Min kloka vän Lina påminner mig ofta om att jag redan är Mitt Bästa Jag. Jag har tänkt rätt mycket på det den senaste tiden – att jag alltid egentligen har varit mitt bästa jag. Mitt bästa jag – utifrån de förutsättningarna jag hade just då.
Jag brukar drömma en ganska stark dröm då och då. I min dröm befinner jag mig i en kal förlossningssal och ska föda barn. Jag är livrädd, för det gör så ont att jag tror att jag ska dö. Desperat vänder jag mig till barnets pappa som står vid sidan om sängen och jag skriker till honom ”Hjälp mig!” Men han bara vänder ryggen till mig och jag blir kall av sorg och skräck. Då upptäcker jag att det står en annan man på andra sidan om sängen. Han är lång och stark och ser ut som han besitter mycket kunskap, som en slags medicinman. Jag griper tag i hans händer och viskar desperat ”Du måste hjälpa mig!” Han tittar rakt in i min rädsla, griper tag om mitt ansikte och säger ”Du behöver inte min hjälp. Du kan själv.”
Ibland slutar min dröm här. Ibland känner jag hur rätt han har. Och hur rädslan är som en spänd muskel som jag bara behöver slappna av. När jag slappnar av och accepterar smärtan och att jag faktiskt kan själv, då blir allting självklart och jag känner – det är ju precis så här jag är menad att vara.
Drömmen är alltid tröstande på något sätt. Och jag tror att jag alltid landar i att jag är mitt bästa jag – som jag är menad att vara – där inne i mig.
Men så ofta glömmer jag bort hur det är att leva och vara mitt bästa jag. När jag plötsligt finner mig insnärjd i förväntningar som jag tror att jag behöver leva upp till. Eller när jag känner mig jagad av stressen. Eller när jag fastnar i träsket av elaka tankar om mig själv. Då tappar jag bort mitt bästa jag.
Att äta rätt, att känna en glädje i rörelsen och att vila – är alla verktyg för att jag ska påminna mig om hur det är att vara mitt bästa jag. För när jag visar omsorg om min egen hälsa – då minns jag hur det är att vara mitt bästa jag. Då är det som om den spända muskeln slappnar av. Min egen omsorg, värme och förståelse – det är det jag behöver mest av allt. Då är jag mitt bästa jag.
Jag har en underbar grupp på Facebook som har lärt mig mycket. Förutom allt stöttande och pepp, så postas det dagligen tankar, bilder och funderingar kring hur man lever sitt bästa jag just nu. Hur en promenad i regnet, en dag på stranden, en varm blick från sitt barnbarn eller ett svettigt pass på gymmet – påminner oss om våra bästa jag. Och att det egentligen inte handlar om våra stora mål som vi vill uppnå med blod svett och tårar – utan att det handlar om det vi upplever just nu.
by 
by