Idag stiger jag in i vecka sju i Mitt bästa jag-projekt och ska sanningen fram måste jag erkänna att jag skäms lite över att jag inte har skrivit så mycket om det här på bloggen. Maten går så mycket på rutin och jag kan räkna på fingrarna de undantag jag gör, träningen har varit lite hackig och Mindfulness och vitaminer har jag slarvat med. Slarvet har handlat om att de två senaste veckorna har varit lite ovanliga, med Mallorcaresan, examen på min kurs till Mindfulnessinstruktör och massor av arbete som legat efter. Faktum är att det ska bli lite skönt att komma igång igen och återgå till mitt schema.

Maten
Det känns verkligen inte som jag försakar något. Igår var min syster och mina föräldrar här och jag bjöd på en morsdagstårta utan vare sig socker, gluten eller mjölkprodukter. Alla tyckte den smakade gott och tog till och med med sig hem bitarna som blev över. (recept kommer) I fredags gjorde jag ett undantag och åt en sås som innehöll mjölk, i torsdags åt jag ett äpple. Men annars håller jag mig på banan. Och jag märker flera saker.
– Piggare – vaknar alltid utvilad.
– Motståndskraftig – ingen förkylning trots att jag varit utsatt för smitta.
– Från att tidigare ha lidit av PMS ibland upp till två veckor innan, har mensen kommit och gått obemärkt.
– Celluiterna jag hade på rumpan har försvunnit och jag är slät som en liten persika (… okej en stor persika).
– Har gått ned en storlek i kläder
Och allt detta på sju veckor och trots svårigheten med träningen.

Träningen
Jag har bestämt mig för att söka en läkare för mitt knä. Jag kan löpträna om jag har en knäskydd, men det är fortfarande lite svullet och varje gång jag har sprungit så blir det ett blåmärke under svullnaden. Det känns lite mysko. Min själ sjöng av glädje när jag i morse sprang i en grönskande skog med min lilla pudel bredvid mig, men dessa pass har inte så regelbundna sedan jag ramlade första vecka. Jag längtar efter att få komma igång ordentligt och dessa tidiga mornar är hög livskvalié för mig.

Mindfulness
I torsdags blev jag färdig Mindfulnessinstruktör och nu kan jag äntligen börja styra över min träning själv. Även om de två senaste veckorna inte har haft särskilt mycket övningar, så har jag kunnat skörda frukterna av min tidigare regelbundenhet. Framför allt lägger jag märket till mina egna humörsvängningar och kan släppa taget om irritationen, stressen eller oron mycket lättare än jag kunde förut. Jag har också stor nytta av mitt andningsankare och kan ta mig tillbaka till stunden och nuet genom att andas. Det är otroligt häftigt.

Nu är det fem veckor kvar till min 40-årsdag. Det ska bli spännande att se vad som har hänt tills dess. Särskilt om jag får kliva tillbaka in i regelbundenheten och kontrollen igen, med hjälp av mitt lilla schema.

Hur går det för dig? I höst kommer vi att göra det möjligt att få ett cochningprogram med en skräddarsydd tre månaders plan för just dig, för att du ska nå Ditt bästa jag.

Tack för att du följer med i mitt projekt.

by

by