Det är något visst med kravlösa dagar. Och då menar jag alla dessa dagar mellan eller efter stora dagar som till exempel midsommar, julafton och nyårsafton. Då finns det inga måsten eller behov av att ha det trevligt, då kan vi bara vara. Precis så är det för mig. Igår gjorde jag vad jag hade lust till, vilket resulterade i långpromenad, Stefan Einhorns bok Änglars svar och massor av tv. Jag pratade inte många ord med andra människor. Det är mitt sätt att koppla av och hämta kraft, i kravlösheten, i min egen tystnad. Så skönt, så skönt.

Hur hämtar du kraft och energi? Laddar batterierna? Du är väl medveten om att vi har olika sätt att göra det på och att det är viktigt att hitta sitt eget sätt. Jag hade en vän en gång som kopplade av om hon hade massor av vänner omkring sig. Hon var extremt extrovert och kände hur krafterna återvände om hon fick ha människor i sin närhet. Sen hade jag en granne som kopplade av om han fick klättra på ett berg eller en klippa.

Men jag laddar mest i avsaknaden av mina egna ord. Att slippa vara trevlig, ta hänsyn och lägga ned tankeverksamhet på hur någon annan mår. Inte då sagt att jag inte njuter av andra människors sällskap. Det råkar bara vara så att jag är en människa som tar ganska mycket hänsyn till vad andra ska tycka och tänka. Hur andra mår, tänker och fungerar. För när jag var liten så trodde jag på mina föräldrar som sa ”Vad ska andra tycka…?!” om den knallröda korta kjolen, om man har gått upp eller ned tre kilo, om man var extremt trevlig eller bara tyst och blyg. Och det tar ganska mycket energi om man behöver fundera på vad andra ska tycka, eller hur?

Egentligen skulle vi inte behöva gå och fundera över vad andra tycker, för i de flesta fall tycker de inte något alls. Människor har så fullt upp med sina egna liv, bekymmer och strävan, att de inte hinner gå och fundera över vad vi gör eller inte gör, hur vi ser ut eller vad vi planerar. Många gånger går vi i onödan och oroar oss över hur saker och ting uppfattas. Ingen bryr sig om det finns dammtussar i dina hörn, för ingen utom du ser dem. Ingen bekymrar sig över om du inte underhåller hela middagssällskapet med vitsar, för alla sitter och funderar över vad de själva ska säga.

Och om det nu råkar vara så att någon tänker ”Hoppsan vad han har lagt på sig under julen” eller ”Men vad är det människan har på sig?!” så vad spelar det för roll? Handen på hjärtat, vad är det värsta som kan hända? Tänk att de ägnar sin egen dyrbara energi åt att diskutera dig och ditt väl, det är väl egentligen ganska smickrande? Nej, idag ska jag strunta i om och i så fall vad andra tycker och tänker om mig. Pröva det du med.

by

by