…för hela första semesterveckan har gått åt till att återhämta mig från tand- och käkinfektionen. Jag har inte orkat göra mycket, så min sambo har varit den som har fått jobba med renoveringen här på landet. På så sätt har jag verkligen kommit ned i varv. Vilat, skruvat, slipat och målat, sedan vilat igen. Även om det har varit irriterande, så har jag insett att jag inte blir friskare av att slåss med kroppen. Det är bara att kapitulera och njuta av vilan, av den sköna känslan när den trötta kroppen får sova.
I lördags fyllde jag år och fick en helt fantastiskt dag i lugnt tempo. Frukost på bryggan, ett mysigt lunchbesök på en utmärkt krog i Avesta centrum och en stilla kväll på bryggan. Det var vad jag behövde. Och ville ha.
Jag har inte tränat, inte heller yogat eller gjort mindfulness. Jag har inte ätit genombra, eftersom jag inte okat göra min egen mat. Men jag har lyssnat på min kropp. Jag har vilat. Och kanske det jag behövde mest – jag har vilat från krav, förväntningar och måsten. Och på så sätt har jag levt nära mitt bästa jag.
Och det är det jag värnar om – vikten av att kunna sätta sig ned vid vägkanten och vila på vägen till sitt mål. Om saker och ting inte blir som man har planerat är det ingen katastrof, det blir istället en vila. För det är helt okej, kanske till och med ganska bra att ta ett steg åt sidan.
Nu sitter jag på min lilla altan och ser ut över Dalälven. Jag njuter. Jag vilar. Jag är mitt bästa jag.
by 
by
Tack Maria!
Din text betyder så mycket för mig! Har varit mycket hälsomedveten länge. Så blev jag sjuk i diagnos Crohns, tarmen vill inte ha nötter, fibrer, för mycket grönsaker absolut inte råa, inte för mycket frukt. Så som jag levt, jag blev ”tvungen” att göra en helomvändning . Så tarmen mår alltså bäst av”lätt arbetad mat” som tex ljust bröd. Detta har vänt upp och ner på hela min värld. Både diagnosen och sättet att äta…..
Det du skrev om att acceptera att man är sjuk låta kroppen få sin vila och det den behöver just nu stärker mig!
Mitt bästa jag var jag med i i perioden fram till juni men kände att jag hade tillräckligt med att bara få i mig mat och att röra på sig blev begränsat till små små promenader…. Jag har under den tiden haft två Crohns ”skov” och en njurbäckeninflamation sista skovet gick inflamationen ut i lederna vilket gjorde att jag fick svårt att gå och gör att jag fortfarande får värk.
Vill bara i allt hälsomedvetande försöka uppmärksamma att må så bra som möjligt kan handla om acceptans, vila och att bara bli frisk utan hårt tränande och matkoll(som faktiskt kan bli stressande ibland i alla fall för mig)
Vill även poängtera att jag absolut inte menar att komma med pekpinnar utan enbart förstärka det du skrev och att det känns fint att även du upplevt att livet kom och knackade på och ville att du skulle ta det väldigt lugnt……. Vilket jag tror är så viktigt då! Detta är alltså vad jag tror men som jag får kämpa med att hålla mig till då mitt gamla jag tycker det är förskräckligt hur jag äter och inte rör på mig ”tillräckligt”
Tack tack tack för all inspiration alltid men mest idag!
Hoppas du blir helt bra riktigt snart!
Fia
Låter ändå ganska behagligt, att lyssna på sin kropp och ”lyda” signalerna. Krya på dig, och hoppas du får en bra fortsättning på semestern!
Det var en jätte bra sida du har här, den ska jag definitivt börja läsa. Går just nu igenom en tid efter en stresschock där jag nu dragit i nödbromsen och lyssnar på min kropp varje dag. Tack för dina texter, det känns skönt att läsa 🙂 kram Sandra