Under ganska många år nu har det pratats om prestationsprinsessor, duktighetsfällor och farligheten i att ha en prestationsbaserad självkänsla. Jag hejar fortfarande livligt på den debatten och skapar även ett och annat inlägg själv. I min kommande bok finns ett helt kapitel tillägnat åt dessa kvinnor och män som varje dag genomför olika kraftprov och bravurer, medan de med andan i halsen är rakt på väg in i väggen. Det är viktigt att uppmärksamma signalerna på stress, överätande, aneroxia, missbruk eller depressioner som kan ligga och lura bakom nästa hörn för en prestationsprins eller -prinsessa. Att ständigt behöva fly ifrån att misslyckas och aldrig känna sig riktigt nöjd med sig själv är dränerande på energi och kan lätt förtära den självkänsla man har kvar. Så debatten är viktig, rent nödvändig.
”Fast vad är det för fel på att vara duktig?” får jag ibland höra från mina klienter. Det är en mycket bra fråga. Om du strävar efter ett gott resultat behöver du inte vara en prestationsprinsessa – du kan mycket väl vara en talangflicka. En talangflicka eller -pojke är en person som brinner för sina uppgifter, sitt yrke eller sitt intresse. Som presterar för att han eller hon tycker att det är roligt och strävar efter lyckas, snarare än att känna sig jagad av oro för att misslyckas. Vi behöver inte oroa oss för alla som jobbar hårt.
Våra duktiga och ambitiösa prestationsprinsessor känner sig många gånger som ett offer för ett krävande chef, eller en tung arbetssituation. De kan också drivas av ett behov av att vara en perfekt förälder eller ha de läckraste hemmet, vara den bästa vännen eller fantastiska sambon – vilket också kan skapa en känsla av att vara ett offer för en missnöjd partner, pressande vänner och en stressande fritid. En prestationsprinsessa känner sig ofta låst eller fångad i en situation. Det finns inget ljus i tunneln och inget hopp för att situationen ska bli lättare. En talangflicka känner sig sällan låst, utan driver på sig själv så länge det känns roligt – annars byter hon riktning, söker nya utmaningar eller ny tillfredsställande.
Sök efter lusten i det du gör. Det finns inga lata människor – det finns bara oinspirerade människor. Om du plötsligt känner dig som ett offer i en situation som tynger dig, så är det dags att stanna upp och söka efter glädjen igen. Fundera över varför du presterar – för att du drivs av en rädsla för att misslyckas eller för att du känner glädje i det du gör och blir nöjd med din prestation.
Så det är inget fel på att vara duktig – tvärt om – var stolt över dig själv och tillåt dig själv att känna dig duktig.
by 
by
Nej det är sannerligen inte fel att vara duktig – men allt som oftast upptäcker engagerade människor att deras energi inte uppskattas och man blir ett ”problem” där ens ”duktighet” blir en påfrestning för alla parter. Själv lider man av att få lov att jaga på människor för att ens egna uppgifter ska flyta på som man önskar och andra tar uppenbarligen åt sig av att inte vara intresserade av att saker och ting ska hända och till slut börjar man själv må dåligt av hela situationen. Dags att byta jobb. Great. Fixat. Men på alla ställen jag varit på (en hel rad kan jag säga) sitter chefer som 1 är rädda för att ta beslut, 2 Absolut inte är intresserade av feedback eller nytänk så vida det inte kommer från de själva – vilket resultera i att hela verksamheten/avdelningen består av människor som inte heller är så kreativa och sen är man tillbaka i ”miss-pain-in-the-as situationen”…
Så vad göra? Lära sig tagga ner och bara flyta med – känns värdelöst och tråkigt – eller fortsätta kämpa och inse att orken faktiskt håller på att ta slut..