Ganska ofta möter jag kreativa och ambitiösa människor som skamset erkänner att de har svårt att få saker gjort. De kan ha härliga idéer och projekt, som de vet att de skulle kunna genomföra med bravur. Men så kommer de aldrig till skott, eller lämnar projektet halvfärdigt. Kanske bestämmer de sig på morgonen för vad de ska genomföra under dagen, men när kvällen kommer har de ångest över att de inte fick något vettigt gjort.
Jag är själv ibland besatt av ”uppskjutardemonen”, som en av mina lärare kallade tillståndet för. Eftersom jag är egenföretagare och inte har någon chef som sneglar mig över axeln, så är det ibland svårt att få saker gjort. Projekt kan länge ligga och samla damm i Att-göra-lådan, tills det en dag blir akut och deadline var i går.
Vad beror det på? ”Människan är av naturen lat” har jag ofta hört och läst. Men vet du vad – det köper inte jag.
När det kommer till saker som vi tycker är roligt och känner oss inspirerade av, så kan vi jobba dygnets alla timmar. Eller hur?
Däremot så finns det en sak som kan få luften att pysa ur vilken inspirerande idé som helst och det är de höga krav vi sätter på oss själva. Redan innan vi har satt igång med det vi har bestämt oss för, har vi målat upp en bild av hur det ska bli. Vi är oftast värre mot oss själva än den mest kritiska chef kan vara. Så var tar inspirationen vägen – när vi tynger oss själva med höga krav?
Så innan du klandrar dig själv för att ha slöat bort en hel dag eller kallar dig själv för lat – var en smula snäll mot dig själv. Kanske behöver du sänka dina krav? Eller finns det något sätt att få dig att känna inspiration igen? Kan du locka dig med en belöning eller ta fram din egen lekfullhet? Fråga dig själv vad du behöver – innan du kallar dig själv för latmask.
Din text ställer många tankar och funderingar som jag tycker är oerhört bra. Tack för en bra information.
Men däremot, tror du att samhällets ”ideal-bild” är en bidragande faktor till varför många människor är passiva och kastar in handduken direkt trots deras engagemang och ambitioner? Jag tror det. Visserligen borde man förstå att lathet är brist på inspiration men man kan inte inspireras när man ställer så höga krav på sig själv och försöker leva upp till andras drömmar. Alla människor är unika på sitt sätt och ingen är den andra lik. Därför borde man se till att göra det man finner oerhört glädjande och på såvis kan man hitta den ”inre glöden”/lyckan förhoppningsvis.
ps, tycker bilden är jättefin föresten!
Det där med att skjuta upp saker kan jag också vara ganska bra på. Och jag har lärt mig att det oftast är när jag inte vet i förväg att resultatet kommer att blir bra. Eller när jag inte exakt vet vägen dit. Men då hjälper det att börja vid målet och gå baklänges för att se alla steg jag måste gå igenom innan jag kommer till målet. Genom alla dessa delmål så får jag en bild av den exakta vägen och blir också klar över vad som kan gå fel på vägen och är då lite förberedd på hur jag ska tackla det.
Kul att du är tillbaka med bloggandet. Jag gillar dina tankar!
Vårhälsningar från Daniela
Och jag tänker att det också handlar om att våga byta ut måste mot vill. För ibland tror vi oss behöva göra en massa saker som vi faktiskt inte vill.
Sedan är det ju vissa saker som vi ”måste” göra. Som att deklarerar till exempel. Som jag gjorde igår, och som jag skjutit lite på för att det är så tråkigt (och dessutom var lite krångligt i år då jag skulle regga bostadsförsäljning och uppskov). Men då belönade jag mig efteråt. Med lyxpraliner. Och en god kopp te.
Jag tycker inte om att städa men om jag skall sätta mig vid dator och t.ex. fakturera då blir städningen plötsligt mycket viktigt och måste göras först.
Mina barn använder inte ordet orka.
Pappa jag orkar inte diska.
Här ligger 1000kr, när disken är färdig är de dina.
Disken tog 6 minuter och jag blev 1000kr fattigare.
Det Du skriver om motivation stämmer i stort men det händer att som W. Churchil sa.
Att göra sitt bästa räcker inte.
Du måste göra det som skall göras.
Tack för en oehört skön blogg.
Jag njuter av Dina inlägg.
Jamila – tack för ett klokt inlägg. Jag tror att du har rätt i det du skriver, att vi adopterar många av våra drömmar och ambitioner från vår omgivning och vårt samhälle. Jag möter ofta människor som går emot sin egen personlighet och strävar mot mål som inte är deras egna – därför att man ”ska” tjäna pengar, vara framgångsrik, ha snygga bröst, bo i stan, vara social eller liknande. Orealistiska ideal blir till höga krav. Vilket tar kraften och glädjen ur arbetet med målet.
Glädje är inte en plats – det är en väg, som någon klokt har sagt.
Daniela – vilket härligt sätt att beskriva vägen till ett mål. Att börja med att visualisera målet och sedan gå baklänges steg för steg tills du är där du är nu. Det måste jag genast prova, det känns både inspirerande och lekfullt. Tack!
Maria – tror du inte att om man letar, så kan man hitta ett litet ”vill” någonstans? Självklart vill du inte deklarera, men du vill bli klar med deklarationen. Det är faktiskt ett mycket bra knep, som du skriver, att byta ut ordet ”måste”. Sen förtjänade du verkligen lyxpralinerna.
Mr Hamilton – ditt levande inlägg fick mig att le. Tack också för en tankeväckande och uppfriskande blogg, med både värme och intelligens.
Vår kära Churchill har även sagt ”Bästa sättet att få ett arbete att verka svårt är att skjuta upp det.” 🙂
(Undrar om någon ger mig 1000 kronor om jag säger att jag inte orkar diska?)