I mitt huvud snurrar tankarna som ilskna bålgetingar. De far runt utan mål och mening, och ibland sticks de. Trots detta surr, så känns det rätt ensamt. För vem ska jag berätta om mina surrande gäster för, vem skulle orka lyssna på deras eviga dans i min hjärnas vindlande stigar? Folk frågar hur jag mår och det är väl bra, svarar jag. För de vill egentligen inte höra eller förstå. Inte ens jag orkar lyssna på bålgetingarna ibland. Så det känns rätt ensamt.
Klara
Jag tror nog du känner igen dig i Klaras tankar. Vi känner oss alla ensam i vår egen kropp ibland. Kanske vi längtar efter att få visa vad som händer på vårt hjärnkontor får någon, men hejdar oss för att inte besvära, störa eller verka helt galna. En forskare i utvecklingspsykologi sa en gång ”Från det att vi är riktigt små och upptäcker att vi inte är ett med vår mamma, så känner vi oss stundom ensamma i våra tankar och känslor. Ingen delar det vi känner längre, ingen förstår det vi tänker.”
Det är en av anledningarna som gör att jag tror på att vi mår bra av att någon gång i livet unna sig att prata med en psykoterapeut. Man behöver inte ha ett trauma bakom sig, vara lite galen eller deprimerad, för att må bra av en sådan relation. I terapin får du någon vars jobb är att förstå dig, hjälpa och handleda dig. Det är en lyx, som alla förtjänar. Jag har gjort det, många av mina vänner har gjort det och jag kommer snart att göra det igen.
Vad som är bra är att det inte behöver kosta en förmögenhet att gå i terapi. Idag finns det många terapeutskolor som erbjuder elevterapi till en överkomlig penning. Faktum är att de ofta är bland de bästa terapierna. De som läser på en av Socialstyrelsen godkänd skola, är välutbildad i ett människovårdande yrke, har lång yrkeserfarenhet och träffar dessutom en handledare en gång i veckan för att få stöd i sin terapeutroll. Hör dig för om det inte finns den möjligheten på din ort.
För dig som bor i Stockholmstrakten har jag ett unikt erbjudande. Sex av mina kollegor, som läser till psykodynamiska terapeuter, söker klienter just nu. Under tre terminer, för 250 kr i veckan, har du möjlighet att träffa en elevterapeut. Det är en underbar möjlighet, som jag inte tycker att du ska missa! Hör av dig till mig på studs, så hjälper jag dig att hitta rätt: maria.helander@kreativdialog.se
Du behöver inte vara ensam i dina tankar.
by 
by
Jag tror på det personliga mötet. Och det behöver inte vara med en psykoterapeut. Nu säger jag inte så för att jag är skolad inom en annan form utan för att det också är bevisat att det inte har med terapeutens utbildning/inriktning att göra om man når framsteg utan framförallt genom mötet. Att känna sig förstådd och mött och accepterad av den man möter.
Men ditt erbjudande låter fantastiskt bra. Jag hoppas att många nappar på det!
Och tack för en fin blogg, jag gillar den!
Tack för omtanken!
Jodå, det finns bra människor på af också, även om de är få. Den bästa av dem är alltid lika positiv och kanske lite oväntat får jag oftast en kram, det är kanske inte så vanligt i vårt byråkratiska samhälle.
Sedan har jag en jobbcoach på af, men vi är väl väldigt olika så det ger kanske inte så mycket det lilla vi setts. Efter jag fick min arbetspraktik i höstas så har jag inte haft någon nytta av det, så det krävs nog människor som du som ser människan bakom och stöttar hela vägen och inte bara talar om att det här och det här bör du göra. Arbetslösheten är ju så mycket mer än bara jobbsökande, men det är oerhört skönt att tillföra samhället något meningsfullt åtminstone 3 dagar i veckan.
Maria, du har så rätt! Ett berörande möte med en medmänniska är kan hjälpa så mycket. Dessvärre är det inte alla som vågar be om hjälp. Och det låter helt märkligt, men ibland kan det vara lättare att betala någon för att lyssna, istället för att be en vän om hjälp. Respekt, förståelse och att bli berörd är viktiga byggstenar oavsett inriktning, skola eller roll.
Tack för ditt intressanta inlägg!
Skoogstrollet, vad glad jag blir av att höra att det finns de som upplever positiva möten på Af. Ibland blir det lite mycket negativt.
Arbetslöshet är stressande, mer stressande än en skilsmässa läste jag i en undersökning (hur man nu lyckas mäta sånt?). Hör av dig om du vill ha hjälp med något. Om inte annat för att se människan bakom. 🙂
Kram