Jag fick ett brev igår. Med en hälsning från en vän. I brevet låg ett litet vackert armband, som jag ska bära för att inte  glömma bort att någon där ute tycker om det jag gör. Brevet, amuletten och framför allt orden värmer mig. Ibland är jag lite glömsk och tappar bort kunskapen om att jag är bra och då är det skönt att bli påmind.

Jag vet att jag inte är ensam. De flesta av oss bombarderar oss själva med negativa, rent elaka tankar om att vi ser fel ut, misslyckas eller inte förtjänar andras kärlek då och då. Själv ägnade jag hela min tonår och många långa år av mitt vuxna liv till att tycka illa om min kropp.

Vi jagar runt efter orden “om jag bara  var…”. Om jag bara vore snyggare, smalare, roligare, smartare, flitigare, mer kreativ, hade mer tålamod… eller om jag bara älskade mig själv mer.

Idag vill jag använda den lilla amuletten jag fick som en påminnelse till oss alla om att vi förtjänar att älska oss själva utan alla “om”. Ingen människa presterar bättre med självförakt. Vi behöver vår egen vänlighet och varsamhet.

Ta min utmaning idag och byt ut några negativa tankar under dagen. När en negativ tanke om dig själv kommer smygande, byt ut den mot det motsatta. Det kan exempel se ut så här:
“Usch vad tjock jag är” blir “Oj, vad fin jag är”
“Nu tycker Evert att jag är tråkig” blir “Evert tycker om mig”
“Jag är misslyckad” blir “Jag är ovanligt bra”

Du behöver inte tro på det fullt ut, men handen på hjärtat min vän, behöver du inte höra fina, snälla och vänliga saker om dig själv? Det behöver jag.

by

by