Idag prioriterade jag att gå på ett Bodypump-pass på mitt gym istället för att blogga. Nu när jag sitter här framför datorn med darrande muskler, så funderar jag på om jag gjorde rätt. 😉
Jag ska snart svälja mitt kaffe och rusa iväg till tunnelbanan, men tanken slog mig när jag stod där och svettades med alla andra i gympasalen – hur kul det är att träna när det får vara en lek. Ett tag stod jag nervöst och fingrade på lite tyngre vikter, för jag tänkte att alla andra skulle tycka jag var en tjock mes om jag tog lätta vikter. Då såg jag mig om bland alla svettiga, pustande och sammanbitna människor och kunde inte låta bli att skratta. Det är komiskt och framför allt är det ganska roligt att vi tar det så allvarligt. Vem bryr sig om vem jag är och vad jag kan?
När vi är små är det roligt att springa, dansa, leka. Du är världens sötaste prinsessa eller snabbare än spindelmannen. När vi sedan blir lite äldre sätter vi plötsligt igång att jämföra oss med andra och vill inte göra bort oss eller framhäva oss själva. Så vi glömmer bort leken, den befriande känslan att skratta åt sig själv.
Att skratta och leka och våga vara snabbare än spindelmannen ibland – det är helande. Gör något annorlunda, galet, roligt idag och strunta i vad andra tycker.

….Tihi….. Hejsan fina Maria!
Jag brukar ha personen på löpbandet som motivator med eller utan deras vetskap. Springer i deras tempo och ler glatt. Ibland låter jag dem veta att de är de och jag tackar dem när jag går därifrån 😉 Det brukar allt som oftast resultera i ett stort förvånad leende <3
Kärlek <3