Etikettarkiv: panikångest

Tacksamhet är min superkraft

Imorgon är det äntligen dags. Då hoppas jag att det är början på min väg tillbaka till ett starkt och friskt knä. Klockan 7:30 checkar jag in på sjukhuset för att förberedas för operation. Jag kommer att sövas för att de ska plocka bort den delen av menisken som är trasig. Och det kommer att ta bort värk och svullnad så jag äntligen efter lite uppbyggande sjukgymnastik och rehabilitering kan börja springa igen. I augusti önskar jag att jag är så stark att jag kan vandra. I november vill jag vara så frisk att jag kan springa Kullamannen (en halvmara i uppförsbacke). Fem månader med svullet och värkande knä är snart över.

Men om jag ska vara ärlig är jag så nervös. Jag blir kallsvettig av sjukhus och tanken på att sövas gör mig illamående och svimfärdig. Jag har aldrig tidigare opererats. Men jag vill bli frisk och stark igen och då finns det ingen annan väg.

När nervositeten slår till, tar jag till min superpower – tacksamhet. Det finns ingenting som inte jagar bort oro och ångest lika bra som tacksamhet. Att räkna upp saker jag känner tacksamhet över skingrar oro och hjälper mig att stanna i nuet. Det finns inte lika mycket plats för rädsla när du känner dig tacksam. Prova själv nästa gång du oroar dig.

Och även om det är vansinnigt irriterande att ha ont i knät (man använder ju knäna så fort man rör sig), så har jag lärt mig oerhört mycket på vägen. Som att människor är fantastiska på att ställa upp. Mina syskonbarn kommer och hjälper mig med disk och att laga mat, en kär vän kommer hela vägen hit för att ta hundarna på långpromenad och igår kväll sa en annan kär vän att hon tänkte skjutsa mig till sjukhuset. Den tacksamheten är magisk.

Håll gärna en tumme eller skicka en tanke till mig imorgon där jag ligger och räknar upp tacksamheter.

Tack för att du läser min blogg. 

Att hantera sina obehagliga känslor

Den här dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. I förrgår började det värka i örat och de blev bara värre och värre. Idag var jag tillslut tvungen att gå till vårdcentralen och då konstaterade man öroninflammation. Med penicillin, nässpray och örondroppar kommer det snabbt att bli bättre såklart. Men jag känner mig trött och lite tjurig över att bli bromsad i min träning som går så bra just nu. Så nu går jag runt med fetvadd i öronen, vilket ser lite muppigt ut (tycker även Selma). PICT_20150121_145844Igår var jag dessutom hos tandläkaren och gjorde färdigt min rotfyllning. Det här med tandläkare och läkare är inte riktigt min grej. Trots att jag själv har jobbat som kurator på vårdcentral så känns det obehagligt att gå till en doktor, för att inte tala om den rena panikångesten jag får av att sitta i en tandläkarstol. Men här har jag stor hjälp av mindfulness, vilket jag arbetade aktivt med igår hos tandläkaren och idag.

Om du slåss emot en känsla för att den är obehaglig, så kanske den försvinner en stund – men den kommer ofta tillbaka. Eller så har den en förmåga att förstärkas och skapa ännu mera obehag. Som jag som känner rädsla för att sitta hos tandläkaren – om jag försöker distrahera mina tankar eller spänner mig allt vad jag orkar för att tänka bort tanken – så tar rädslan med sig en annan obehaglig känsla – ångest. Plötsligt fick jag två känslor för att jag kämpade emot.

I mindfulness kämpar jag inte emot. Jag tar emot känslan och gör plats för den inom mig. Undersöker den som en nyfiken vetenskapsman – var sitter den, vad händer med kroppen, ökar den eller minskar den osv. Sen andas jag igenom känslan. Föreställer mig hur min andningsluft strömmar ut och in genom känslan. För jag vet att en känsla inte är farlig. Jag vet att en känsla går över. Och om en känsla är bra eller dålig – det är något jag har skapat i mitt huvud. En känsla kommer och går – jag ÄR inte mina känslor.

Likadant gör jag nu. När jag känner mig låg och trött över öroninflammationen. Accepterar känslan. Gör plats för den. Undersöker den. Och andas igenom den.

IMG_20150121_061538Och eftersom känslorna inte blir obehagligare än så – unnade jag mig en vacker tulpanbukett.
PICT_20150121_145608

 

 

Kommer din ångest ur kroppen eller känslorna?

Som samtalsterapeut jobbar jag hela dagen med känslor och ångest är en av de starka tillstånden som ofta dyker upp hos mina klienter. Vi brukar hjälpas åt med att titta på vad ångesten kommer ur och vad vi kan lära av den. Det är viktigt att lyssna på sin ångest och inte fly ifrån den eller döva den. Läs gärna mer om det i ett tidigare inlägg.

Men ibland kan faktiskt ångesten komma ifrån kroppen och inte från känslorna och det kan vara skönt att veta om.

1 . Socker och koffein
Stora mängder av socker och koffein kan öka pulsen hos många människor, på samma sätt som det gör vid en panikångestattack. Därför tolkar kroppen det som ångest och oro när pulsen ökar, fast det egentligen bara har en fysisk orsak. Själv drack jag en energidryck av den enkla anledningen att jag var supertörstig och energidryck/bantningsdryck var det enda de serverade på denna konferens. Jag fick ganska omgående hjärtklappning, vilket gjorde mig på dåligt humör.

2 . Obalanserade hormoner
Värmevallningar, nattliga svettningar, hjärtklappning, trötthet, sötsug, mental och fysisk ångest kan tyda på en obalans i våra könshormoner. P-piller, hormonspiral eller klimakteriet kan ligga bakom allt detta. Men det finns mycket man kan göra själv för att balansera sina hormoner. Om du misstänker att du lider av hormonell obalans, rekommenderar jag dig att ta kontakt med den oerhört duktiga kost- och näringsrådgivaren Louise  Edlund. Hon har även konsultationer via Skype.

3 . Är du trött eller bli sjuk?
Låg energi , dimmig hjärna och en känsla av obehag bidrar till ångest på följande sätt: 1 ) det skapas en stressreaktion när kroppen försöker att bekämpa en sjukdomen, och 2 ) den mentala funktion påverkas av trötthet och sjukdom vilket ofta resulterar i ångest, att du blir ofokuserad och obeslutsam. Kom ihåg att sänka dina förväntningar på dig själv när du är trött eller sjuk.

4 . Drack du några för många glas vin igår kväll ?
Alkohol bråkar med vårt nervsystemet och våra signalsubstansnivåer och det kan orsaka ångest när alkoholen är på väg att brytas ned ur kroppen.

5 . Hur mår dina tarmar?
I dag finns det forskare som pekar på ett samband mellan tarmbakterier och ångest . Detta tros bero på vagusnerven som kopplar samman tarmen med hjärnan. Ät probiotika och vara uppmärksam på livsmedelintolerans. Kanske du ska vara försiktig med gluten eller mjölk?

6 . Kan blodsockret vara lågt ?
Vi är programmerade att gå in i ett tillstånd av ångest som svar på lågt blodsocker. Vår kropp säger ”hunger” och skickar vår hjärna meddelandet för att vi ska ge oss ut på jakt efter mat. En del av oss är mer känsliga för det tillståndet än andra, så det kanske inte är en dålig idé att vara uppmärksam på din upplevelse av ångest i relation till hunger .

7 . Kan du ha brist på vissa näringsämnen ?
B -komplex vitaminer, omega – 3 fettsyror, selen, magnesium, GABA och zink spelar alla viktig roll i signalsubstans och nervsystemets funktion . Brister i sådana näringsämnen kan ge ökad oro. Överväga att besöka en naturläkare, en närings- eller kostrådgivare och komplettera din kost med en del av dessa näringsämnen om du tror att du inte får tillräckligt.

Så nästa gång du upplever ångest och inte verkar kunna prata dig ur det så kanske kroppen ligger bakom din oro.

mage

Inspiration: MindBodyGreen

Jag är inte min ångest.

Jag satt på bussen och kände hur hjärtat rusade, magen isade och hjärnan sa mig bara en enda sak – ”Gå av NU!” I handen kramade jag en plastpåse och gång på gång kände jag att när som helst kommer jag att kräkas och jag fick anstränga mig för att inte gripas av panik. Ångesten hade mig hårt i sitt grepp.

Det här var min vardag förut. Jag var tio år första gången jag drabbades av panikångest och under och efter min depression för tio år sedan var den så stark att jag inte kunde åka kommunalt, sitta på teater eller bio, åka bil på motorväg och varje gång jag gick in i en affär, en restaurang eller ett köpcentrum måste jag veta var alla toaletter och nödutgångar var. Jag var livrädd för att bli instängd och för att kräkas offentligt. När bussdörrarna stängdes och vi for iväg, kände jag direkt paniken komma krypandes och känslan av att kräkas var överväldigande. Det tog så mycket tid och kraft. Så många gånger jag gått i flera timmar eller suttit och väntat hela natten på en busshållplats för att jag inte klarade att åka nattbussen hem. Så många gånger jag stannat hemma. Eller vädjat till min pappa att komma och hämta mig.

Var fjärde svensk har någon form av ångestsjukdom någon gång i livet. Vanligast är fobier. Ångest går att bota och du ska inte behöva leva med det. Men vi kan tycka att det är skamligt och vågar inte söka hjälp, kanske för att man tror att andra ska tycka att det bara är att skärpa sig.

Men det är inte bara att skärpa sig. Din hjärna tror att du är utsatt för livsfara och fyller din kropp med massor av stresshormoner, som du hade haft nytta av om du skulle vara tvungen att springa ifrån en noshörning. Nu sitter vi och härbärgerar alla känslor och irrationella tankar istället, vilket även gör det svårt att föra någon förnuftig konversation med din kropp.

Du kan uppleva att ångesten dyker upp ur tomma intet – plötsligt är den bara där. Men så är det inte. Den utlöses av något och det kan vi ha stor glädje av att förstå vad det är. Min ångest kom ofta när jag var nervös inför något, eller när jag kände att någon gick över min gräns och jag inte kunde hindra det. Så när jag lärde mig att säga nej och sätta tydliga gränser blev min panikångest bättre. Ibland dyker den upp igen. Kommer smygande trots att jag har effektiva verktyg att hantera den. Då tar jag fram det bästa verktyget – vetskapen om att ångesten är något som jag skapar och att den sitter i mitt huvud. Jag kommer inte att dö just nu, eller kräkas eller bli galen säger jag till mig själv, det är ångesten och den kommer till mig av någon orsak.

Försök ta reda på varför du får ångest. Stanna kvar i den och fly inte ifrån din ångest, då har den en förmåga att bli värre på sikt. Du är inte din ångest – du är en människa som har ångesttankar och känslor.

ångest

Ångest!

”You are braver than you believe, stronger than you seem and smarter than you think.” Christopher Robin

Igår hade jag en skräckupplevelse. Alla ni som har haft ångest kommer straxt veta vad jag pratar om. Jag är livrädd för tandläkaren. Trots att jag arbetar med personlig utveckling, Mindfulness, har arbetat med Mental träning, KBT mot ångest och kan alla verktyg, alla kloka råd – får jag fortfarande ångest för att sitta i tandläkarstolen. Den har dessutom blivit starkare ju äldre jag blivit. Att jag igår dessutom skulle göra något jag hade dragit mig för under tre år, nämligen dra en tand, gjorde inte saken bättre. Tro mig – jag är inte rädd för smärta, jag har gjort så mycket värre saker än att dra en liten tand. Så min rädsla är helt obefogad och ändå så sitter den där.

Så vad är ångest? Det är en av de vanligaste psykiska sjukdomarna i Sverige, man brukar säga att var femte kvinna och var tionde man lider av det. Om du föreställer dig att du ska gå över vägen och plötsligt ser du i ögonvrån hur en stor lastbil inte kan bromsa och kommer rusande i hög fart mot dig. Du vrider huvudet mot lastbilen och i några sekunder hinner det hända mycket i din kropp, innan chauffören får kontroll över sitt fordon och lyckas bromsa in en kort bit innan dig. Den hastiga rädsla du kände under några ögonblick orsakade hjärtklappning, en isande känsla i händer och fötter, yrsel, andnöd och din hjärna slutade att fungera för det fanns bara plats för en enda tanke – FLY! Det mina vänner är ångest. Hjärnans beredskap till flykt från en livshotande fara. En livsnödvändig funktion som vi har för att vi snabbt ska kunna uppfatta ett hot och ta oss själva i säkerhet.

Det finns olika varianter av ångest och de brukar delas in i generaliserat ångestsyndrom, paniksyndrom, fobier, social fobi, tvångssyndrom och posttraumatiskt stressyndrom.

Det jag upplevde i tandläkarstolen igår var en panikattack. Min hjärna tolkade situationen som livsfara och gav hela tiden min kropp signalen – fly därifrån. Mitt hjärta slog hårt, jag kände det som om jag skulle svimma, det susade i öronen och tryckte i gommen som om jag skulle kräkas och det tryckte över bröstet och var svårt att andas.

Men en sak har jag glädje av när det gäller min erfarenhet och skolning och det är att jag vet att ångest inte är farligt och att det bästa sättet att arbeta med sin ångest är att göra tvärt emot vad hjärna säger åt en – nämligen stanna kvar. På så sätt lär vi vår hjärna en ny sak – vi kommer att överleva om vi stannar kvar, alltså är inte situationen livsfarlig. Det låter lätt, men det är fruktansvärt jobbigt och energikrävande.

Jag hade tre redskap med mig i tandläkarstolen.
1. Informera – jag berättade för min tandläkare om hur jag kände och bad henne om att sluta så fort jag sa till.
2. Kognitiv kunskap – jag visste rent intellektuellt att jag inte skulle svimma, kräkas eller dö. Jag visste att mina tankar bara är tankar och mina känslor bara är känslor – de är inte sanning, utan en produkt av min ångest.
3. Distraktion – jag använde mig av en Mindfulnessövning som går ut på att jag fokuserar mina tankar till särskilda kroppsdelar. Det kallas för kroppskänning. Kan till exempel känna efter hur det känns i höger stortå. Det gör att tankefokuset flyttas från ångesten till tån – hjärnan klarar inte att hålla fokus på två saker samtidigt utan på så sätt släpper ångesten.

Jag tog mig igenom panikångesten och gick på darriga ben ut ifrån tandläkarmottagningen, utan en tand men med känslan av att ha överlevt ett dödshot. Nu ska jag tillbaka om en vecka och laga en trasig fyllning och vet ni vad – det känns inte ett dugg läskigt. Jag har lärt min hjärna att jag klarar av det värsta.

Om du har panikångest så är det bästa att rida ut den. Men en annan viktig sak är att veta att ångest inte är något skamligt eller ett tecken på svaghet. Det kan drabba vem som helst, men det går också att bota. Du ska inte behöva lida av det, utan sök någon yrkesperson som en samtalsterapeut, psykolog eller kurator med erfarenhet av ångest.

Och kom ihåg. Du är mycket tuffare och starkare än du tror.

Tack för att du läser min blogg. Och tack Johanna som gav mig modet att skriva om min ångest.