Då är jag här igen. På vårt landställe vid Dalälven. Och så fort jag sätter fötterna på denna mark, känner jag nästa bokstavligen hur stressen rinner av mig. Dalälven har en märklig inverkan på mig. Denna svarta, långsamt rinnande älv hjälper mig att landa i nuet och släppa taget om alla måsten. Så befriande. Egentligen är jag av den åsikten att vi alla bär med oss vår egen stress och det inte spelar någon roll var vi är – för tankarna kommer alltid ikapp en. Därför behöver vi arbeta med oss själva där vi är just nu. Men här säger jag emot mig själv. Dalälven är stresshantering för mig.

Min dröm är att jag ska kunna jobba härifrån hälften av tiden. Två veckor hemma och två veckor här, varvat. Eftersom jag använder mig mycket av Skype för många klienter, så är det ingen omöjlighet i framtiden. Jag har även en hel del skrivarbete och det gör jag nästan lättast här uppe. En lyxig fördel med att vara egen, att kunna bestämma helt över min situation.

Denna gång har jag min pappa med mig. Han smyger runt på tomten som en liten tomte och skottar undan snö, hugger ved och pysslar med sådant som hustomtar gör. Fridfullt. Och kravlöst. Det är min devis när jag kommer hit – kravlöst umgänge. Man gör det som känns bäst. För stunden.

by

by