Jag älskar gamla myter och sagor. Och då menar jag inte de moderna barnberättelserna – utan de som skapades för många hundra år sedan. På den tiden man lät berättelserna leva vidare genom att upprepa dem, lära sig varje ord utantill och lät historien bli levande på kvällen när man samlades för att kura skymning. För det fanns alltid en djupare mening i myten, en inbäddad lärdom i symboliken. Det fina i detta är att om du inte förstod eller hittade den djupare kunskapen, så kunde du ändå njuta av sagan.
Så låt oss nu lyssna på en saga. Och eftersom vi fortfarande rör oss i elementet vatten, så får vi möta vattnet i formen av dimma. En dimma som förvirrar, som gör att du tvivlar på din egen riktning. Och att ju mer du försöka tänka dig fram till vilken väg då ska gå, desto mer osäker blir du.
Låt oss vandra in i sagans värld. Välkommen att möta älvorna.

Vilken fin berättelse. Tack