De flesta av oss är ganska skickliga på självbedrägeri. Genom små halvsanningar och ibland rena lögner, lyckas vi lura oss själva att vi faktiskt behöver stanna kvar i tevesoffan istället för den där stärkande kvällspromenaden – du har ju nästan lite ont i halsen. Eller du kan lika gärna äta den där andra bullen också – den här dagen är ju ändå förstörd.

Nu ska du använda din egen förmåga att lura dig själv – men listigt som du är ska du lura dig själv till att träna. 

Igår var jag supertrött och ville inte gå till gymmet. Då sa jag till mig själ:
– Jamen, jag kan ju packa träningsväskan iallafall. Det orkar jag.
När jag hade gjort det så sa jag till mig själv.
– Okej Maria, du är ju lite frusen. Du kan ju cykla till gymmet nu när ändå väskan är packad och så kan du basta istället.
När jag väl stod i omklädningsrummet så tänkte jag
– Jag behöver inte träna så mycket. Jag kan ju ställa mig på roddmaskinen en liten stund, så har jag gjort något att vara nöjd över.
Så här höll jag på och plötsligt hade jag tränat ett helt pass, fastän jag från början varken hade lust eller ork.

Samma sak kan du försöka när det gäller promenader eller löpning. Du kanske orkar ta på dig kläderna, sen kan du ge upp. Eller du kanske kan gå ett varv runt huset iallafall. Du orkar kanske inte springa hela rundan… men fram till den där lyktstolpen.

Det är aldrig försent att ge upp.
– Jag behöver inte ge upp just nu, jag kan ge upp om fem minuter istället.

by

by