Vilken sommar detta har varit. Galet mycket arbete och några intensiva korta utflykter för att hälsa på släkten i Linköping (sambons) och i Finland (mina). En ny bok som ska bli färdig i augusti, samt att jag har fått många klienter att arbeta med fram till i höst. Som egenföretagare är det bara att hugga i och jobba medan det finns jobb. Varje tillfälle till jobb är samtidigt roligt och utmanande och betalar min lön några månader till. Alltså – jobba på!
Nu tog jag mig några dagar och for upp till vårt landställe. Mest för att få vara ifred och kunna koncentrera mig på att skriva boken. Så med höga ambitioner kommer jag hit, isolerar mig med bara en cykel, en dålig uppkoppling och mottagning till hjälp för att kunna kommunicera med omvärlden. Så vad händer? Jag blir enormt trött. Sover, sover, sover. Orkar inte titta åt datorn. Och är det någon som vågar sig på en gissning om varför? Antagligen för att jag sedan januari inte har varit generös nog att ge mig själv någon semester.
Vad är det jag håller på med? frågar jag mig själv. Att predika och ge råd om vikten av att koppla av och unna sig utrymme för vila, för att sedan inte ge mig själv detta. Tänk att det alltid ska vara mycket svårare att följa råden man ger, än att ge dem till andra. Jag har inget val…. säger jag mig själv. Men vem är det som säger att jag inte har något val? Är det någon som håller en pistol mot mitt huvud och tvingar mig att jobba som en litet stresstroll? Nej, jag kan välja att lägga ned mitt företag i morgon och söka ett jobb där jag får semester, helgledigt och kan vara sjukskriven vid en förkylning. Jag är inget offer, jag har valt själv. Och jag fortsätter att välja varje dag jag jobbar, varje klient jag bokar in, varje artikel, bok, blogginlägg jag skriver.
Och det är fascinerande – när martyrmanteln åker av, så frigörs massor av energi och glädje. Så jag andas lite lättare när jag känner att valet enbart är mitt. Och jag har fattat ett beslut. I höst ska jag gå ned i arbetstid. Må hända att jag inte har karensdagar, semesterersättning och betald övertid – men jag är kung över min tid. Så jag kommer att när boken är klar bara jobba fyra dagar i veckan under hela hösten. Klart som sjuttsingen det kommer att gå – jag är ju min egen chef. 🙂
Så stärkt i beslutet att hösten kommer att erbjuda möjlighet till ro och vila, så känner jag kraften och lusten komma tillbaka. Hey – ur vägen – här ska en bok skrivas!
