Vilken lyx att vara välsignad med flera vänner. Människor som på olika sätt varit med att forma mig till den jag är idag. Och en handfull av dem som jag ser som min familj, även om jag inte träffar alla så ofta. Jag älskar att ha dem nära mig, att uppleva saker med dem eller att kravlöst bara hänga tillsammans.
Jag älskar också att bjuda in dem i mitt hem, laga mat, pyssla om och ha fester och middagar. I alla år har jag sett mig själv som en extrovert person som är beroende av andra för att hämta kraft och glädje. Det som inte har gått ihop med bilden av mig själv som extrovert är att jag gång på gång känner hur jag inte orkar höra av mig till mina vänner. Det låter dramatiskt, men det är precis så det är – jag kan inte hitta kraften till att ringa, messa eller ses. Det har ingenting med vilja att göra. För jag vill veta hur de jag älskar mår, jag bryr mig om vad som händer i deras liv och jag längtar efter dem. Men kraften finns inte. Kan inte förklara det på något annat vis.
Tills rätt nyligen då jag förstod att jag inte alls är extrovert, utan har många introverta drag. Helgen spenderade jag med mina nära vänner i Dalarna. Vi har ätit gott, plockat svamp, badat bastu och pratat om livet över en whisky. En riktig lyxhelg som har varit inplanerad sedan länge och efterlängtad. Hjärtat sjunger av glädje när vi umgås. Men när de har åkt hem är jag enormt socialt trött.
Det innebär inte att jag inte trivs att ha människor omkring mig. Det innebär att glädjen att ha människor omkring mig kostar lite av min energi. Ungefär som att det drar lite extra batteri att njuta av andras sällskap och jag laddar upp mig själv igen i ensamhet.
När jag förstod det här, slutade jag att slå på mig själv för att jag emellanåt går in i min egen introverta bubbla. De som älskar mig tillbaka vet att jag försvinner ibland, men att det inte beror på dem eller att jag är ledsen och mår dåligt. Jag är inte rädd för att vara trött och de vet att jag kommer tillbaka när jag har laddat upp batteriet.
Så nu är jag i ett dygn ensam på landet. Laddaren instoppad i ensamheten, älven och pudlarna. Imorgon åker jag tillbaka till vännerna och jobbet. Fulladdad igen. Tills nästa gång. Och ju mer jag förstår och accepterar delar av mig själv, desto snabbare går det att ladda upp mig igen.
Nyfiken på introvert och extrovert? Lyssna på Stresspodden avsnitt 37.
by 
by
Känner igen mig. Jag tror en del av det är att ju mer energi man ger, desto mer måste man tanka…självklart EGENTLIGEN! Många verkar dock tro att någon med så mycket energi som jag, kan ge och ge, det kan jag, men jag måste ge (tanka) lika mycket till mig själv som till andra !!Jag måste inte få vara själv, men jag måste få fokusera på mitt, ex skapa i min trädgård. Det gäller också för mig då att ge DETta till mig själv, utan dåligt samvete ex för BARNEN.