddar mot inflammation, depression och hjälper hjärnan att skapa nya positiva vanor. Av den anledningen har jag skapat två helt nya utbildningar – som startar i januari. Den ena har fokus på stress och den andra på vikt, men båda använder självmedkänsla som ett viktigt verktyg. Anmäl dig redan nu!

När: Söndagar 17:00- 18:00 med start 21/1 2018
Sex tillfällen – 21/1, 28/1, 11/2, 25/2, 11/3, 25/3
Investering: 1000 kr
Beskrivning: Tekniken utvecklas allt snabbare och samtidigt ställs det förväntningar på oss människor att hänga med. Evolutionsforskare är överens om att den mänskliga hjärnan inte är gjord för att följa med i detta snabba tempo. Kraven höjs både i arbetslivet och privat, samtidigt som vi blir allt sjukare av stressens symptom. Mer självmedkänsla – mindre stress är en kurs som hjälper dig att hitta tillbaka till det som är viktigt i livet. Genom enkla redskap i ACT och med fokus på att bli din bästa vän kommer du att hitta balans i livet och minska stressymptom.

Vad är en webbkurs?
Du lyssnar på föreläsningar live, via din dator, surfplatta eller mobiltelefon. Du kan chatta med de andra deltagarna eller mig. Du ser mig, men vi ser inte dig eller de övriga deltagarna. Du behöver ingen fantastisk dator eller något särskilt program, allt du behöver är en bra uppkoppling.
Anmälan: Skicka ditt namn, e-post, telefonnummer och vilken kurs du vill gå till maria.helander@kreativdialog.se Du betalar kursavgiften via faktura eller swisch. Din plats är garanterad när du har betalt avgiften.

När: Tisdagar 19:00-20:00, med start 23/1 tom 13/3 2018
Investering 1200 kr
Beskrivning: Kursen Vikt och självmedkänsla vill hjälpa dig att sluta fred med din kropp och maten du äter. Du kommer att få verktygen till att flytta fokus från att tänka missmodiga tankar om dig själv och din kropp, till att koncentrera dig på att leva det liv du vill leva. Jag utlovar inte en ny bantningsdiet, att du ska rasa i vikt eller ha bästa formen på kort tid. Jag vill hjälpa dig att skapa en hållbar viktminskning där din levnadsstil hjälper dig att hålla hälsovikten – du kommer kunna sluta banta och börja leva. Med ACT och fokus på självmedkänsla hittar du redskapen som hjälper dig att må bra.

Vad är en webbkurs? Du lyssnar på föreläsningar live, via din dator, surfplatta eller mobiltelefon. Du kan chatta med de andra deltagarna eller mig. Du ser mig, men vi ser inte dig eller de övriga deltagarna. Du behöver ingen fantastisk dator eller något särskilt program, allt du behöver är en bra uppkoppling.
Anmälan: Skicka ditt namn, e-post, telefonnummer och vilken kurs du vill gå till maria.helander@kreativdialog.se Du betalar kursavgiften via faktura eller swisch. Din plats är garanterad när du har betalt avgiften.

Mjukstartar mitt bästa jag-projektet

Jag tycker om att hålla mig frisk och stark. Jag tycker också om att veta vad jag behöver göra för att hålla mig frisk och stark. Sedan gör jag det jag hinner, kan och orkar för att hålla mig frisk och stark.

Ett utmanande år
Hela det här året har varit ett fysiskt utmanande år, dels med mitt trasiga knä som opererades i våras och fortfarande inte är läkt och dels med stressen under sommaren och hösten. Trots det är jag så glad att jag har hållit mig så frisk och stark som jag trots allt har. Och det vet jag beror på att jag har gått mina hundpromenader varje dag, vilat när jag haft möjlighet och skrattat med mina människor. De tre sakerna är viktigare än alla piller, all nyttig mat eller flashiga trix och fix. Självklart mår en inflammation inte bra av för mycket socker och gluten, absolut stressar det kroppen att inte sova som den ska, jo visst mår levern och lymfsystemet kalasbra av att inte dricka kaffe och alkohol – men det spelar ingen roll hur mycket rätt jag gör om jag gör det med hjärtat fullt av sorg eller utan chans till återhämtning.

Börjar landa
När lägenheten nu äntligen börjar kännas som ett hem igen, när många orosmoment och obehagliga måsten är avdiskade, börjar jag landa. Jag kände det med början i fredags, då jag knappt orkade kliva ur sängen. Hela helgen har jag vilat. Idag, denna måndag morgon känner jag mig starkare, men fortfarande trött. Så nu är det dags att börja bygga upp. Dags att välja att ta rätt steg för att hitta tillbaka till att vara frisk och stark.

Under denna vecka kommer jag att smygstarta min träning igen. Tänkte ta mig till gymmet nu på morgonen för ett träningspass. Igår lagade jag massa bra matlådor, så det blir näringsrik, lagad mat till frukost lunch och middag. Och så smyger jag in min andning, några minuters mindfulness och andning här och där och muntejpning på natten.

Lagom och kravlöst. Peppning istället för pekpinnar. Det ska bli skönt. Hänger du med på mjukstarten av mitt #bästajagprojekt? Ikväll berättar jag på Instagram hur jag har boostat min hälsa under dagen. 

Maria 2.0 – ett nygammalt hem

Då slår vi upp ett nytt kapitel i mitt liv. Ett som helt startade den 1 november då jag officiellt äger min egen lägenhet och mottagning. Det förra kapitlet har de senaste sidorna handlat mycket om separationen och stressen kring allt vad det innebär att gå ifrån något invant och tryggt till något nytt och oprövat.

Det innebar också att jag den 1 november stod med ett nästan helt tomt hem. Inga garderober, ingen säng, inget kontor, inget porslin – jag hade en lägenhet och en soffa. Men jag har det viktigaste – en familj och fantastiska vänner.

På två veckor har jag fått ett nytt hem. Den 4 november ryckte mitt kavalleri in. Vänner och familj som städade, målade, tapetserade, borrade och byggde. Lägenheten blev ett hem igen och fylldes av skratt, rökelse, högljudda vänner, hundskall och barnjoller. Snart hade jag ett nytt sovrum, en ”walk in closet”, en helt ny servis, ett nytt kontor och en ny matsal med möbler. Och bäst av allt – jag kände mig hel igen. Och dessa väggar som under så många månader hade fått höra irritation, separationsångest och gråt – fick nytt liv. Dessutom hade jag en shaman här samma kväll som rensade bort gamla energier, renade från hindrande mönster och hjälpte till att öppna för nytt. Mitt hjärta bultar av tacksamhet.

När vi startade ett nytt hem, på dagen exakt 10 år sedan som jag köpte ut mitt ex, köpte vi nästan allt helt nytt. Den här gången bestämde jag mig för att hitta det mesta begagnat. Så det jag har lagt pengar på är tapeter, färg och en sprillans ny säng med täcken och kuddar. Resten har jag fått eller hittat på loppis. Kontoret har min brorsdotter Susanna och hennes sambo Johannes tapetserat med en retrotapet. Hörnhyllan är original stringhylla i teak som jag fått av en god vän till min brorson. Skrivbordet är slitet men välbehållet från kanske 20 -30-tal, som min mamma köpt av en granne för några hundralappar. Ryamattan hittade mina föräldrar på sin vind, och ingen vet varifrån den kommer. Det enda nya jag var tvungen att införskaffa var en hurts och en enkel bokhylla (som inte syns på bild) som tillsammans kostade runt 700 kr på Jysk. Nu fattas det bara gardiner och en taklampa. Servisen har vuxit fram av loppisfynd av udda tallrikar i alla möjliga härliga mönster. Glasen har jag fått ärva eller familjemedlemmar har köpt på loppis när de har kommit över något. Matrummet fick ett teakskåp som mamma fyndade för 150 kr och bara behövde lite teakolja för att bli som nytt. Bordet och stolarna var ett furubord som min syster köpte på 20 år sedan och därefter har min brorsdotter haft det. Nu stod det i en källare och blev som nytt när mina väninnor målade det i kalkvitt. Pricken över i:et kommer om några veckor då jag får adoptera en knallröd taklampa.

Sovrummet är ett mästerverk. Här har jag lagt ned de mesta pengarna på att måla väggarna röda och tillsammans med min vän Petra tapetserat en fondvägg med vinröda medaljonger på gammelrosa botten. Tavlan i guld har jag haft sedan några år ”Kedjad ängel” av konstnärinnan Maria Nastyheart  På en annan vägg har jag förstorat svartvita boudoirbilder av mig som togs för en massa år sedan. Kristallkronan i taket har jag köpt av min moster. Här fattas nu gardiner, nattduksbord och en matta. Sen väntar jag på en tung gammal byrå från mitt barndomshem, som vi ska försöka hitta ett sätt att transportera från Vallentuna till Farsta.

Steg för steg skapar jag ett hem med hjälp av människor som ställer upp till 100 procent. Bitar av det förflutna möter det nygamla, jag får hjälp att hitta lösningar och skapa möjligheter. Om du har ett soffbord i mörkt trä eller teak som behöver ett nytt hem så kan min vän som lånat ut sitt glasbord till mig få tillbaka det.

Nu vet du varför jag har varit tyst så länge. Men då kan jag också berätta att jag är på väg tillbaka. Med ny energi, nya idéer och inspiration. Tack för ditt tålamod. Nu har vi en spännande vinter framför oss med nya – Bästa jag-projekt, nya onlinekurser, mer mindfulness och självklart en julfridskalender.

Tack för att du läser min blogg!

 

Stresscoachutbildning i Nerja, Spanien.

Solen går upp över dag sex för våra blivande Stresscoacher. Min kollega Anna Hallén och jag befinner oss i den vackra lilla staden Nerja, för att utbilda Licensierade Stresscoacher. Det är en intensivutbildning på 8 dagar där deltagarna får sex timmar föreläsning varje dag, utom en dag då de är helt lediga. Just idag är det Anna som föreläser och jag sitter ute i solen och småjobbar med StresspoddenFöreläsningarna är mellan 8-12 och 17-19, för att deltagarna ska kunna ha några timmar ledigt på stranden. Ett härligt sätt att kombinera semester med utbildning.

Efter att vi kommer tillbaka till Sverige kommer deltagarna dels arbeta med egna övningsklienter och dels ägna sig och egenstudier innan vi möts igen i vår för examinationen. Är du nyfiken på utbildningen? Vi åker till Nerja igen nästa höst, men redan nu den 24 november kör vi igång en ny utbildning i Skåne på Livsstilsgården. Vi har fortfarande några platser kvar. Läs mer här…

Två av våra kursdeltagare bloggar om upplevelsen. Fnulan och Åse  gå in och läs deras personliga berättelser om tiden här i Nerja. Det är så varma och genuina beskrivningar av vad man kan uppleva när man djupdyker i stressens värld – du behöver göra upp med din egen stress för att kunna möta dina framtida klienters stress.

Hoppas vi ses redan i november i Skåne eller nästa höst i Nerja.

Tålamod kan få en helt ny innebörd

Det där tålamodet. Att det ska vara så förbaskat svårt att få fatt i. Det är redan oktober och jag blev förkyld i augusti. Men äntligen så kände jag natten till idag hur det vände. Ingen värk i bröstet, mycket mindre hosta – jag på väg att bli frisk.

Jag kom hit till landet i lördags, kanske lugnet här vid älven och den friska luften från skogspromenaderna gör sitt till. Kanske möjligheten för mig att få vila från separationen också bidrar till att det går lättare att bli frisk. Jag är så vansinnigt trött på att höra mig själv skriva och prata om den här eländiga förkylningen, eller inte kunna göra det jag vill och längtar efter. Att kunna träna igen – att orka göra roliga saker – gå ut och dansa – träffa vänner.

Men det slår mig också att tålamod egentligen handlar om att vi inte vill vara där vi är eller när vi längtar efter något annat än det vi har nu. Inom mindfulness är en av de sju intentionerna – ”att inte sträva”. Jag har alltid ställt mig frågande till den, eftersom det känns så självklart att alltid sträva efter – mer och bättre. Visst vill jag bli klokare? Visst vill jag tjäna mer pengar? Om jag inte längtar efter att uppnå mina mål – hur ska jag då känna motivation att jobba med dem?

Jag tror att det man flaggar för inom mindfulness är just risken med att sträva – risken att du glömmer bort att njuta av det som redan händer idag. Är mina fem veckor som förkyld bortkastade? Absolut inte. Jag har kunnat vila, gjort saker i en annan takt, öva mig i att ta emot hjälp och lärt mig massor om hur kroppen fungerar.

Vi är ett rastlöst folk. Mycket på grund av att vi är knuffade in i tänkande att vi behöver mer och ska vilja vara något annat än vad vi är. Det jag har är inte tillräckligt. Den jag är – är inte tillräckligt smal, framgångsrik, rynkfri och smart. Och mitt i vårt strävande – så tappar vi bort just den här stunden. Det endaste lilla vi äger – är just den här stunden.

Om vi istället övar oss i att vara precis här. Då kommer tålamodet få en helt annan innebörd. Det kommer att vara något vilsamt, ett tillstånd att trivas i.

Jag är mitt bästa jag efter min egen förmåga

Min måndag börjar i natt när infektionen som jag har burit på i fyra veckor tar ny fart. Hosta, snuva och trötthet i hela kroppen. Jag tycker att jag har gjort detta i fyra veckor nu, så det borde räcka. Jag boostar min kropp med vitaminer och mineraler, tar det lugnt, andas, har roligt och går promenader i höstvädret. Men ett faktum kan jag ännu inte göra något åt. Jag lever i en ickevärld, i en väntan på att separationen ska bli avklarad. Väntan på att alla lån är påskrivna, konton är delade, att hans del av bohaget ska flyttas ur det som ska bli min lägenhet – att vi äntligen ska kunna gå vidare med våra liv. Nu ligger det 37 dagar bort. Och under dessa dagar lever vi två liv under samma tak och försöker vänja oss vid att vi inte längre är livskamrater. Det stressar min kropp och tar massor av energi.

Inte så att vi är elaka mot varandra, tvärt om. Vi är artiga, vänliga och visar stor hänsyn. Men vi kommer tillbaka till det faktumet att oavsett hur du känner inför en separation, så är det en jättestor stress för din kropp. Evolutionen har sett till att det är så för att det egentligen är bara de senaste 100 åren som du har klarat dig ensam, tidigare behövde du din flock för att överleva. Att förlora en flockmedlem har varit lika med döden.

Jag längtar av hela mitt hjärta att känna mig stark och frisk igen. Min kropp som brukar älska att springa, lyfta tungt, svettas och böjas. Nu hostar och nyser den så fort jag går upp för en trappa, andningen blir tung när den går i skogen. Ryggen värker på morgonen och knät är fortfarande svullet. Men vad mer kan jag göra? Det går inte att skynda ett helande.

Jag försöker använda väntan till att vila. Övar mig i att andas. Och inte plåga mig själv med stressande elaka tankar om att jag inte kan träna just nu. Jag är så skittrött på att hosta. Att inte sova. Att inte kunna komma igång med mitt liv. Med min träning. Att inte kunna träffa vänner i den utsträckningen jag vill. Att inte orka gå ut och dansa. Jag är så trött på detta! Men vad kan jag göra? Nu är det som det är och min kropp jobbar varje dag för mitt läkande.

På fredag åker jag och hundarna till landet igen. För att växa mig stark igen vid älven. Men idag är idag. Jag är mitt bästa jag efter min egen förmåga.

Tack för att du läser min blogg. 

Vitamin- och mineralboost vid stress

Många har hört av sig och frågar vilka tillskott jag äter nu under tiden kroppen är utsatt för extra stress. Jag berättar gärna om det, men vill först och främst säga att jag är inte någon som propagerar för tillskott. Jag är av den åsikten att vi troligen äter för mycket tillskott i vårt land. Vi behöver äta mat – riktig mat – med protein, fett och massor av grönsaker. Att snåla in på den delen och istället äta tillskott, tror jag inte påverkar vår kropp positivt. Däremot har jag märkt att min kropp har fått vissa brister under dessa månader och det blir bättre när jag stöder kroppen intag av vissa mineraler och vitaminer.

I första hand ser jag till att ge min kropp frukost, lunch och middag – näringstät och varierad kost. Men hungern är inte riktigt som den brukar och kroppen har fokus på att hantera den dagliga stressen en separation innebär, därför har min kropp ätit upp en hel del reserver, samt kräver mer näring för att kunna hantera påverkan som stress ger kroppen. Det första som oftast slås ut när vi är stressade är tarmarna och plötsligt kan inte dessa längre ta upp lika mycket näring eller hålla immunförsvaret intakt.

Jag äter extra probiotika, för att fylla på med goda bakterier till tarmarna och stödja näringsupptaget och immunförsvaret. Jag äter även

  • zink – som är en vanlig brist hos den stressade nutidsmänniskan, det är en viktig del för kroppens försvar mot fria radikaler och hjälper till vid sårläkning och uppbyggnad av hud och hår.
  • Magnesium – som är enormt viktig i många processer i kroppen, men för min del handlar det om sömnen som blir bättre om jag äter magnesium eller smörjer mig på kvällen med magnesiumolja.
  • Alla B-vitaminer – är det också lätt att få brist på när vi stressar och dessa behövs för många funktioner i kroppen som ämnesomsättning, energi, slemmhinnorna och muskel och nervfunktioner.
  • C-vitamin är viktigt för vårt immunförsvar, samt för att skapa må-bra-hormonet serotonin.

Sen tar jag en tinktur med några örter för att må bra

  • Lakrisrot – hjälper kroppen att bilda kortisol
  • Rysk rot – minskar känslighet för stress i kroppen och stimulerar immunförsvaret
  • Schizandra – ökar energi och förhindrar nedstämdhet
  • Rosenrot – ökar energi och motverkar stress. Ökar även sexlusten.
  • Ginseng  – ökar vitalitet.

utöver det försöker jag vara snäll mot mig själv och ger mig återhämtning, andas och mindfulness. Dessa bitar är viktigare än alla andra piller och pulver.