Har du en vegetarisk vecka precis som jag? Åh, jag älskar det! Känns lite som att komma hem, eftersom jag var vegetarian under så många år.
Det bästa är att vegetarisk mat går så snabbt att tillaga. Och man behöver inte oroa sig över om det är genomstekt/kokt eller inte. Igår var en dag då jag hade lite tid över för seriös matlagning och då såg den ut som följer.
Till frukost blev det en chokladsmoothie.
Lunchen tog jag med mig till min mottagning där jag arbetar och där finns det ingen möjlighet till att värma maten. Men det saknar jag inte när jag äter en sådan här lyxlunch:
Nu är det inte alla som tycker att ägg är särskilt vegetarisk mat… men okej… jag äter ägg.
Middagen blev grönsaksfräs med världens godaste, nyttigaste och mest lättlagade råvara – röda linser. Röda linser är väldigt lättkryddade men passar bra tillsammans med asiatiska kryddor. I denna gryta slängde jag ned det jag hade hemma och det blev.
3 dl gula linser
1 gul lök
1 buljongtärning
½ burk kokosmjölk
1 tsk gurkmeja
1 bit riven ingefära
2 – 3 dl vatten
Skala och hacka löken. Blanda alla ingredienser i en kastrull och småputtra under 25 min. Rör om då och då. Salta efter smak.
Till det fräste jag champinjoner, purjolök, skärbönor och spenat. Och toppa allt med pumpafrön.
Kan det bli bättre och godare?
by 
by
Maria! Jag behöver lite hjälp med en sak. Mina systrar är helt fantastiska på alla sätt, men vi har en sak som vi alltid börjar diskutera kring och vi kommer aldrig någon vart. Det handlar såklart om vikt och vikten av att vara smal. Eller inte smal egentligen – för smala är vi allihopa (vi har ju samma gener), utan strävan efter att hela tiden bli smalare. Jag delar inte den uppfattningen alls och igår berömde dom mig för att jag gått ner i vikt. Vilket har berott på att jag inte mått så bra det senaste året och helt enkelt haft sämre aptit än när jag mår bra. Men de hävdar alltså att det ju är en positiv vinst av att ha mått dåligt. Och skojar om att dom gärna skulle ta några av mina antidepp-piller om man nu går ner i vikt av dom. Tycker att det är ju bättre att vara ledsen och smal än ledsen och tjock, om jag nu ska vara ledsen. Och jag blir så otroligt upprörd över detta. Självklart hade jag hellre varit några kilo tyngre och mått bra än att må dåligt och ha taskig aptit. Eftersom du arbetar med dessa frågor hela dagarna – att få människor att förstå att det är hur det känns på insidan som räknas och inte hur det yttre ser ut eller vad vågen visar – så undrar jag om du har några bra argument för att bemöta detta?
Tack förresten för en otroligt fin och peppande blogg!
Stor kram