Har du tänkt på att livet många gånger är en kamp mot dig själv? Du brottas med din egen disciplin, med sidor du inte trivs med hos dig själv, med ångest, smärta och saker du ångrar. Du önskar att livet vore annorlunda eller att du vore det. Så du spänner dig och kämpar emot, får ont i axlar, huvud och själ. Att fly ifrån det som är obehagligt är naturligt, men många av oss upplever att stora delar av oss själva eller det som händer i livet är obehagligt. Vilket resulterar i att vi ofta flyr eller slåss.
Vad händer om vi gör tvärt om? Om vi stannar kvar och utan reservationer och kamp och tar emot ögonblicket? Om vi utan att döma accepterar oss själva som vi är och situationen som den kommer? ”Men då kommer vi att sluta att utvecklas och att kämpa för ett bättre liv!” tänker du nu. Att du tänker så är inte konstigt, för det är så vi har lärt oss att förhålla oss till våra liv.
Vad jag menar är att skilja på smärta och lidande. Om vi kämpar emot smärtsamma tankar och känslor, är själva kampen än mer plågsam. Det resulterar också många gånger i att vi söker efter sätt att lindra de som är jobbigt, genom att äta choklad, dricka ett glas vin, röka en cigarett eller ta en tablett. ”Att acceptera är att ge sig själv tillräckligt med plats för att andas fritt” (S.C. Hayes). Den vetenskapliga litteraturen ger oss ordentligt med underlag för att våga påstå detta, både vad det gäller fysisk smärta och psykiskt lidande. De som lär sig att acceptera sig själva och verkligheten som den är – är de som mår bättre.
Om du accepterar något som är obehagligt, kan du även släppa det, till skillnad om du försöker undvika det eller kämpar emot det. Du är medkännande med dig själv.
Jag påstår inte att det är lätt. Men det finns många bra metoder att öva sig i acceptans. Mindfulness är en av dessa metoder och det finns idag mycket forskning som stöder att bara efter någon vecka med övningar i Mindfulness mår man bättre både i kropp och själ.
Öva dig redan idag genom att se på dina tankar och känslor som om du vore en vänligt nyfiken vän. Hur låter mina tankar? Hur upplever jag mina känslor? Döm inte, bara iaktta och acceptera. Känn efter hur det känns. Det är ingen prestation, ingen tävling, det är bara ett varsamt förhållningssätt till dig själv och det livet du lever i detta ögonblick.
by 
by
hej..
sluta fred med mig själv, det måste jag verkligen göra, för jag krigar varje dag med mig, och då speciellt mitt utseendet. Har i och för sig andra krig också och inte bara med mig själv utan med andra också (min mor, som är väldigt dömande) som jag kämpar med, konstigt att jag aldrig vinner ngt, men det med utseendet är det hårdaste.. Jag måste bli bättre på att ha ett varsamt förhållningssätt till mig själv och det liv som jag lever i detta ögonblick.
Tack för nu.. Ha en fortsatt fin 1 Maj..
// elisabeth
Hej Elisabeth!
Tack för dina tankar och din öppenhet. Jag önskar att jag kunde ge dig en enkelt svar på hur man sluter fred med sitt utseende. Det tar så mycket kraft och energi att slåss med sin spegelbild, energi som man hade kunnat lägga på annat. Vad skulle hända om du accepterade dig själv som du såg ut nu? Om du valde att ta för dig och sträcka på dig för att du är vacker, fin och sexig precis som du är? Bara en tanke?
Varsamhet är en god början. Tack för att du delar med dig.
/Maria
Maria, vilken fantastiskt klok och insiktsfull människa! Det du skriver träffar ofta mitt i prick. Jag har mått bättre ett par månader nu efter en lång depression och smärtsamma upplevelser. Dock har jag mått dåligt igen ett par veckor, det var först igår jag egentligen insåg det, för i det stora hela mår jag bättre än jag gjort senaste året. Det som överskuggar mitt välmående nu är stress och dåligt samvete över att inte riktigt kunna koncentrera mig och fokusera på det jag behöver (jobbmässigt). Du har så rätt i att acceptans är nyckeln, så det ska jag försöka jobba på. Tack för en fin och tänkvärd blogg!