För er som inte följer mig på Facebook och Instagram kan jag berätta att jag under några ljuvliga dagar befinner mig på vårt älskade landställe. Vi har tagit några välförtjänta semesterdagar och kopplar av i sommarvärmen. Just nu sitter jag på verandan och skriver, ackompanjerad av en kör småfåglar och ser ut över Dalälvens harmoniska flöde. Solen glittrar i vattnet och en liten humla surrar sömnigt en bit ifrån mig.

Vi kom hit i fredags och i ärlighetens namn har jag inte gjort många knop. Mest har jag sovit, inne i svalkan eller ute i solen. Precis vad min kropp behövde. Återhämtning. Som jag brukar kalla det – Landa på landet.

Och mellan stunderna av fullkomlig avkoppling, så börjar mina tankar att arbeta. För det är vad som händer när vi tillåter oss att varva ned och tillåter tystnad. Vi möter oss själva. Vi hör vår egen röst.

I mitt eget möte med mig själv, tänker på MBJ-projektet och vad det har gjort för mig denna gång. Jag får ett behov av att sammanfatta och titta framåt, som du kommer att få ta del av. Men något annat oväntat har också hänt. Som jag skrev i ett inlägg i början av veckan, så har jag skrivit en roman vars manus jag nu lägger på hyllan. Det har plötsligt lämnat utrymme för en ny berättelse och jag kommer på mig själv med att fundera kring personer och händelser. En av kvinnorna i förra manuset lämnar mig inte riktigt ifred. Jag funderar kring hur det går för henne, hur hon mår, om hon kan ta sig vidare trots allt som hände henne i min tidigare berättelse? Vi människor är fantastiska på att resa oss ur sorger och trauman, men vad händer egentligen med oss? Och varför väljer vi att kämpa vidare? Livskraften hos oss människor är spännande att utforska.

Önskar dig en fantastiskt fin söndag. Ta dig en stund för att möta dig själv. I tystnad. I naturen. I några medvetna andetag. Lyssna in vad du säger till dig själv.

Och du vet väl om att du kan följa mig på Instagram. @helandermaria

http://instagram.com/helandermaria

by

by