Om man söker på lycka på nätet så rasslar det till ordentligt i sökmotorn. Det finns många artiklar, särskilda bloggar och coacher som som lovar dig ett lyckligt liv. Jag älskar själv livsglädje och har skrivit många blogginlägg om ämnet. Det finns något lockande och en tjusning i att sträva mot glädje. Eftersom det finns säkra verktyg till hur man når det tillståndet och ökar sin livskvalité, så strävar vi gärna dit.
Men ibland undrar jag om vi inte strävar för hårt mot lyckan. Så hårt så att vi glömmer bort att det är okej att det gör lite ont ibland. Att det finns en anledning till att det ibland värker i hjärtat och skär i själen. Och vad finns det då för nytta med att lida – frågar du då. Tänk dig att du får spänningshuvudvärk och då äter du tabletter för att slippa ha ont. Men det kommer tillbaka nästa dag och nästa dag och tillslut går du ingenstans utan dina värktabletter. Tänk om du istället gör något åt din spänningshuvudvärk? Undersöker synen, går till en kiropraktor eller börjar en yogakurs, det vill säga du går till roten av problemet och gör något åt det. Samma sak är det med din själs smärta. Gör det ont så är det av en anledning och du har allt att vinna på att undersöka vad varför det gör ont så du kan göra något åt det. Och ibland min vän, är att vara kvar i smärtan en stund – faktiskt att göra något åt problemet.
Sen finns det självklart smärta som man behöver hjälp med, som när det är för svår eller när den vägrar att släppa taget. Självklart ska du inte nonchalera sådan hjärtvärk eller ångest.
”Vi lever i en Lyckofascism”, som läkaren och Mindfulnessinstruktören Ola Schenström säger. Sökandet efter lycka gör att vi gör det vi kan för att slippa det som gör ont. Men det är okej att det ibland gör lite ont.
by 
by
Ja det måste få göra ont också, det måste kännas lite för att man sedan ska kunna säga, att man verkligen sörj/värkt ut det som gör ont…
Så var det för mig, nu är jag på vägen mot mitt liv igen men det har varit krokigt och ofta väldigt jobbig, men nu kan jag känna suget efter att vakan upp till ännu en dag att fylla med just det jag tycker om och mår bra av!
Jag kän känna lyckan ibland, men oftast räcker det för mig att jag känner mig glad, busig och lite nyfiken men det kanske är lycka?
Tack för ett tankvärt inlägg!! Kram AA
Fint och tankvärt inlägg idag, Maria. Jag håller med dig om att många är rädda för att känna smärta och tar till vad som helst för att dämpa smärtan istället för att göra som du skriver, fundera över vad som ligger till grund för smärtan och ge smärtan tid att läka. Det är sorgligt att se hur många som fyller på med sysselsättning bara för att dämpa smärta och slippa känna. När jag försöker ge ett råd om detta så slås dom det ifrån sig snabbt och dom uppvisar en viss arrogans kan jag tycka. Och då menar jag att de uppvisar en attityd som säger ”det som du drabbats av har skett för att du är svag. Jag är stark så det kommer inte hända mig. Jag tänker då inte bara sätta mig ned och gråta, det kan du göra” Lite så. Sorgligt!
Kram och tack!
Man kan inte uppleva lycka om man inte är olycklig ibland. Lycka är inte ett absolut begrepp utan ett relativt. Hur skulle solen vara utan skugga? Dagen utan natt?
Tack tjejer för era härliga inlägg.
Och det är alltid tråkigt med människor som tror att de är immuna mot ett hjärta som värker.
Min sambo och jag brukar säga att vi motionerar våra känslor om vi har varit riktigt känslosamma ibland och det är lite befriande att tänka så.
Sköt om er och tack igen för att ni läser och delar med er av era tankar, det ger oss andra så mycket.