Vad drömmer du om? Hur ser det ut i ditt liv om ett år? Fem år? Tio år?
Dina drömmar är viktiga och det är bra för din självkänsla att tillåta dig att drömma stort eller smått. Ibland skriver jag ned vad jag drömmer om och hur jag vill att mitt liv ska te sig lite längre fram. Listan på mina önskningar är viktig för mig och mitt hjärta klappar lite fortare av glädje när jag läser den. Jag känner mig åter som den lilla tjej jag var en gång, som låg i gräset och tittade upp i himlen och tillät sig att dagdrömma om att kunna flyga på en vit häst. Hissnande och härligt.
Min själssyster och jag satt en sommar för två år sedan och skapade oss varsitt framtidsscenario. Vi målade upp våra tankar för varandra om hur vi ville må, vad vi ville göra och vad som var viktigt att uppnå. Häromdagen påminde hon mig om den stunden. ”Har du uppnått några av dina drömmar?”. Och när jag tänkte tillbaka insåg jag med ett glädjeskratt att jag hade uppnått flera av mina önskningar. De som är kvar, vårdar jag ömt i mitt hjärta och ser fram mot den dagen de dyker upp i mitt liv.
by 
by
Fint skrivet Maria!
Den här sommaren har jag ofta tittat upp i himlen och drömt mig in i framtiden precis som när jag var barn. Fast just nu känns mina drömmar lika oformliga och svåra att få fatt som molnen…
Drömmar är spännande…
Varför är de oformliga, Daniela? Är det för att du inte har bestämt vad du vill drömma om just nu eller beror det på något annat? Och hur känns det? Spännande eller lite som att tappa fotfästet?
Jag har frågat mig själv samma sak. Jag tror att jag är inne i en lite för stressad period just nu. Jag vill väldigt mycket men hittar inte tiden att omsätta idéerna i verklighet. Och stress hjälper ju inte direkt till att tänka konstruktivt…
Dessutom vågar jag nog inte drömma för högt just nu heller. Tycker att jag har fler än mig själv att ta hänsyn till och det stoppar mig lite.
Om det är spännande eller som att tappa fotfästet… hmm… det är som att det äter upp mig inifrån att inte våga!
Tack för frågan Maria. Jag vet ju vad jag måste göra. Jag sätter mig genast med papper och penna och listar alla anledningar jag kan komma på till att jag ska våga.
Du är din bästa coach, Daniela! Tack för att du delar med dig. Finns nog fler och större anledningar till att våga… än att inte våga. Du är nog tuffare och modigare än du själv vet om.
Stort lycka till!
Maria, tack för pepping och positiva ord! Jag tror också att det är som du säger, att det finns större anledningar till att våga än att inte. Det gäller bara att se dem och sedan ta klivet. 🙂
Tack för en en bra blogg som sprider inspiration och kraft till den som behöver!