När det kommer till att införa nya hälsosamma vanor i ditt liv, behöver du hitta en balans mellan att du får en lagom utmaning och samtidigt känner dig nöjd med vad du har presterat. Om du sätter målet för högt, kommer utmaningen att bli för stor och den dagen du inte orkar leva upp till dina egna förväntningar kommer du att bli besviken på dig själv. Den besvikelsen är tuff att hantera.

Om du har för högt satta mål tappar du snabbt förtroendet för dig själv och känner dig misslyckad när du inte når upp till dem. Då blir steget tillbaka större än nödvändigt. Tänk dig ett litet barn som lär sig att cykla. Förr eller senare vinglar det till och cyklar omkull. Vad säger du till barnet? ”Oj hoppsan, ingen fara alla cyklar omkull i början. Upp på sadeln igen!” eller ”Men det var just typiskt att du inte kunde hålla dig på cykeln. Du är så dålig på det här. Hur ska du någonsin kunna lära dig att cykla, din misslyckade tjockis?!” Om du skulle säga förslag två, hoppas jag att någon granne hör dig och gör en orosanmälan till Socialtjänsten, för så säger man verkligen inte till någon som lär sig något nytt. Men tydligen får du säga det här till dig själv, utan att någon anmäler dig. Hur ska du orka hoppa upp på sadeln igen när du får höra såna elaka saker?

Du sätter inte barnet på en vuxencykel och knuffar ned det för en brant backe det första du gör. Du ordnar en liten cykel med breda däck med stödhjul. Sen släpper du inte taget förrän barnet kan balansera själv. Stegvis lär det sig att cykla. Och ju större förtroende det får för sig själv, desto modigare blir det. Snart kan du ta bort stödhjulen och efter ett tag släpper du även taget. Och det är lite vingligt i början, men det går bättre och bättre. Cyklar barnet omkull så är det värsta som kan hända att det blir lite blåmärken eller skrubbsår, men det är ju bara på det sättet barnet kan lära sig.

Dina nya hälsovanor är din cykel. Du behöver stödhjul och en stödjande hand till en början. Du ska inte sätta dig på en för hög cykel och kasta dig ut på äventyr för svåra för dig att hantera i början. Ingen annan än du själv förväntar sig att du ska kunna cykla perfekt och felfritt den första tiden. Du kommer att cykla omkull. Och vet du vad… att cykla omkull ger dig bara mer kunskap om dig själv och din cykel. Nästa gång vet du vilka gropar och stena du ska akta dig för.

Så åter igen min vän – tänk tre ”M”.

Är det Möjligt?
Har jag Medkänsla med mig själv?
Hur kan jag bli tillräckligt Motiverad?

Och när du cyklar omkull

1. Vad var det som hände?
2. Vad har jag lärt mig av det här?
3. Vad behöver jag för att undvika att göra om det?

Och glöm inte bort att vara snäll mot dig själv, borta bort gruset från knäna och blåsa på blåmärket. Det är himla roligt att kunna cykla, så upp i sadeln igen.

by

by