Det har funnits en del orosmoln på min himmel den senaste tiden. Det har mullrat hotfullt vid horisonten och lågtrycket har legat tungt över vardagen. Den största oron handlar om rent världsliga ekonomiska bitar. Jag har följt mitt hjärtats röst och mot alla goda råd gjort mig av med min största kund. En kund som gjorde det möjligt för mig att leva gott och även ha råd att betala en dyr utbildning under två år. Men samtidigt betalade jag ett högt pris, med onödig stress och oro. Och plötsligt står jag där utan stadig inkomst och får leva på sparade pengar och hoppa från isflak till isflak av små inkomster.

Varför utsätter jag mig för minimalt med inkomst och orosmoln? Jo, därför att jag har en stark tro. Jag tror att jag inom en snar framtid kommer att även kunna leva på det jag älskar att göra. Idag får jag inga pengar för all tid jag lägger ned på mina bloggar. Jag jobbar även med två andra bokprojekt, som tar tid med ännu inte betalar mina räkningar. Januari och februari har varit ekonomiskt tuffa månader för alla, så därför har fåtalet klienter haft råd att söka hjälp. Men jag vågar tro att det kommer att vända. Jag brinner för att skriva, jag brinner för att få följa med människor på deras livsresor.

Och plötsligt hör jag hur islossningen har satt igång. Det värmande vårsolen får hopplösheten att tina. Jag möter rätt människor, får förfrågningar och har bokningar. Sakta börjar mina frön som jag sådde får månader, ja även år sedan – att gro.

Jag vågar tro att det blir vår igen. Jag ropar hej och hurra – innan jag är över bäcken. Jag vet att det som får mitt hjärta att brinna är det som jag behöver att göra. Resten får vi ta på vägen.

by

by