Din kollega har rasat i vikt, grannen har vunnit tre miljoner på lotto och nu har din gamla klasskamrat från lågstadiet blivit berömd deckarförfattare. Och här går du omkring och kämpar med samma gamla vanliga problem. Inget roligt som händer, ingen tur och ingen som ser allt bra som du gör. Livet är så orättvist!

Känner du igen dig? De där dystra tankarna om dig själv och din situation, som förföljer dig. De tankarna tynger ned dig och lägger många gånger krokben för dig. För när din kollegas ny två-storlekar-mindre jeans sticker dig i ögonen, tar du kaka till för det är ändå ingen idé, du lyckas ju aldrig. Eller när grannen glatt berättar om sina semesterplaner till Bahamas, har du svårt att fortsätta att glädja dig över stugan ni har hyrt på Öland.

Och jag håller med dig. Livet är inte rättvist. Men problemet är att om vi fokuserar på orättvisorna missar vi möjligheten att rätta till det. Vi beter oss som ett litet argt barn och det hindrar oss från att lösa våra egna problem. Om jag bara gråter i sandlådan efter den fina hinken min kompis har, så ser jag inte den färgglada och roliga hinken jag själv har.

Om Du låter bli den där kakan, kommer Du också att så småningom kunna köpa dig nya jeans. Och veckan på Öland är precis vad Du har längtat efter. Och om Du såg alla tusen skäl att bubbla av tacksamhet, skulle du frigöra energi till att göra livet mer rättvist.

by

by