Alla föds vi till att tycka om socker. Det söta i maten är hjärnans favoritnäring, därför att det ger snabbt bränsle. När du känner dig trött, har lågt blodsocker eller är stressad, signalerar hjärnan att du vill ha något uppiggande i form av socker eller andra snabba kolhydrater. Vissa dricker en kopp kaffe, andra tar en smörgås eller en chokladbit för att få nya krafter. Vi svenskar äter mest godis i hela världen – 17 kilo per person och år! Det är dessutom genomsnitt och eftersom vi fortfarande har en del måttfulla personer i vårt avlånga land, innebär det att många garanterat äter mer än dessa 17 kilo socker, inklusive färgämnen, gelantin, E-medel, kakaosmör, fett och majsstärkelse.
Att så många av oss är så förtjusta i socker, beror på att det kickar igång vårt belöningssystem. När du får något sött på tungan, frisätts lugnande gladhormoner inom dig – dopamin, endorfin och vårt eget morfin; opiater. Vissa forskare jämställer sockrets påverkan med droger – din hjärna älskar socker! Runt 15 procent av befolkningen uppvisar ett rent beroende av socker. Professor Charlotte Erlansson-Albertsson, som forskar om aptitreglering menar att socker inte är enbart energi för de här personerna. Det kan vara en av livets problemlösare. ”Det verkar som om stress lindras av sötsaker” säger hon i en intervju till Idagsidan i Svenska Dagbladet.
Socker och vikten
Det viktigaste hormonet som påverkar din vikt är insulinet. Detta lilla fiffiga hormon styr kroppens hantering av kolhydrater och fett. När du äter en kolhydratrik, fettsnål kost, som så många bantningsgurus förespråkar, höjs vårt blodsocker. Hjärnan tvingar insulinet att sänka blodsockret till en behaglig normalnivå. Höga nivåer av insulin i blodet, gör att fettcellerna suger upp näringsämnen ur blodet och lagrar dem som fett. Dessutom binder hormonet innehållet i fettcellerna – som helt enkelt vägrar att släppa ifrån sig fettet så länge halterna av insulin är höga i blodet. Om du äter en baguette med brieost och salami är det inte, osten och korven som gör dig fet, det är själva baguetten.
Ju mer ditt blodsocker far upp och ned, jagat av hormonet insulin, desto starkare blir din längtan efter sötsaker. För när blodsockret dalar, signalerar din hjärna att du behöver socker för att få upp nivån igen.
Men en rågmacka är väl inte socker?
En rågmacka är enkelt sagt: socker. Kolhydrater är en kemisk samlingsbeteckning för ett stort antal olika ämnen, bland annat socker, stärkelse och kostfibrer. Dessa, snabba såväl som långsamma, bryts alla ned i magen till enkla sockerarter innan det sugs upp i tarmen och vidare ut i blodet. Allt som innehåller mycket kolhydrater – potatis, bröd, pasta, ris, mjöl, majsstärkelse och socker – omvandlas av kroppen till socker.
Bukspottskörteln sätter igång att tillverka insulin när du tuggar i dig din rågmacka, därför att blodsockret höjs. Insulinets uppgift är nu, lite förenklat, att knuffa in sockret i fettcellerna så blodsockernivån – som höjdes av den lilla mackan – sjunker. Under tiden som insulinnivån är hög kan inte energin som redan finns lagrad i dina fettceller användas som bränsle av din kropp. Vad som händer är alltså att du blir hungrig trots att du precis har ätit, eftersom kroppen inte fått ut någon näring. Och ju mer kolhydrater det finns i det du äter, desto mer kommer du vilja stoppa i dig. Du blir sugen på något sött efter en måltid – du kanske känner igen känslan?
Lågt intag av kolhydrater i din kost ger tvärtom lägre blodsockerhalt och därmed lägre insulinvärden. Då ökar frisättning av fett från fettväven och din fettförbränning ökar.
Du kan alltså äta dig mätt och ändå minska i vikt. Om du drar ned på kolhydraterna och äter tillräckligt med fett, så sköter kroppen resten själv. Du går ned i vikt och är mätt – i stället för att svältbanta. Du jobbar med kroppen i stället för mot den.
Kanske det kan vara värt att fundera på hur mycket socker och kolhydrater du får i dig? Tänk om tröttheten du känner efter lunch beror på att du åt den där frallan med marmelad till frukost? Du har allt att vinna på att dra ned din sockerkonsumtion. Men som jag skrev igår – ändra en liten vana i taget.
(Texten är hämtad ur boken Helhetsmetoden som kommer ut på Nordstedts förlag efter årsskiftet och är skriven av min kollega Cathrine Schück och mig)
by 
by
Ok, jag hänger med, nästan. Men vad har då kolhydraterna för funktion egentligen?
Ponera att du tränar hårt, är gravid, eller är ett barn i full fart med att växa – kan du då helt utesluta kolhydraterna som energikälla?
Äta sig mätt, gå ner i vikt och inte åka jojjo på sockervågen är en sak.. Men att orka med det där lilla extra som vissa dagar/ situationer / livsfaser kräver , räcker fettet som energiskälla då?
Jag inser det förnuftiga i allt du skriver men funderar ändå över kolhydraterna egentliga syft/ värde i vår kostcirkel.
Johanna
Tack Johanna för att du hänger med hälsokursen och kommer med frågor och kommentarer. Det är helt klart en mycket relevant fråga om kolhydrater. Särskilt med tanke på att vi har levt med kostpyramider, kostcirklar och Socialstyrelsens påbud ”Åtta skivor bröd om dagen” under många år. Självklart att man undrar hur det hänger ihop.
1. Du får i dig tillräckligt med kolhydrater genom dina grönsaker.
2. Kroppen producerar ett slags eget socker i levern om den anser att du inte får i dig tillräckligt med bränsle.
3. Många folkslag äter naturligt LCHF och har överlevt – som eskimåerna och många herdefolk i Afrika. Den grönländska kosten är känd för att bestå av 3 procent kolhydrater, 53 procent fett och 44 procent protein. I USA kallas kosten för ”Jägarkost” eller ”stenålderskost”, därför att det är vad vi åt ursprungligen. Tänk på att vi faktiskt har ätit nästan enbart protein och fett ända sedan mänskligheten föddes det vill säga för ca 2,5 miljoner år. I endast 10 000 år har vi haft jordbruk och de senaste 3 000 år har vi varit beroende av jordbruket. Potatis har vi ätit i bara 300 år. Så frågan är om vi är anpassade för kolhydrater?
Många elitidrottsmän har gått över till LCHF, som Björn Ferry och Jonas Colting. Men jag skulle nog inte rekommendera en gravid eller ammande kvinna att äta LCHF, just därför att det inte har gjorts någon forskning i ämnet.
Hoppas du fick ut något av mitt svar.
Tack igen för dina funderingar!
Jamen nu är det solklart! Men det är som du säger, vi är så vana vid att följa rekommendationer att man till slut sätter sin egen hjärna och ifrågasättande på paus. Vissa rekommendationer måste uppdateras – helt klart. Däribland kanske kostcirkeln och socialstyrelsens påbud. Det är bra med nya rön, dock kan det ta tid att ta till sig dem. Vissa hoppar på snabbare och fattar galoppen fort, för andra är det ” nya” lite mer skrämmande. Personligen är jag nog mitt emellan!
Intressant med elitidrottsmännen, det var ny fakta för mig!
Spännande – nu går vi vidare i kursen! 🙂