Till dig som känner dig deprimerad eller står bredvid någon som är det.

Att vakna varje morgon och känna sig svag och hopplös. Att tycka att det är en enorm prestation att ta sig ur sängen och möta ännu en mörk dag. Det finns inget att se fram mot, utan allt har en svart skugga och värst är det att bära känslan av att vara värdelös.

Så här kan det kännas att vara deprimerad. Var fjärde man och varannan kvinna drabbas någon gång i livet av en djup depression. Det är tungt och outhärdligt, men det går att behandla och bota. Det är viktigt att ta det på allvar och söka hjälp – för du behöver inte och ska inte ha ensamt ansvar över sjukdomen om du drabbas.

Jag vill ta upp och prata om depressioner, därför att så många av oss har upplevt det eller har någon närstående som varit drabbad. Många gånger upplever jag att vi duckar för det som är svårt och tungt, därför att det skrämmer oss. Men kunskap gör oss rustade för att möta det som är obehagligt.

Symptom
Det som är lättast att se hos en deprimerad människa är nedstämdheten. En nedstämdhet som inte påverkas av att det händer något roligt eller av att få stöd och bekräftelse av sin omgivning.  Kanske man också känner av ångest eller oro inför saker som ska hända eller har hänt. Vissa hanterar sin oro genom att bli arga, irriterade eller får utbrott.

Sömnsvårigheter och koncentrationsproblem är också vanliga symptom. Man har svårt att hänga med i händelseförloppet under en film eller i en bok och kanske glömmer vad man har försatt sig att göra.

Att känna sig svag, trött och ha brist på energi är också vanligt. Det är svårt att ta sig ur sängen eller att göra vardagliga saker – arbeta, sköta hemmet eller duscha. Det gör ofta att man får skuldkänslor och känner sig som en stor börda för sin omgivning. Den drabbade känner sig värdelös och kanske funderar på att ta sitt liv.

Att stå bredvid
Att vara nära anhörig till någon som är deprimerad är tungt. Kanske du får höra samma ledsamma ramsa om och om, eller så blir du utsatt för personens ilska. Du försöker göra allt du kan för att underlätta, lyssna eller trösta, men inget du gör tycks muntra upp eller hjälpa. Kom ihåg att den som är deprimerad är sjuk. Du kan inte bota den du älskar och det är heller inte ditt fel att personen har drabbats – även om denne säger det till dig.

Vad du kan göra är att stödja den drabbade i processen att söka läkarvård eller hjälp hos en terapeut. Du kan även försöka se till att försöka låta livet gå på som vanligt, med både rutiner och små vardagliga nöjen. Den deprimerade kommer inte själv att vilja gå med på bio, ta en promenad eller hyra en film. Föreslå trots allt och ge inga skuldkänslor inte om du inte får gensvar.

Låt heller inte ditt liv stanna upp och kretsa kring den deprimerade. Gör saker som du trivs med utan dåligt samvete och kom ihåg att du behöver glädje, kraft och energi för att vara ett bra stöd. Du behöver inte dela mörkret som din anhörig upplever.

Att vara deprimerad
Något som är viktigt att veta om depressionssjukdomen är att det finns effektiv hjälp att få, trots att du som är drabbad ofta tror motsatsen. Behandlingsmöjligheterna har utökats under senare år och likaså våra kunskaper om depressionssjukdomarnas förlopp. Behandlingen vid depression kan dels vara psykologiskt inriktad i form av psykoterapi eller KBT-behandling, dels vara biologiskt/medicinskt inriktad. Dessa former av behandling står inte i sig i någon motsatsställning till varandra, utan kombineras ofta för att ge bästa behandlingsresultat. Djupa depressioner bör dock som regel behandlas med biologiska behandlingsmetoder i den akuta fasen.

Så om du misstänker att du lider av depression, be någon att leda dig ur mörkret. Det finns ett litet fladdrande ljus längst framme i tunneln, även om du inte just nu orkar lyfta huvudet och se det.

Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Facebooktwittermailby feather
Taggat ,

13 kommentarer till “Till dig som känner dig deprimerad eller står bredvid någon som är det.

  1. Hej Maria.
    Har läst ditt inlägg och tackar särskilt för dina ord till den som står bredvid. Tacksam att ha någon, några som står bredvid och hjälper till att avlasta. Nedstämdhet OCH ensamhet är ingen bra situation. Vi behöver varandra. gb.

  2. jag har varit deprimerad men nu är jag glad att jag genomgått denna sjukdom för den har gjort att jag vuxit som människa. Men det var jobbigt när det pågick.

  3. bra förklaring, känns som om man är ensammast i världen med att vara deprimerad men det är nog mer vanligare än vad man tror, har själv varit djupt deprimerad i 2år. Det som inte dödar oss gör oss starkare.

  4. underbart inlägg..
    Du skulle kunna gästblogga hos mig om du vill, jag har själv bipolär 1 och adhd..

    Försöker skriva om det och få folk att förstå, få anhöriga att förstå.

    Du får gärna hjälpa mig med det

  5. Jag vill gärna hjälpa dig med att få fler att förstå. Jag ska läsa mer på din blogg först, så jag förstår. Berätta för mig hur du vill att jag ska hjälpa dig.
    Tack för din varma fina blogg.
    <3

  6. jag har bott på psyke i 1 år och precis tagit mig därifrån, bor på ett låst behandligshem nu och mår riktigt dåligt. jag gillar din blogg, den ger mig styrka på något skumt sätt.

  7. du kanske tycker jag är ganska ung nu som säger det här, men jag tror nästan jag har depression..
    jag vet en som är ett år yngre än mig som har det, men iallafall.
    jag känner mig ofta värdelös, är jätteorolig för saker om min pojkvän, det tar ungefär en timme – en och en halv timme för mig att somna och jag kan inte koncentrera mig i skolan då jag börjar flumma och skiter i skolarbetet..
    jag ska prata med min mamma någonggång, tror det blir snart..

  8. …Precis varit hemma tre dagar från jobbet, kan inte förmå mig att ”ta mig ikragen”. Skulle börjat nästa skiftperiod idag. Helt inställd på att börja jobba ända tills jag gick hundpromenaden nu på morgonen och började gråta utan aledning. Känt mig trött en längre period men det brukar gå att bita ihop. Nu känner jag mest skuld över att jag inte kan ”bita ihop”. Känner folk får tycka och tro vad de vill jag skiter i det nu…..Jag är långt i från deprimerad men kanske utmattad……

  9. Är deprimerad efter en separation som jag valde att lämna, har varit helt avstängd ett halvår för att orka stötta mitt ex o mina tonåringar, nu har jag rasat o orkar inte stötta min äldsta tonåring, Tjej Vart vänder jag mig ?

  10. Malin, du ska inte behöva gå runt och må som du gör. Vänd dig till din vårdcentral och berätta hur du mår, en läkare hjälper dig att få den nödvändigaste vården – som kanske sjukskrivning, medicin och framför allt en kontakt med kurator/terapeut.

  11. Hej!
    Min pojkvän fick nyligen diagnosen depression och även att han har gått in i väggen.
    Vi har varit tillsammans i 4 1/2 år och jag älskar honom över allt annat.
    Har under en längre period kännt att allt inte är som det ska mellan oss men har försökt att hålla god min och fokusera på att han ska må bra.
    Häromdagen kom orden jag fruktat att höra så länge. Han säger att han känner sig vilsen, han vet inte vad han vill, han känner ingenting inför något eller någon. Han vet inte vad han känner för mig heller.
    Läkaren och psykiatrikern tycker det är bättre att han lämnar mig då dem anser att han står i vägen för mig och min framtid. Det här har dem sagt utan att ens bjuda in mig på ett besök vilket jag tycker är oerhört orättvist att göra.
    Jag vill ju finnas där för min pojkvän och hjälpa honom att bli bra. Han vet inte själv hur han vill göra med oss men jag kan inte överge honom.
    Vad ska jag göra?!
    Ledsen och förvirrad flickvän

  12. Tack för att du skrev detta! Det får en att känna sig mindre ensam.

  13. Hej.
    Jag har under en längre tid mått dåligt. Jag har haft en del bråk med min syster och min hamster dog nydligen. Var inte med honom när han dog och känner inte att jag fick säga hejdå. Skyller på mig själv för hans död och känner inte att jag kan säga hejdå nu när han är borta. Har försökt prata med mina vänner om detta och dom säger att det kommer gå över snart och att jag bara måste se framåt och fokusera på positiva saker men jag ser inget positivt och vill inte gå vidare eller jag kan inte gå vidare. Har verkligen försökt men det går inte. Jag vill inte ens gå upp ur sängen och har verkligen ingen matlust. Allt jag kan tänka på är hur jag ska ta mig igenom dagen utan att bryta ihop. Vet inte om jag borde träffa en läkare för att undersöka om det är en depression men vet inte om jag vågar för känns som att alla kommer bli arga på mig då. Tacksam för hjälp!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *