Jag har skrivit om det förut, men nu är det dags för en påminnelse. Ibland är det bara så att vi inte kan trolla bort stressen ur vårt liv. Vi har en superstressig period i vårt liv och det finns kanske ingen annan utväg än att ta sig igenom den.
Ta ett djupt andetag min vän, här kommer fem goda råd till dig och mig som är inne i en stressad period.
- Mat, sömn och rörelse. Tidskrävande aktiviteter, som vi gärna prioriterar bort under dessa perioder. De är som viktigast under denna tid, så om möjligt se till att äta varierat, gå lägg dig någorlunda i tid och ägna åtminstone 30 minuter om dagen med att bli lite svettig.
- Andas. Sätt upp en stor post it-lapp någonstans där du ser den, med orden ANDAS som en påminnelse för dig att sänka axlarna och ta ett djupt andetag varje gång du ser lappen.
- Delegera och be om hjälp. Berätta för din omgivning att du behöver stöd under denna period, be någon annan ansvara över maten och att stryka dina skjortor, handla maten via Internet, be grannflickan gå ut med hunden, skicka över barnen till kompisarna.
- Bestäm dig för att ge kroppen och själen minst EN stund för återhämtning varje dag. Om det blir att lyssna på meditations-cd, ligga 15 minuter på spikmattan, göra fyra solhälsningen, andningsövning, en tupplur eller en fotmassage av sambon. Vad som passar dig bäst. Och återhämtning min vän – det är att ge både kropp och hjärna vila. En löptur i spåret eller att spela schack är inte återhämtning.
- Sänk ribban – det finns inga superhjältar. Ingen annan än du ställer orimliga krav på dig – och gör någon annan det är det för att du tillåter dem. Så skruva ned ambitionsnivån om så några grader.
by 
by
Lustigt att du skriver det här om superhjälte. Jag har inte tänkt på det när allt rullar på men 2 ggr i mitt liv har jag insett, när det faktiskt inte gått längre, att jag inte är en superhjälte… Vi människor har begränsat med krafter och nu sitter jag här med en utmattningsdepression. Varför lärde jag mig inte av första gången… Hittade din blogg för några månader sedan. Tack:)
Är inne i en superstressig period nu. Och har tänkt på dina råd men det är svårt. Jag har massor i skolan, äter starka hormoner för att få igång min mens igen plus att jag flyttar pga en kille som inte vill lämna mig i fred. Jag är i upplösningstillstånd, har ont i nacke och huvud, är yr och har fått dålig balans. När jag bett min närmsta om hjälp för att jag inre klarar mer säger de att jag bara utnyttjar dom. Som tur är har jag andra som kunnat hjälpa mig och snart har jag flyttat till ett nytt ställe där jag förhoppningsvis kan slappna. Jag klarar det knappt psykiskt, fysiskt håller kroppen på att lägga av. Men nu är det inte långt kvar, jag ser ljuset i tunneln 🙂