Jag går en kurs just nu och jag är nästan lite arg att jag inte har gått den här kursen tidigare. Det är en kurs som jag tycker att alla kvinnor borde få gå – för att vi ska förstå vad som händer med oss och varför vi mår som vi mår.
Det är Louise Edlunds distanskurskurs ”Kvinnans hormonskola” – en kurs om dessa anonyma hormoner och signalsubstanser som styr vår kropp och vårt välbefinnande. De som gör att du kan plötsligt känna dig omotiverad eller i nästa stund otroligt nedstämd. Eller som kanske får din kropp att svullna eller huden att spricka i mungiporna. Tänk om jag hade vetat allt detta så hade jag förstått och kunnat göra något åt svullnad och humör redan för 10 – 15 år sedan!
Visste du till exempel att könshormonet progesteron ofta rubbat vid långvarig stress? Och då kan du bland många andra symptom få ständig törst, saltsug, svullnad och för lågt blodtryck?
Eller visste du att vi kvinnor även behöver det manliga könshormonet testosteron och om vi får brist på det kan det ge en oförmåga att säga ifrån och ökad känsla av osäkerhet eller en ökad känslosamhet som gör att du gråter lätt.
Hade du en aning om att vi kvinnor inte bara får brist på östrogen utan även för mycket av dem? Det kan leda till depression, PMS, humörsvängningar, oro eller huvudvärk och migrän, dåligt minne.
Genom mer kunskap, får jag större förståelse för mig själv och kan göra något åt obalansen. Superintressant! Om du känner att du vill förstå din kropp bättre och få en förklaring till din trötthet eller din brist på motivation – gå ”Kvinnans hormonskola”! Det är en framtidsinvestering, även för dig som har gått in i menopausen och funderar över om du verkligen ska behöva må så här dåligt med svettningar, oro och kryp i benen.
Här är en länk till kursen där du även kan läsa mer om den.










Jag instämmer! Jag har troligtvis ärvt en östrogendominans från min mamma och har haft svår PMS ända sedan jag började menstruera i 12-årsåldern – dvs i samma ålder som alla hormoner var ”all over the place”. Tänker ibland – hur hade mina tonår varit om man vetat detta? Troligtvis mycket mer harmoniska. Lägger man sen till kostperspektivet så hade jag kanske inte fått mens redan när jag var 12 om jag inte fått så mycket mjöl och socker som liten. Och hade sen inte alla barnmorskor tutat i mig att det här med p-piller är helt ofarligt så hade kanske mina vuxna år varit lugnare. Men glad att jag kommit till mycket av dessa insikter i 30-årsåldern och inte ännu senare. Äter nu lågkolhydratkost, kommer aldrig mer använda hormonella preventivmedel och behandlas med bioidentiskt progesteron för att få ordning på hormonobalansen som allt detta skapat.
Kan heller inte låta bli att tänka – hur hade det varit om det var män som hade dessa komplicerade kroppar istället?