I morse arbetade jag på min självempati. Träningsvärken slog till ordentligt och jag kände mig trött i kroppen. Därför kom min kropp och jag fram till att vi behövde en vilodag idag.

Blev för en stund sedan intervjuad av en journalist på en av de stora kvällstidningarna om att peppa sig själv och åter igen hävdar jag att det handlar mer om motivation är disciplin när det kommer till att ändra vanor. Samt vikten av att vara självempatisk. Och självempatisk kände jag mig idag.

Istället för att skutta runt i gymmet på ömma muskler tidigt på morgonen, tog jag och vovven en extra lång promenad i en vacker skog som ligger under ett vitt luddigt täcke.

Det är nästan religiöst vackert i skog och mark nu. Och jag älskar den där känslan när flingorna biter i kinderna och jag får kisa för sol och vind. I helgen ska absolut skidorna få komma fram.

Det är bra motion för en liten dvärgpudel som måste skutta som en kanin genom snömassorna.

Väl hemma vägrade hon lämna mitt knä, antagligen för värmen skull. Det är tur att jag har ett stort knä så både hund och kontor får plats.

Ja hörni, det blev inte mycket vettigt sagt nu. Jag sparar klokheterna till imorgon och packar ihop verksamheten för ikväll.

Tack för att du läser min blogg. Och kom ihåg att vara snäll mot dig själv.

by

by