Så, då kliver jag in i fastedag 5. Det smakar apa i munnen, jag tycker att jag luktar lite mysko och det känns som om jag går lite på moln. En intressant blandning av upplevelser. Nu har jag kanske inte gett mig tiden att stanna  upp och känna efter som jag kanske hade önskat. De första dagarna präglades av kaffeabstinens, så då var det bara huvudvärk jag kände. Under dag tre kom en galen värk i kroppen, som om ledvärken hade väckts till liv igen. Jag blev tvungen att ta en värktablett mot ledvärken för första gången på många år. Igår försvann värken sakta, bara en molande värk i ryggslutet var kvar.

Idag känner jag mig fri från värken och mindre stel i kroppen. Svullnaden i knät är kvar, men det gör inte ont. Men snart behöver jag se en förändring i mitt knä, för att känna att det gör gott att fasta för inflammationens skull. Vi får se, jag ger det idag och imorgon också.

Men trots allt tycker jag än så länge att jag har lärt mig intressanta saker. Det är mindfulness att inte äta. Jag är mer i drycken jag dricker, i mötet med människan jag möter och i det jag känner i kroppen. Konstigt nog saknar jag inte maten, för det är ganska vilsamt att inte äta. Jag har lagat mat till min far och igår bjöd jag vänner på lunch. Det var varken märklig eller obehagligt att sitta bredvid och dricka medan de åt. Spännande upplevelse och ganska lugn.

Det har trots allt inte varit en särskilt lugn period i mitt liv, som kanske hade varit att föredra under fastan. Oro för mina föräldrar som fortfarande är sjuka och en daglig dialog med mina syskon om vem som ska göra vad och hur föräldrarna mår. Det blir en påminnelse om livets bräcklighet och att vi kanske inte har varandra så länge till. Det rör upp känslor som tar sin självklara plats i mig.

Nu ska jag dricka min frukost och är fortfarande galet nöjd med produkterna i Ledins vitaminfasta, även om jag har stötta upp med andra drycker när det varit intensivt. Men hade jag haft lugnt omkring mig och inte farit runt, så hade dessa definitivt räckt.

by

by