Härliga söndag. Vilodagen innan måndagen kommer med nya uppgifter och prestationer. Söndagen är den dagen min blogg är mest besökt, så kanske är det denna dag du tar dig tid att surfa runt, läsa och reflektera.
Igår hade jag besök av min barndomsväninna och hennes man. Vi har känt varandra sedan vi var åtta år och trots att våra vägar har farit åt helt olika håll, så har vi alltid hållt samman. Hon är så värdefull för mig, eftersom ingen annan än min familj har känt mig så läge och kan sätta mig, mitt liv och min ryggsäck i perspektiv till vem jag är idag. Dessutom behöver jag aldrig gör mig till för henne. När de hade hängt av sig ytterkläderna fick de varsin kasse med råvaror och recept, sen lagade vi middagsmaten tillsammans. Ett utmärkt sätt att umgås och skönt för mig som värdinna att slippa stå själv framför ångande grytor hela kvällen.
Sista dagen i vår temavecka om Självempati. Jag har lärt mig mycket om vad det innebär att visa sig själv medkänsla. Jag har också förstått att det är något som berör många och jag har fått spännande reaktioner på mina inlägg, både här, på Facebook och som mejl. Vi kämpar alla med empati för oss själva och det är en stundom ganska smärtsam process. För ibland gör det ont, ibland är det svårt och många gången frågar vi oss – vad är meningen med detta? Då är det helt i sin ordning att säga – Jag vet inte vad som är meningen med detta, men jag ska försöka ändå. Och mitt i det ofullkomliga ögonblicket, så är du självempatisk. För att erkänna att det är svårt och att vi bara kan försöka göra vårt bästa, där visar vi en vänlig varsamhet med oss själva. När vi för ett ögonblick inte är negativa mot oss själva.
Den här veckan mina vänner, ska jag avsluta genom att ägna denna söndag med att vara varsam med mig själv. Jag ska inte sätta några förväntningar eller prestationskrav på vad jag måste göra eller vad som kommer att hända, utan försöka ta ögonblick för ögonblick. Det ska bli skönt att vara självempatisk.
