Jag har haft lite oro i mig under några dagar. Tankar kring framtiden, arbete, ekonomi, relationer – allt har snurrat runt i mitt huvud som ett stort gäng hungriga sommarmyggor. Och istället för att försöka göra något effektivt mot dem, som att utöva Mindfulness, positivt tänkande, skriva av mig eller något annat, så har jag gjort som de flesta av oss försöker göra när vi är oroliga – jag distraherar mig med något annat. Jobbar, jobbar, jobbar.
Att ducka för sina känslor och jobbar mycket är ganska energikrävande och därför stupade jag i säng igår och sov tungt i nio timmar. När jag vaknade i morse kom jag av någon osökt anledning ihåg en liten historia som mindfulnessinstruktören, Igor Ardoris skrev på sin blogg vid ett tillfälle. Han menar att sinnet är som ytan på en hink vatten. När ytan är upprörd för att du har knuffat till hinken, så kan du inte se spegelbilderna av himlen, naturen eller dig själv klart. Du kan inte heller själv släta ut ytan med händerna eller avsiktligt försöka stilla vattnet, då blir det värre. Du måste istället sitta bredvid, helt stilla och vänta tills vattnet har lugnat sig. Så är det med vårt sinne och våra känslor. En upprörd känsla, ett sug eller tillstånd går alltid över om vi stillar oss en stund och inte slåss emot den. Istället kan vi iaktta den och känna hur vattenytan sakta slätar ut sig.
Men oftast gör vi precis tvärtom. Vi klarar inte att stilla oss oss och iaktta våra känslor. Vi jagar på. Distraherar oss.
Jag satte mig ned en stund och iakttog mina känslor. Landade i det jag upplevde och kände. Och så småningom, inte på en gång, men så småningom blev vattenytan blank och jag jag kände mig lugn.
by 
by
Vilken underbar beskrivning! Älskar när små historier som dessa sätter ord på precis hur det är. Tack så mycket för att du delade med dig av den. Sprider den vidare.
Kram!
Åh, vilken fantastisk beskrivning. Den tar jag med mig inom mig och vårdar ömt.
Tack för din kommentar på min blogg, den värmer.
Ha en fin dag på alla vis,
Kram Lina
Åhh..Precis så är det Maria , som du skriver !! Tar till mig allt detta och blundar och njuter!!! Tack underbara du!!! Kram Kram / Hillevi
[…] Igår hade jag svårt att få ro på mitt sinne Tankarna malde på om allehanda ting och inte ens ”sinnesrobönen” fick mitt sinne att bli lugnt. Det får mig nu att änka på en historia som Maria Helander skrev i sin blogg förra veckan. Hon skriver så här: ”Mindfulnessinstruktören, Igor Ardoris skrev på sin blogg vid ett tillfälle. Han menar att sinnet är som ytan på en hink vatten. När ytan är upprörd för att du har knuffat till hinken, så kan du inte se spegelbilderna av himlen, naturen eller dig själv klart. Du kan inte heller själv släta ut ytan med händerna eller avsiktligt försöka stilla vattnet, då blir det värre. Du måste istället sitta bredvid, helt stilla och vänta tills vattnet har lugnat sig. Så är det med vårt sinne och våra känslor. En upprörd känsla, ett sug eller tillstånd går alltid över om vi stillar oss en stund och inte slåss emot den. Istället kan vi iaktta den och känna hur vattenytan sakta slätar ut sig.” Bra, va? Läs hela inlägget här. […]