Denna sommaren har jag försökt att göra upp med min egen duktighet. Jag har gång på gång de senaste året ramlat ned i prestationsträsket och varit klok, tydlig och inspirerande. Och en sak som blev så tydlig för mig var att prestation inte bara handlar om arbete. Lika ofta handlar det om att prestera inför vänner och familj. Som om hela jag längtat efter att någon hade satt sig ned bredvid mig och viskat:
Du behöver inte kontrollera allting.
Du får vila nu.
Du är älskad – utan att prestera, utan att hålla ihop, utan att vara duktig.

För det är just det tredje livsbudet vill påminna oss om.
Att kärleken blir enklare – när vi släpper taget om kontrollen. När vi slutar villkora vår rätt att finnas, vara, älska.

Kärleken är enkel och rak – när du slutar att villkora dig.

Tillit är en känsla i kroppen

Det handlar om tillit. Och när vi tappar vår tillit till oss själva eller det vi gör, så föds behovet av kontroll och prestation. Det kan vara svårt att förstå tillit med tanken. Men kroppen vet. När vi är trygga, släpper den garden. Andningen blir djupare. Axlarna sjunker. Vi känner att vi tillhör något – jorden, sammanhanget, kanske något större.

Rent biologiskt handlar tillit om signalsubstansen serotonin. Den frisätts när vi känner trygghet, närhet, tillhörighet. Och ja – en stor del av vårt serotonin bildas i tarmarna, så det är inte konstigt att vi “känner det i magen” när tilliten växer.

Kontroll är ofta ett eko av oro

Jag möter det i samtal med mina klienter. Kvinnor som – mitt i stormar av ångest – dammsuger, sorterar kryddhyllor eller skriver färdigt ännu en att göra-lista. Som om kontrollen över det yttre kan stilla stormen inuti.

Och visst – det fungerar ibland. För en stund. Men kontrollen ger oss bara en illusion av trygghet. Den är inte rotad i kroppen. Inte förankrad i själen. Den bygger på rädsla.

Kontroll säger: “Jag måste anpassa mig för att få kärlek.”
Tillit viskar: “Du är redan värd att älskas.”

Solarplexus – kraftens mittpunkt

Det tredje chakrat, solarplexus, är hem för vår vilja, vår kraft, vår självkänsla. Här bor elden. Och precis som elden behöver näring för att brinna, behöver vi självtillit för att våga vara i vår fulla kraft.

Men när rädslan får styra kvävs elden. Vi tystnar. Drar ihop oss. Vill bli älskade, men tror att vi måste förtjäna det.

Jag är – inte bara när jag är stark, glad och till nytta för andra.
Jag är – även när jag är trött, rädd, arg eller osäker.
Jag är – punkt.

Tillit gör kärleken villkorslös

När vi lär oss vila i vår egen famn, kan vi möta andra med en annan öppenhet. Vi behöver inte kontrollera, inte anpassa oss, inte dämpa oss själva för att bli omtyckta.

Vi kan vara i kärlek – utan att försöka förtjäna den.
Och det börjar i oss själva.

Veckans övning:

Prova gärna det här:

Lägg en hand över magen. Känn andetagen som rör sig under din hand.
Säg tyst inom dig:

Jag är här.
Jag får vara den jag är.
Jag är den jag är och det är tillräckligt.

Stanna kvar där en stund. Och lägg märke till hur kroppen svarar.

Veckans meditation:
Vila i din kraft – släpp villkoren, återta dig själv

Och vill du fortsätta att utforska din tillit och det tredje livsbudet – så kan du lyssna på avsnitt 55 av Självsnällpodden.

---

En inbjudan från mitt hjärta

Vill du gå djupare i den här resan?
Vill du möta din inre vildkvinna, elda på din kraft och minnas vem du är under alla lager av anpassning?

Då kanske Vildkvinnans årsutbildning är något för dig. Och om du längtar efter att stå ännu starkare i din andliga kraft, så finns också prästinneutbildningen – en tvåårig vandring genom det heliga, det jordnära och det vilda.

Hör gärna av dig om du vill veta mer – jag finns här.

Med tillit och eld,
💛

by
by