Det är inte ofta jag läser en tidning från pärm till pärm, men tidningen Modern Psykologi har jag slukat varje nummer av sedan det första numret kom ut för några år sedan. Spännande artiklar om forskning kring nutida fenomen och nya perspektiv på hur hjärnan och psyket fungerar. Forskare, psykologer och psykoterapeuter skriver, intervjuar och blir intervjuade. I detta nummer hittade jag en av många intressanta artiklar som jag vill referera ut. Om konsten att säga nej.
.
Varför är vi så många som har svårt att säga nej? När vännen ber om flytthjälp, när chefen vill att du ska komma på en trist tillställning, när syrran ber om barnvakt. Vad är det vi är rädda för? Ofta handlar det om inbyggd ovilja till att göra andra människor besvikna. Vi är beroende av andra människors välvilja för att få vara med i sociala sammanhang, vara en del i nätverket, i familjen, så vi vill inte stöta oss med andra. Men sannolikheten att någon blir arg, eller att du hamnar utanför är inte så stor, eftersom de flesta människor har förståelse för att man behöver säga nej ibland.
Det är möjligt att träna upp sin förmåga att sägas nej – och Modern Psykologi ger oss åtta olika konstruktiva sätt att träna upp detta. Jag kommer att referera de jag tycker är effektivast.
1. Träna på att be om att få återkomma. ”Vilken trevlig idé, men du jag har inte min kalender här/måste prata med min sambo/behöver fundera. Så jag kan väl återkomma till dig?”
2. Börja med att säga nej till vänner och familj, människor som älskar dig oavsett.
3. Träna på telefonförsäljare. Och hugg av tidigt i samtalet ”Tack du, det låter som en trevlig idé, men slösa inte din energi på mig för jag kommer inte att köpa något och du kan inte övertala mig.” (I värsta fall kan man lägga på luren om de inte ger sig efter det).
4. Ha som mål att aldrig komma med en massa långa förklaringar. Var istället kortfattad men vänlig. Det räcker oftast med ”Dessvärre har jag ingen möjlighet att hjälpa dig. Men jag blev glad att du frågade.”
5. Sträva mot att lära dig att säga ”Nej, jag vill inte” istället för ”Nej, jag kan inte”. På så sätt tar du ansvar för dina egna handlingar och när du har lärt dig den konsten – då är det inte längre ett problem för dig att sätta gränser och säga nej.
.
Inspirerat av Jenny Rickarsdssons artikel ”8 sätt att säga nej”.
by 
by
Jättebra inlägg Maria!
Det här behöver många av oss träna på. Inte för att jag alltid gör sådant jag inte vill göra men alldeles för många gånger i mitt liv har jag kommit med undanflykter eller lögner istället för att säga nej eller jag vill inte. Det är helt ok med vita lögner emellanåt, förutsatt att man inte får ett alltför dåligt samvete, vilket jag tenderar att få. Då slutar det ofta med att jag mår sämre än jag skulle ha gjort om jag ställt upp och faktiskt gjort det där jag inte ville från början. Det hade tagit mindre energi. Nu försöker jag känna efter och säga precis som det är. Kanske att jag inte vill, Kanske att jag känner att jag inte orkar eller som du skriver, tacka för frågan men det är inget jag kan hjälpa till med/göra åt saken/inte känns bra för mig. Inte lätt men nyttigt…
Ha en finfin helg!
Emma
Emma, klokt reflekterat. Det märks att det här är något som du både har tänkt på och fått träna på. Jag har också många gånger trasslat in mig i undanflykter och mått sju resor värre. Puh, det är tufft. Men bra som du skriver att ta ett steg tillbaka och känna efter… vill jag eller inte? Kanske be om att få återkomma om man är lite trögtänkt som jag då och då.
Hoppas också du har haft en skön helg!
Det där funkar bara på majoriteten, dvs dom vanliga människorna. I mitt liv har det aldrig funnits ngt val att kunna säga nej. Och alla har inte familj och vänner som ”älskar” en. Känns som alla psykologer och ”vetare” tar det för givet. Alltså funkar detta bara när livet är en ”lek” om man kan säga så. Hela psykologinvärlden går ut på att få folk att ”leka” sig friska. Därför blir aldrig någon frisk. Man mår bra en liten stund, så länge man fokuserar på leken, och sen är man tillbaka till ursprungsläget. Därför förkastar jag hela KBT jippot som växt fram. För vissa av oss ”snabbtänkare” går det inte ens att hinna föreställa sig något innan hjärnan har bestämt sig för något. Vad högkänsliga (som drabbas mest) behöver är acceptans från omgivning (vilket man aldrig kommer att få). Vad alla behöver är kärlek och ödmjukhet.