Igår fick jag läsa en artikel som en journalist har skrivit efter en intervju med mig. Texten beskrev på ett naket och utlämnade sätt min egen kamp med att älska och uppskatta det jag ser i spegeln. Hur jag under större delen av min liv ägnat mig åt att nedvärdera, avsky och späka min kropp för att passa in i något mönster och bli någon jag aldrig skulle kunna bli. När jag läste artikeln sved det i mitt hjärta, för jag tänkte på hur mycket energi som har gått åt till att tycka illa om det som är jag.

Det spelade ingen roll att människor sa ”Du är fin som du är” när allt jag såg var tjocka lår och bullig mage. En dag bestämde jag mig till och med för att hjälpa andra med att sluta banta och istället börja tycka om sin kropp. Att ge andra råd är tusen gånger lättare än att lyssna på dem själv.

Men det vände. Idag älskar jag mig själv och mina kurvor. Jag tycker om det jag ser i spegeln och har insett att jag inte vill ha det på något annat sätt. Min kropp och jag utforskar ständigt nya sätt att må bra inifrån och ut, vi tränar för att bli starka och smidiga och vi investerar i hälsan för att kroppen och jag ska må bra resten av livet.

Därför gör det mig så ont när jag möts av den ensidiga sidan av bilden av kvinnor i media. Vad som anses vackert och attraktivt. Jag tycker mig se en liten förändring eller ska jag kalla det för reaktion hos vissa modiga företag och jag välkomnar den med öppen famn. Svt visar just nu en programserie som på ett charmigt och oblygt sätt beskriver hetsjakten på det perfekta. Programledaren Hanna Hellquist, söt i sina kurvor beskriver ett tillfälle då hon gick ned massor i vikt för hon var deprimerad. Människor omkring henne gav henne komplimanger för att hon var så smal, men när hon blev glad igen och gick upp i vikt så var folk tysta. ”Det är sjukt att jag skulle få komplimanger för hur jag såg ut när jag mådde som sämst”

Att läsa artikeln som journalisten skrev om mig gjorde ont och det var läskigt att veta alla som kommer att ta del av min kamp. Att visa upp en svag och ledsen sida av mig själv. Men samtidigt gör det mig stolt och glad att få bidra till den andra sidan och visa att det går att trivas i en kropp som inte är storlek 36 – 38. Lyfta fram att det är sexigt, vackert och härligt att ha en stark och kurvig kropp. Jag får vara modell för kläder och poserar halvnaken i Cathrines och min kokbok. Något som hade varit otänkbart för sju-åtta år sedan. Jag kom över min kamp och lärde mig älska min kropp. Artikeln som beskriver detta på en varmt och nära sätt kommer inom kort att publiceras i tidningen ToppHälsa.

Fotograf: Helena Böling

by

by