När du läser det här, vad är det som händer inom dig just nu?
Vad känner du?
Vad tänker du?
Vad känner du för lukt?
Vad hör du?
Hur känns det i kroppen? Mot huden?
Kämpar du emot intrycken eller välkomnar du dem?
Vad som än händer i dig, så är det din verklighet just nu. 
by 
by
Jag tycker att din blogg är riktigt bra så därför har jag tipsat om den hos mig.
Önskar dig en finfin dag!
Hälsningar Nina, i Malmö
idag och flera andra dagar har jag känt efter på ett kanske negativt sätt, jag har känt mig ensam och övergiven av de mina. Saknaden av en mamma och bror, släkt och familj har / är enorm i dessa dagar. Min dotter har en alkolholiserad mormor och en morbor som , jag vet inte varför han inte vill vara en del av vårt liv, men så är det. Jag ser andra som har sin familj och släkt hos sig ganska ofta, men ändå har de mage att klagar över att de får inte tillräckligt med ”egen utan barn tid”, eller att mormor eller morfar är inte tillräckligt mycket barnvakt. Jag har lust att skrika åt dem, se på mig hur jag har det, aldrig har jag ngn som ställer upp på det sättet, men det gör jag inte , utan istället gråter jag när jag skall lägga mig.
men ni skall veta att jag har en fantastisk man, som förtjänar bättre, men han till skillnad från mig har lättare att slå de negativa tankarna i från sig..
tur att jag har honom, som ger mig inspiration….;)
tack för att DU finns !!
Tack Nina! Vad roligt att du gillar min blogg och tack för att du har tipsat om den.
Elisabeth, du beskriver att du känner efter på ett negativt sätt. Inom mindfulness pratar man om att ”känna efter- utan att värdera det man känner”. Att ta in och acceptera – det gör ont nu, för jag känner mig ensam eller jag är ledsen för att jag upplever mig övergiven. Du kommer inte kunna ändra på ditt förflutna eller din mamma och brors alkoholism, inom mindfulness accepterar man verkligheten som den är och även att det gör ont.
Jag förstår att ditt hjärta värker av saknad och sorg. Läs gärna inlägget som jag skrev idag om att stanna kvar i känslan. Vi är rädda för det, men vi behöver inte värdera känslan. Det är skillnad på smärta och lidande.
Och du Elisabeth, du förtjänar visst din fantastiske man. Jag tror att du också är rätt fantastisk!
Tack för era inlägg! Det ni skriver läses och uppskattas av mig och många andra.