Sitter på ett café mitt i centrala Stockholm, smuttar på en het sojalatte och känner mig så lycklig. Inte av någon särskild anledning egentligen – eller kanske av alla anledningar. Vintervädret, möjligheten att ta en paus med min blogg, alla underbara inlägg ifrån er – oh jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Lycka – en värmande känsla som gör livet lättare och kanterna mjukare.

För några år sedan var jag lite rädd för lyckan. Visst låter det märkligt, men jag kan tala om att det inte är ovanligt. Jag minns när jag var så där uppslukande nyförälskad i min sambo, så låg jag i hans famn och kände mig rädd. ”Vi är alldeles för lyckliga”, minns jag att jag sa till honom. ”Snart kommer något hemskt att hända, för så här lycklig får man inte vara.” Han kramade om mig extra hårt och sa att jag får vara hur lycklig som helst – så länge jag vill.

Lyckan kan skrämma lite, för vi är rädda att den ska försvinna eller ta slut. Som om vi inte förtjänar att vara glada. Känner ni till Murphys lag eller i vardagsspråk Lagen om alltings jävlighet? ”Om något kan gå fel så kommer det att göra det”. Eller som Douglas Adams uttrycker det i Liftarens Guide till Galaxen ”När någonting som inte kan gå sönder, går sönder, så sker det på ett ställe som är omöjligt att komma åt för att reparera.”

Men tänk efter… om jag inte vågar vara lycklig för att jag är beredd på att den snart ska ta slut eller att jag snart kommer att bli besviken, då ger jag mig själv aldrig möjlighet att vara lycklig. Det är som att göra en rotfyllning två gånger – den första gången i tankarna när jag är rädd för tandläkarbesöket och den andra när jag väl går dit.

Om du precis som jag var rädd för att njuta av lyckan, tänk då på att istället ladda upp ordentligt med glädje, så är du bättre rustad om något jobbigt skulle inträffa. Stjäl inte lyckan ifrån dig själv – utan tacka dig för den glädje du tillåter dig att känna.

Du förtjänar att vara lycklig! Räck ut tungan åt Murphy och njut av stunden!

by

by