Jag sitter och torkar min svettiga panna, lyfter mina händer från den lilla lapptoppen och dricker girigt ur mineralvattenflaskan som står på bordet bredvid mig – hettan är fuktig och tryckande. Som ni förstår befinner jag mig många mil ifrån snö och minusgrader. Jag har äntligen påbörjat min semester som jag sett fram mot länge, länge. Min sambo och jag bokade denna resa för ett halvår sen, men började planera den redan för två år sedan. För en egenföretagare krävs det en hel del logistik och trofasta kollegor för att kunna lämna vardagen, framförallt också mycket sparande och gnetande. Men efter att vi såg att resan faktiskt kunde bli möjlig, så har bara tanken på den varit en glädjekälla.
Förväntningar
Jag läste en text av psykologen Barry Schwartz som menade att ”hemligheten bakom lycka är låga förväntningar”. Det påminner lite om de gamla tankarna kring att vi minsann inte ska förvänta oss något, för då blir besvikelsen alltid så mycket större. Jag blir lite arg när jag hör talas om sådant. För mig är förväntningarna, drömmarna och planeringen en stor lycka. Inte bara när det gäller denna resa, utan även små glädjeämnen som när jag har bokat in en fika med en vän eller planerar in att gå på bio med min sweethart. Visst kan besvikelsen ligga och lura bakom hörnet, när det inte alls blir som vi har tänkt oss, men en besvikelse väger lätt i jämförelse med den lycka som går att uppleva i förväntningarna. Nå, så tycker jag. Du kanske inte håller med.
Roten till stress
Stress är något jag ofta återkommer till på min blogg. Självklart för att det ligger så nära mig själv och för att jag så lätt fastnar i stressens kvicksand. De senaste månaderna har allting omkring mig kulminerat och jag har verkligen inte levt som jag har lärt. Trötthetsrynkorna ritade streck i mitt ansikte och spänningshuvudvärken låg och väntade på mig varje dag runt lunchtid. Nu – långt borta från arbete och vardag har jag fått mycket tid till att fundera kring hur det kommer sig att jag tillåter mig själv gång på gång hjälplöst klampa ned i stressträsket. Vi människor gör inte bara saker av en slump, vi gör varje dag val som leder oss in i de trygga hjulspåren – bra eller dåliga för oss.
För mig var det smärtsamt att hitta roten till stressen, som det ofta är när vi söker svaren till våra destruktiva beteenden. Stress för mig är en flykt från ansvar och arbetsamma beslut. Jag känner mig som ett offer för omständigheterna och någonstans inom mig tycker jag synd om mig själv. Det är lättare att säga nej till något för att jag har så mycket att göra, än att göra det för att jag inte vill. Lättare att må uselt över ett tillstånd än att ta ansvar över min egen hälsa och välmående. Lättare att säga ”Jag hinner inte skriva på bloggen” – istället för ”just nu vill jag inte skriva på bloggen.” Uff, jag skäms när jag skriver detta, men det är dessvärre sant.
Konsten att ha tråkigt
Så nu har jag aktivt arbetat med att stressa ned. De senaste dagarna har det gått mycket bra, för att min stackars sambo har drabbats av en förkylning och vill bara ligga på hotellrummet och snora. Jag har under tiden själv gjort så lite som möjligt. Sovit i solstolen, lyssnat på talbok, funderat och skrivit lite mejl till vännerna. Försökt att ha tråkigt. Tråkigt på ett positivt sätt, som innebär att inte ha något att göra.
Mitt i mitt tråk – kom känslan av lugn. En varm avslappnad känsla, som jag kommer att packa ned i min resväska och ta med hem till Sverige. Nu när jag har mer kunskap om vad som ligger bakom stressen, ska jag öva mig i att ta ansvar över mitt välbefinnande och mitt lugn.
Så min vän, har du funderat över hur det kommer sig att du stressar?
by 
by
Det låter så härligt alltsammans och så välförtjänt!
Din fråga, kring vår ( i detta fall min) , orsak till stress är viktig men svår.
Spontant undrar jag om inte jag stressar av bara farten. Jag låter mig dras med av samhällets stress helt enkelt. Visst, det är en ursäkt men det är samtidigt en insikt att jag ju faktiskt aktivt kan välja att hoppa av stresståget och därmed inte bli något offer för omständigheterna. Min stress bottnar mycket i jämförelser tror jag. Jag funderar över hur det kommer sig att jag upplever andra som mer effektiva än jag. De har vackra, välstädade hem, heltidsjobb , en del har många barn som de hinner att ha kvalitetstid med, de hinner träna och ta hand om sin kropp, de lagar välbalanserad mat och de hinner umgås med vänner och familj.
Och så jämför jag. Och jag hinner inte hälften av alla de där sakerna. Och så känner jag stressen i kombination med prestationsångesten komma smygande.
Jag vet. Männsiskor väljer vilken bild de presenterar av sig själva liksom jag väljer att svälja den med hull och hår. Men likväl gör jag det , varje gång.
Visst tycker jag att jag gör många saker bra och ordentligt men jag har ständigt dåligt samvete för någon del av mitt liv som jag inte hinner med. Och det dåliga samvetet är det som skapar min inre stress.
Nu vet jag alltså roten – nu ska jag gräva upp den också. Till det behöver jag en stark spade, kraft och reflektioner. Och insikter.
Spade har jag. Övrigt håller jag på att införsaffa!
Lycka till med din rot!
Kloka, kloka Johanna! Otroligt bra skrivet om stress och roten till din egen stress. Jag är helt övertygad om att du inte är ensam om att känna att mycket av stressen kommer från jämförelsen med andra.
Jag tycker att ditt inlägg är så bra att jag ska publicera det för sig självt – för att säkerställa att ingen missar att läsa det!
Oj! Så kom det då sig att jag gjorde mitt livs första bloggavtryck. 🙂
Mäktigt! Jag tycker du väcker så bra tankar med dina inlägg så det är inte alls svårt för oss läsare att spåna vidare.